Idag började jag dagen med att få medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag gick till bussen som skulle ta mig till busstationen och därifrån gå till God morning hotell. När jag var framme så knackade jag på och kunde se byta om och vänta tills vi kunde ta frukost. Vilket gick rätt snabbt och jag tog det vanliga med hembakt bröd, salami och gurka. Jag tog även naturell yoghurt med puffar och musli. Och till det kaffe. Vi satt i personalrummet och åt frukost. Efter frukosten dammsög vi och moppade och torkade bord. Tv;n var på så jag tittade på lite sport. Efteråt var något som jag antar heter Morgongympa. Varför man skulle behöva det vet jag inte. Jag får otäcka vibbar från trettiotalet då rasen skulle vara ren och hälsosam. Ska vi verkligen gå tillbaka till det? Det är som vi glömt hur vi ska leva. Men svaret på det kan väl inte vara att vi ska gå bakåt i tiden? Jag anser att det börjar bli farligt när vi glömmer vår mentala hälsa. Och bara ska motionera. Det var något man såg på trettiotalet. Och det var nationalsocialistiskt. Jag vet inte om det är anledningen till att jag haft så dålig statistik på min blogg men det kan vara en del av anledningen. Det är ju extremt svårt att slå igenom som författare i dagens samhälle! Om man inte har något häpnadsväckande med en gång så tröttnar folk på mindre än en sekund. Jag ska väl inte klaga dock. Jag kunde bara önska att jag hade något mer att leva på än jobbet. Men håller vi på att bli lite som tredje riket? Den där Åkesson; hur mycket makt har han egentligen? Och vad vinner vi på att kopiera deras politik och klistra in den i SVT? Morgongympa. Det är nog det löjligaste jag hört men ja ja, folk får väl ha sin morgongympa då. Men jag tänker i alla fall inte ha någon morgongympa; vad är det för fel med att vara lite ohälsosam? Äta godis även fast jag inte är så mycket för det. Vi är alldeles för motionsfixerade i Sverige. Och speciellt i Nyköping. Här är det extremt. Men jag ska försöka komma in i det själv. Bit för bit. Vi dammsög och moppade det sista i lobbyn och restaurangen. Vi slängde lite kartonger i returen. Efteråt hade vi lite tid för att läsa och jag måste säga att den här boken Juloratoriet väldigt mycket känns som mitt eget sätt att skriva. Så påhittigt! Jag gillar den skarpt! Och kommer fortsätta läsa den. Jag är dock osäker om jag hinner läsa den till tisdag nästa vecka. Jag får sätta av tid i princip varje dag så borde jag hinna. Vi åt lunch och promenerade. På ett ställe så sa jag att biodlarföreningen var och då sa hon att vi kunde gå förbi där någon gång. Jag bytte om och började gå mot stan. Jag började känna mig som en i mina berättelser där jag bara går och går. Jag har gått så extremt mycket idag. Orkar inte gå något mer den här dagen i alla fall. Detta ständiga gående. I å för sig får jag skylla mig själv när jag inte tog cykeln till jobbet. Men jag ville ju också gå. Är det någon slags planering inför framtida vandringar? En extrem sådan i så fall. Jag tror jag skulle behöva stretcha och gå till någon naprapat eller liknande för att kolla benen. De blir ju inte precis viga av att gå mer om jag säger så. Men jag tog mig till stan i alla fall. Och jag gick till Pressbyrån i Västerport och köpte två Coca cola varav en jag drack på vägen till släktforskningen. Jag hann läsa lite på Stora torget och när klockan närmade sig ett så gick jag för att släktforska. Jag hade inte tänkte skriva något om hur det gick att släktforska mer än att det gick bra och att det var mycket att göra. Jag använder ju ansedelsblocka och kunde forska på min farmors sida också. Efteråt tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion och datorn. Jag tänkte inte skriva något mer idag och det verkar rätt värdelöst att skriva något i framtiden också. Så det här kanske blir ett uppehåll från dagboksskrivandet för ett tag. Jag vet inte när jag kommer tillbaka; som ni kanske märkt så försöker jag skriva andra texter också och det jag försöker fokusera på är att det ska vara häpnadsväckande. Man ska bli paff. Alldeles till sig. I alla fall. Det kan jag inte bli i dessa dagboksanteckningar. Så såvida inget häpnadsväckande händer så kommer det här bli min sista dagboksanteckning på ett tag. Ni får gärna säga till vad ni tycker om det, men det är sällan någon säger någonting så jag förväntar mig inte att ni ska göra det…

Vi skulle laga mat i Siknäs. Det var något alla skulle göra. Och något vi fick öva på. Sa de.

