Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Tog bussen som tog mig till Gripenskolan och orkade inte tänka på att ta bort några nazistiska klistermärken på vägen. Så de sitter nog uppe fortfarande tyvärr. Gick till jobbet och bytte om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Det blev en del dammsugande och moppande och Nadja frågade mig hur jag orkade med så mycket. I och med att Litterart nästa vecka. Men jag tänker att det är mycket planering. Sen måste man ju hinna med det övriga livet också. Och det gör man någonstans mellan alla aktiviteter. Nästa vecka kommer det vara ovanligt mycket aktiviteter dock. Både poesiträff, möte med god man, Litterart och filosoficafé. Jag måste väl ha lite tid att vara ledig också antar jag. Det kanske inte är bra om man bränner ut sig. Vilket jag känner att jag är nära på att göra nu. Vad gör jag om jag bränner ut mig? Var vänder jag mig då? Jag är faktiskt lite rädd; jag har alltid fått klara mig själv. Men tänker om benen viker sig och jag inte kan gå längre och jag är mitt ute i ingenstans? Jag borde kanske vara lite mer rädd om mig själv. Göra annat när jag känner för det. Det kan faktiskt vara livräddande. Nåja; efter jobbet tog jag bussen till busstationen och väl där väntade jag på bussen till Oxelösund. Kan nämna att det regnat jättemycket idag. Det har varit så blåsigt idag. Som tur är har jag ju regnjacka men jag måste säga det har varit svårt att hålla värmen idag. Jag fick knäppa alla knappar och dra upp huvan och ha ett litet hål för ansiktet som var utsatt för väder och vind. Jag hade ju inga ullkallsonger eller ullunderställ på mig det kändes. Jag skulle nästan kunna säga att bomull är livsfarligt i väder som dessa. Men jag tog mig till busstationen i alla fall. Och jag tog mig till Övre Frösäng. Där mamma med hund väntade. Väl inne så satte jag på tv;n nästan med en gång. Jag satte på Nyhetsdagen på tv4 och någon gång var det matlagning också och då gjorde de äppelpaj. Inget jag ska göra nu dock men kanske senare. Till mat åt vi kassler med ananas, ris och ost. Vi såg på Skavlan och Sverige med Ida Gabrielsson i ett litet hörn där. Hunden var ovanligt kelsjuk och ville bara bli klappad hela tiden vilket var skönt. Till efterrätt åt vi glass, jordgubbssylt, någon kaka av något och kolasås. Och kaffe så klart. Ganska kort efteråt åkte vi iväg till ICA knuten där jag handlade vinäger, chorizo, passerade tomater, paprika i burk, Zucchini, potatis, glasburk, spenat, bröd, ägg, mjölk, iskaffe, chips, Mer äppel- och svartvinbärs/hallondricka, glass och choklad. Jag fick skjuts hem och hjälp att bära upp varorna till lägenheten. Satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Har inte haft något besök än av personalen. Har mest skrivit en massa polisnyheter vilket är… lagom roligt…

Ska väl försöka sätta något slags punkt för den här dagboksanteckningen. Håller på att se Stamsites livestream. Något måste hända snart för jag står inte ut med det här längre. Och då pratar jag inte om olyckor. Alltså jag har inte känt kärlek på jättelänge. Och sex har jag aldrig upplevt. Kan inte ens definiera hur det är att ha sex. Jag är liksom som en känslomässig öken och jag hatar det! Jag hatar det med varje cell i min kropp! Varför är det så här för?! Jag fattar det inte!!!

Så nej; jag orkar nog inte skriva något mer idag. Kanske inte något någon gång i framtiden…

En mikrosekund senare är allt borta. En mikrosekund i mikrokosmos var ingenting egentligen. Men för mig var det en hel värld. En hel värld som bara försvann. Som bara slutade existera. Jag hade svårt att hantera detta faktum. Jag ville leva i illusionen att allt var som vanligt. Vem ville inte det? Egentligen?

Vad man nu kunde kalla vanligt när allt var ovanligt. Mitt hat för ledningen var avgrundsdjupt. Och jag kunde inte fatta hur man kunde göra så mot en skola. Mot ens elever och lärare. Man bara inte betedde sig inte så mot en skola. Man bara förklarade och försökte förstå. Men de hade inte gjort något av de grejerna. Jag började få slut på ord att beskriva det vi hade varit med om. Och ändå hade jag hur många ord som helst…

Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden. Om jag bara kunde få allt jag gjort ogjort. Så hade jag gjort det. För det var mycket jag ångrade. Att jag var så hård till exempel. Varför skulle jag vara så hård för? Jag hade kunnat vara tyst och lyssnat. Varför hade jag inte gjort det? För allt var inte ledningens fel. Det var en insikt jag hade svårt att ta till mig. Att det faktiskt kunde vara vi som hade gjort fel. Men hur skulle vi få ledningens förlåtelse då? Om ens någonsin?

