Jag har ju inte tänkt skriva något egentligen. Men det hände så mycket igår att jag väl lite känner mig tvingen till det. Igår var vi alltså till McDonalds. Vi var rätt många; jag tror vi var fyra boende och två personal. Jag tog en sån där Big Arch och co som är något nytt de börjat med. Det var många barn där. Det har jag inte tänkt på så ofta förut att det är många barn där. Men nu kommer det förhoppningsvis dröja flera år innan jag äter på McDonalds igen för jag vill inte bidra till detta jätteimperie som McDonalds är. Vi pratade om vi skulle äta någonstans på Pålljungshage och det går väl bra. Men inte McDonalds igen. Jag vet inte varför men för mig är det motsatsen att äta vanlig mat. Jag tänker på när de gjorde ett experiment och sparade en hamburgare i flera år och den aldrig mögla. Det känns som man inte ska äta på sådana ställen. Det känns som de har något i maten som det inte är meningen att man ska äta. Och nu tänker jag inte på ”råttan i pizzan”. Bara att den är superprocessad. Nåja. Det var ju kul att äta där igår i alla fall. Och vi hade det ju trevligt. Efteråt gick jag till Pressbyrån. Jag köpte ett månadskort eftersom jag börjar bli rätt trött på att cykla. Och nej, jag orkar inte höra något mer om att det är ”bra för motionen”, jag orkar inte cykla mer. Acceptera det bara. Efteråt gick jag till Clas Ohlsson och köpte en högtalare och musmatta. Jag tänkte eventuellt köpa en cykellampa också men visste inte hur man skulle montera den så jag fick avstå den för tillfället. På pressbyrån köpte jag Mer äpple- och svartvinbärs/hallondryck. Sen gick jag till bokhandeln men hittade ingen bok jag ville köpa. Eller jag såg en men avstod på grund av borde spara. Jag gick till biblioteket men det var bara öppet i förrummet och det var så mycket folk där, det var väl någon konsert eller något liknande, så jag gick till busshållplatsen och läste där i stället. Jag har äntligen sett färdigt Spökjakt och funderar nu på vad jag ska läsa. Jag funderar på att läsa Juloratoriet men först Omega av Johannes Anyuru. Jag vet inte om jag kommer upptäcka något nyt medan jag läser den boken men om inte annat tänker jag mig att det blir en ny upplevelse. En annan grej jag borde göra är att skriva. Men jag kanske kan läsa först och skriva sen. Det är något som ligger och gnager i skrivandet. Något jag skrivit fel. Och det känns som det kommer ta tid att åtgärda det, vad det nu är för något, som jag skrivit fel. Jag önskar att det inte var så ångestframkallande men det har något med att farmor fick cancer att göra. Kanske skriver jag för personligt. Kanske skriver jag om sådant jag inte borde skriva. Eller så är det något längre fram som jag behöver ändra på. Som ni märker så har jag mycket att skriva om! Det kan man minst sagt säga…

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Sedan packade jag ner matlåda tillsammans med bok och vattenflaska. Cyklade till jobbet och väl på jobbet kunde jag ta frukost med allt vad det innebar med hembakt bröd och salami och gurka och yoghurt och puffar och musli och kaffe. När det var dags att arbeta så fick jag torka bord eftersom mina andra arbetskamrater dammsög och moppade. Det var väl ungefär enda gången som jag tyckte att hon var lite för sträng. Sen dammsög vi konferenssalarna också. Men mot slutet var vi inte så noga längre eftersom det gått så väldigt lång tid. Så det kan hända att det blev lite skräp kvar. Men det får vi ta en annan gång tänker jag. Vi åt mat och jag hade den där korvgrytan med ris att äta. Orkade dock inte, som väntat, äta hela utan fick spara lite till senare. Efteråt hade jag tid för att läsa lite och det verkar som det inte kommer gå bra för Stoner. Det verkar som han fått cancer och många har blivit ledsna på grund av det. Jag cyklade till Willys och handlade lite äpplen, mjölk, chips, Mer lingondricka, choklad och glass. Efter det hade jag inte mycket annat att göra än att cykla hem. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg en del av Spökjakt med Jocke och Jonna. När klockan blev fem åt jag resten av matlådan. Och när klockan blev sex så tittade jag på Stamsites stream. Klockan halv åtta körde jag parkourrace i Fängelsehålorna och körde färdigt den också. Efteråt har jag spelat lite Zelda men nu funderar jag på att bara gå och lägga mig. Imorgon tänkte jag följa med till McDonalds och jag har lite att köpa på Clas Ohlsson. Någon högtalare och musmatta och sen kanske jag kan sitta på biblioteket och läsa bok. Allt pekar på att jag kommer läsa ut Stoner idag. Och kommer börja på en ny Juloratoriet som jag ser mycket fram emot att läsa…