Jag var nyinflyttad i Kättbo. Jag hade flyttat från Nyköping och allt var nytt. När vi skulle ha matlagning så hade det gått ett tag dock. Så jag hade lärt känna de flesta på byskolan som det var och som innebar att det var en skola i en by. Jag själv hade aldrig trott att det skulle gå att ha en skola i en by; jag hade ju gått i en skola mitt i en stad och att då börja i en skola i en by var som natt och dag. Saker och ting skedde i lite större klasser; till exempel så hade ettorna, tvåorna och treorna lektion för sig och fyrorna, femmorna och sexorna lektioner för sig. Själv gick jag femman till sexan under den period jag gick på Siknäs skola. Men hann ändå uppleva en hel del. En del saker önskade jag att jag inte hade behövt uppleva också. Det var ju problemet när det var så isolerat också. Det kunde lätt bli en rasistisk och obehaglig stämning om man hamnade med fel personer. När jag lagade mat var jag inte med fel personer i alla fall. Jag tror jag lagade mat med en tjej. Och jag tror vi lagade köttfärssås med spagetti men jag mindes inte riktigt säkert. Vad jag minns är lukten av köttfärs som stektes och värmen från den stora plattan som man lagar mat på. Jag kommer inte ihåg om jag blev svettig men förmodligen var det just det jag blev. Och medan jag skriver det här dyker ett annat minne upp…

Ett minne som ligger mycket närmare i tiden. Jag är på Tonys pizza och diskar plåtar. Även här känner jag värmen men även ångorna från disken. Det var så länge sen men ändå så nära. Precis som matlagningen i Siknäs var länge sen men ändå så nära. Det är ju över tio år sen och ändå minns jag vad det var för mat vi lagade. Och om man går ännu längre tillbaka, till när jag bodde i Stjärnhov, så har jag säkert minnen därifrån också. Jag har ju skrivit en dikt om det också. Och där någonstans, i barndomens minnen, kan jag skriva om saker som jag inte tänkt på evigheter. Som hur jag bet min storebror när jag hade varit stökig. Men i Tonys pizza slutade jag diska plåtar. Jag upptäckte att väggen var av papper och att jag kunde ha sönder den. Ut vällde snö, och ett snölandskap avslöjade sig själv, på andra sidan väggen. Och jag funderade vad som pågick men gick ändå ut. I snölandskapet. I ännu ett vitt rum. Som fortsatte och fortsatte och fortsatte. Tills jag inte kunde gå mer. Tills det tog stopp…

Och en dag drömma att jag lagar mat i Siknäs…

Några minnen av farmor är när vi var till Finland och farmor redan hade varit där i någon månad innan vi kom dit. Farmor lagade så god mat. Det kan jag komma ihåg var något som vi alla samlades kring. Vi var olika många beroende på vem som ville komma och vara i Finland. Bland de personer som kunde vara där var så klart min pappa Mårten men även hans syster Nina. Och hans andra syster Sanna. Ibland var Ninas barn Felix och Jesper där. Det kommer jag ihåg att Felix och jag brukade hitta på som någon slags sommarparkour som jag hade fått inspiration från Sommarlov på tv som jag följde väldigt noga. Mot slutet så kom även ett adopterat barn som Sanna hade som verkade ha varit med om en del dåliga saker. Jag vågade aldrig fråga vad det var men för henne så var Venjärvi en fristad. Förutom farmor så var farmors bror Stig Holmberg där ibland. Han brukade skjutsa oss från Helsingfors och till olika butiker som finns i Finland. De flesta ställen vi var på var svensktalande. Jag kunde i princip ingen finska. Det gjorde dock inget eftersom vi för det mesta var för oss själva i Venjärvi. Somrarna bestod mestadels av bastande och badande. Ibland kunde pappa och Farmors bror Stig få för sig att vi skulle ta en promenad. Jag kommer ihåg en gång när vi skulle gå runt sjön och fick lov att vada över en å på ett ställe. Därför så fick man sätta på sig badbyxor innan vi började gå iväg, så det var riktigt äventyrligt. De vuxna hade köpt en hel del öl på båten eftersom det var extrapris för medlemmar. För det mest så tyckte jag om att tillbringa tiden på tv-spelsområdet på båten. Jag hade ju inget eget tv-spel så jag blev bara mer och mer sugen på att skaffa ett tv-spel när jag spelade på båten. Jag kanske var lite trasig men jag hade i alla fall roligt. Så var somrarna när farmor ännu levde. Sjukdomsförloppet gick väldigt fort för henne. Men jag hann se henne en sista gång och hon fick läsa några av mina dikter. Om detta tänkte jag skriva om senare…

Har läst Johannes Anyurus Omega. Det gick ju mycket fort eftersom det inte är så mycket text. Men det är sprängfullt; man undrar ibland vad han får uttrycken ifrån. Vissa saker verkar komma från hans eget liv, andra som något han hittat på. Det är vilket fall väldigt mäktigt och man känner sig som en väldigt liten människa i detta kosmos kallat livet. Det ger mig lust att fortsätta läsa. Mycket. Vilket jag också gör. Juloratoriet verkar ha ett liknande språk vilket ju är kul. Eller nu är det någon som mest talar i dialekt. Änt de kul? Eller något liknande. Jag kommer fortsätta läsa men kanske inte just idag. Det finns så mycket jag vill göra mest hela tiden och jag hade velat veta vad det är jag skriver för något egentligen. Innan jag blir galen…