Det verkade som en omöjlighet för mig. Men försöka kunde man ju alltid göra. Om det nu vore så att de var här. Vilket de ju inte var. De hade försvunnit ganska snabbt efter att vi fått beskedet att skolan skulle flytta. Kanske insåg de att de hade gjort fel och vågade inte visa sig här längre. Det var i alla fall vad jag hoppades att de skulle känna. Men förmodligen ångrade de ingenting. De var ju så på oss att vi skulle flytta. Och det var så många som mådde dåligt av det…

Så pass dåligt att de flyttade. Och det var inte många kvar. Så varför var jag kvar? För att jag ville vara kvar. Jag gillade den här skolan. Det var så fint här. Och jag hade så snälla kompisar här. Kompisar som stod upp för en när man mådde dåligt. Till exempel så hade jag, för första gången, någon att gå promenader med. Det hade jag inte gjort sen jag var med pappa. Och det var ju inte så ofta. Tyvärr. Men det blev ju så när man borde långt ifrån varandra. Jag hade väl en lite hemlig längtan att flytta närmare honom men visste inte när. Nu var livet i Brunnsvik så jag hade inte råd att tänka på något annat…

Så en mikrosekund i mikrokosmos hann mycket hända. Bland annat hamnade jag som i en tjock mjölk som inte ville skingra sig. Inte avslöja sina hemligheter…

Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där så tog jag bussen till Gripenskolan där de nazistiska klistermärkena fortfarande inte tagits ner. Väl på jobbet bytte jag om och fick sms från en från Vänsterpartiet. Hon ville att jag skulle ta ner inlägget om medlemsmötet. Vad då rå? Var det på något vis illa eller? Att fungera dörrmatta år S MP C? Kanske jobbigt att prata om…

Nej men det är så det är i Vänsterpartiet Nyköping lokalt. Och även om någon säger åt mig att ta ner det här inlägget kommer jag inte göra det. Jag borde inte tagit ner det förra inlägget heller. Bara för att det obekvämt. Bara för att det säger sanningen. Säger egentligen mer om de personer som vill att det ska tas ner än inlägget i sig. Men jag tänker inte lämna Vänsterpartiet för det. Jag väljer att se på Vänsterpartiet i det stora hela. Att vi har bra politik i det stora hela. Men det är svårt när de till och med ringer och ber en att ta ner det. Man önskar ju att de hade valt att ta psykiatrisk hjälp innan det blev så här. För vi kommer inte få igenom vår politik om vi går i opposition. Det tror jag de flesta är medvetna om…

Nåja; jag ska väl skriva om något roligt också. Jag har tänkt skriva om skrivandet för ett tag nu. Alla olika sorters skrivande men jag har en dag att gå igenom först så jag gör det först. Jag tog i alla fall en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Det blev en del moppning och slängande av skräp. Både kartonger och annat skräp. Men vid halv tolv gick jag hem. Eller ja; tog bussen hem. På Hemköp handlade jag mjölk, paj, chips, choklad och Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka. Sen åkte jag hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Sen dess har jag i princip bara vilat. Men det var väl behövligt; jag var så trött! Har blivit så mycket politik den senaste tiden. Men det är heller inte så mycket politik i livet i övrigt. Det hade man annars kunnat önskat att det kunde bli mer av. Jag skrev ingen dagboksanteckning igår eller i måndags. Men de dagarna såg i princip likadana ut. Måndagen var det släktforskning och jag hade verkligen jättemycket att skriva. Men inte så mycket om själva personerna. Mer om deras barn och systrar och bröder och föräldrar. När de föddes och dog och så…

Och igår var det medlemsmöte. Och det vet ni ju hur det gick. Jag bara väntar på att bli utkickad ur Vänsterpartiet Nyköping. Jag kan inte stå för en sådan tystnadskultur som finns lokalt så jag; jag blir utkickad när som helst nu. Men jag vet inte om det kommer vara en befrielse eller om jag ska söka mig till Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Men så tänker jag på politiken i riksplanet och tänker att Vänsterpartiet nog ändå är bäst. Men då måste konflikterna i partiet lokalt sluta! Vi kan inte ha det så här! Vi ska inte bråka med varandra; vi ska bråka med den lilla procenten som äger hälften av jordens tillgångar! Att vissa personer inte insett detta är bara sorgligt…