Idag började jag dagen med att få medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Efter det tog jag cykeln till jobbet och mötte ett välkänt ansikte på jobbet. Carola och jag bytte om och tog frukost till mig. Macka med salami och gurka, jordgubbsyoghurt med puffar och musli och kaffe. En riktig brakfrukost med andra ord. Sen var det dags att jobba. Jag började dammsuga receptionen, byte lite med de andra så att jag fick moppa ibland också och vila ibland också. När vi var färdiga med städningen av receptionen skulle vi plocka fimpar vid entrén. Då hör jag någon tuta bakom mig och inser direkt vem det är. Det är min gamla arbetsledare Patrik som kom med en föredetta arbetskamrat Veronika. De kom visst med några papper men jag tror de kom för att se mig också. De verkade i alla fall glada att se mig. Och jag var glad att se dem. Det var ju ett tag sen även om jag såg Veronika i Brandholmen på morgonen innan jag cyklade iväg. Men kanske var de det som hon sa till Patrik sen; att de kunde åka till mitt jobb? De var inte där så länge dock. Och efter det skulle vi äta lunch. Om vi hade någon lunch. Vilket jag inte hade. Jag hade ju varit sjuk och inte haft någon möjlighet att åka till någon affär. Idag hade jag dock det. Och det var inte så mycket mer att göra på jobbet ändå. Så jag tog cykeln och cyklade till Willys. Där jag handlade mjölk, grädde, pajer och Mer lingon- och pärondricka. Efteråt tog jag en korv och dricka. Sen cyklade jag hem och visste väl inte riktigt vad jag skulle göra. Efter ett tag kom mamma och vi åkte till ICA knuten. Handlade kummin, makaroner, passerade och krossade tomater, Yakisoba, apelsiner, spetskål, lök, en kruka persilja, potatis, iskaffe, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka och frusna grönsaker. Efteråt åkte vi hem till mig så att jag kunde packa upp mina varor. Jag hade ju redan satt på radion och datorn, men sen kunde vi ta en promenad längs med hamnen. Jag ville väl få någon slags känsla för den stundande sommaren. Ett sätt att insupa alla intryck. Också var ju hunden Bella med så det blev ju extra roligt! Blev relationen med mamma bättre då? Jag vet inte riktigt. Det känns som det fortfarande ligger och skaver. Är det den där gången när polisen kom och hämtade mig? Vad hände egentligen? Jag önskar jag visste svaret på den frågan. Bara att tänka på det är traumatiskt för mig. Nåja. Man ska väl vara snäll mot varandra. Eller i alla fall inte bråka med varandra. Jag försöker verkligen förstå mig på min mamma. Kan inte de här promenaderna hjälpa då? Kan hon begripa varför jag ville börja skriva? Eller lever hon i någon slags värld där allt ska va på ett sätt? Ett sätt jag inte begriper? Jag vet inte. Det kändes bra att få promenera lite i alla fall. Om inte annat får man motion. Och man kan öva på vandrandet. Men vi vet ju att det finns en annan värld. Vad jag inte begriper är varför vi väljer att blunda för den. Kanske för att allt vi gör med jobb och vardag är ett sätt att blunda för den. Men ändå kan vi inte säga det rakt ut. Att vi mest vill festa och vara glada. Varför kan vi inte vara glada för? Eller kanske man kan vara glad på jobbet? För mig har skrivandet blivit enda sättet att minnas hur jag en gång hade. Folk överger en. Men minnena är fortfarande kvar. Därför skriver jag om oändliga gräsmarker och tätbevuxna skogar. För jag vill minnas. Och kanske på vägen få någon att upptäcka något nytt. Ett nytt sätt att berätta som man inte sett förut. Mer text kanske kommer senare…

Idag började jag dagen med att få medicin och bädda sängen. Jag åt ingen frukost eftersom jag skulle äta frukost på hotellet. Så jag tog min cykel och cyklade till God morning hotell. Väl där så knackade jag på hos arbetshandledaren för ett tag. När ingen kom och öppna så visade en annan anställd var jag skulle gå. Och jag visste ju var jag skulle gå, jag bara trodde att man behövde knacka på hos arbetshandledaren först. Jag bytte om och gick för att ta frukost. En frågade vem jag var och om jag tillhörde Fia om jag hörde rätt. När jag hade tagit frukost så visade det sig att de andra ur personalen bara satt bredvid matsalen. Jag satte mig bredvid arbetshandledaren som sa att hon hade glömt bort mig. Sånt som kan hända antar jag. Till höger satt hon som hade sagt till mig tidigare vart jag skulle. Och framför mig en praktikant. En tjej som jag antar är i min ålder. Jag tror hon läser på universitet någonstans. Men en sak vet jag i alla fall, och det är att hon sitter i receptionen, i alla fall. Jag tror hon är praktikant som oss, men jag vet inte så säkert. När vi hade ätit vår frukost så skulle vi städa. Några hade redan börjat men jag hjälpte till med att dammsuga. En tråkig grej som hände på jobbet var att en av mina arbetskamrater tröttnade på arbetsledaren. Det ger ju inte en så bra bild av henne precis men jag fortsatte jobba ändå. Det är ju lite svårt eftersom vissa är lite mer handikapade än vad jag är så att säga. Det var ingen rolig upplevelse i vilket fall som helst. Ingen ska ju behöva känna sig överkörda och som någon man driver med. I övrigt har det varit en lite märklig dag då jag inte sett arbetshandledaren