”Följande dag några kilometer söder om staden vid en flodkrök och halvt skymd bland de döda björnbärssnåren stötte de på en gammal trävilla med kaminskorstenar och gavelväggar och en stenmur. Mannen stannade. Sedan drog han vagnen uppför infartsvägen.

Vad är det här för ställe, pappa?

Det är huset där jag växte upp.

Pojken stod och tittade på det. De vittrande fjällpanelerna hade till större delen brutits loss från väggarnas nedre delar till brännved, så att reglarna och isoleringen var blottade. De murknade avskärmningarna till den bakre verandan låg på cementterrassen.

Ska vi gå in?

Ja, varför inte?

Jag är rädd.

Vill du inte se huset som jag bodde i en gång?

Nej.

Det är ingen fara.

Det kan finnas nån där.

Jag tror inte det.

Men tänk om det gör det?

Mannen stod och tittade upp på gaveln där han hade haft sitt rum. Han såg på pojken. Vill du vänta här?

Nej. Så där säger du jämt.

Jag är ledsen för det.

Det vet jag. Men du gör det i alla fall.

De krängde av sig ryggsäckarna och ställde dem på terrassen och sparkade sig fram genom avskrädet på verandan in till köket. Pojken klamrade sig fast vid hans hand. Allt var i stort sett som mannen kom ihåg det. Rummen var så gott som tomma. I det lilla rummet intill matsalen stod det en naken hopfällbar järnsäng. I den lilla öppna spisen fanns samma eldgaller av gjutjärn. Furupanelerna på väggarna var bortplockade och kvar fanns bara reglarna. Mannen stod där. I det målade träet på spiselkransen kände han med tummen de små hålen efter stift som hade hållit fast julklappsstrumpor för fyrtio år sedan. Det var här vi brukade fira jul när jag var barn. Han vände sig om och tittade ut över den skövlade gården. Ett dött syrensnår. De kvarblivna konturerna av en häck. Under kalla vinterkvällar när elen var utslagen av ett oväder satt vi här vid elden från den öppna spisen och gjorde våra hemläxor, jag och mina systrar. Pojken iakttog honom. Iakttog hur skepnader som han inte kunde se grep tag om hans pappa. Vi borde ge oss iväg, pappa. Ja, svarade mannen. Men han gav sig inte iväg.”