lika mycket. Vi var och slängde skräp och sen försvann hon. När vi hade slängt sopor så gick vi in till receptionen och vi pratade med den här tjejen som eventuellt också är praktikant. Jag nämnde att vi inte hade låst efter oss och då ville hon också följa med för att se hur vi gjorde. Det kändes som jag gjorde en jättestor grej av det och kan ångra det lite efteråt. Men en som jobbar där, som hade följt med oss, pratade med en som sopade grus om han kunde sopa där vi slängde skräp också. Därför behövde vi inte låsa än och vi gick in igen. Jag mötte min arbetshandledare någon gång som sa att min andra arbetskamrat skrek. Så missnöjd var han alltså över arbetshandledaren. Men jag tror de blev sams sen. Jag är osäker men jag träffade ju min arbetskamrat sen i alla fall. När hon hade öppnat biljardrummet så satt jag där inne och läste. Jag tycker synd om Stoner som vill underkänna en student som varit alldeles för vag i sina studier. Och allt det här medan han sitter bland en massa lärare som nästan fanatiskt vill ge den här studenten godkänt. Och han vill ge honom underkänt. Boken utspelar sig ju i tidigt nittonhundratal så de hade två världskrig att tänka på. Kanske var språkbruket ett annat. Kanske skedde kriget inne i skolorna också. Efter ett tag kom arbetshandledaren och sa att jag fick komma och äta lunch om jag ville. Eller om jag inte hade lunch så kunde jag sitta och prata bara också. Det gick också bra. Så när jag hade läst färdigt sidan och så satte jag mig i lunchrummet. Jag berättade att jag släktforskade, ibland gick på poesiträffar och skrivrespons. Jag berättade säkert något med men det var inget viktigt i alla fall. Jag bytte om och cyklade till Willys där jag handlade mjölk, falukorv, paj, oliver, passerade tomater, tvål, chips, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Ute vid entrén så köpte jag mig en korv med dricka. Efter det cyklade jag hemmåt. Och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg någon video där Matinbum spelade minecraft med Hult. Jag hade matstöd klockan fem där jag värmde på en paj. Men när klockan närmade sig sex så hade Stamsite problem med streamen. Så det blev varken stream eller parkourrace. Jag försökte väl läsa lite men det gick sådär. Så ja; det har varit en händelserik dag. Men det är väl det man får förvänta sig när man jobbar på hotell? Jag skulle kunna skriva lite om den här dagen också. Alltså dagen efter. Jag var till gemensamhetslägenheten och spelade lite gitarr. Det var inte så många där men det gjorde inte så mycket. Nu tänkte jag vara med på filmkväll när de har det också. Annars har det blivit en hel del läsande. Inte tillräckligt; jag är fortfarande på förra boken och det går inte tillräckligt fort att läsa ut den. Tycker jag. En grej jag börjat med är att stänga av radion helt för att kunna läsa. Men jag är rädd att jag ska väcka några andra tankespöken när jag gör det. Som trivs i tystnad. Vi får se. Vad jag gör…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag skulle ha städning klockan ett men var lite sen så jag fick ha städningen senare. Igge kom och jag fick bädda sängen innan jag började dammsuga. Jag dammsög sovrummet, hallen, toaletten och köket/vardagsrummet. Igge städade köket och efteråt skulle vi pumpa cykeln. Jag hann ta en glass och se lite på när Matinbum spelar minecraft i Youtube. Sen cyklade vi till Gumsbacken, Igge och jag, och det tog ungefär tjugo minuter. Han fick se var jag jobbar och sen åkte vi tillbaka igen. Den här gången cyklade vi dock i centrum. Eller cyklade och cyklade; vi promenerade med våra cyklar längs med storgatan. Och när vi var vid Stora torget tog vi farväl av varandra. Jag cyklade ensam hem till Brandholmen igen. Jag tog en glass till. Såg på när Matinbum spelade skyblock, alltså minecraft, med Hult. Till middag tog jag en paj och samma person gav mig medicin på kvällen. En person jag börjat bli rätt trött på. Jag vet inte varför men vissa jobbar och verkar blunda för att det finns kriminalitet i samhället. Jag vill inte att det ska hända mig något. Men man blir ju orolig när tystnaden är så dånande. Sådana personer verkar aldrig förändras. Alltså jag undrar hur de kan leva utan att aldrig förändras! Allt förändras ju; tiden, samhället, livet. Varför kan inte de här personerna förändras då? Vad är det som hindrar dem från att förändras? Jag begriper det inte! Och farligt är det också! När man blundar för kriminalitet… Men som sagt så har jag FORTFARANDE (!) ingen erfarenhet av sex och kärlek. Och jag börjar undra var alla tjejer är någonstans. Alltså SERIÖST; var är de någonstans? Ska jag bara sitta här och ha tråkigt varenda jävla dag? Jag tror ni vet vad jag ägnar mig åt men det är tråkigt att leva på samma sätt gång efter gång efter gång. Är det liksom meningen att jag ska leva oskuld resten av mitt liv? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?