Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. När det var dags för städning så hoppade jag städning den här gången. Jag ringde mamma och sa att jag kunde ta bussen halv tre. Fortfarande har jag inte läst något. Men däremot tog jag bussen till mamma och väl hos mamma så hälsade Bella på mig. Hon var så glad att se mig! Och jag var så glad att se henne! För ett tag så var det enda vi gjorde att busa med varandra. Sen gick vi hem till mamma. Till mat fick vi någon slags kycklinggryta med ris och ägghalvor. Jag försökte se till så att vi kunde se Disney plus på tv;n men jag lyckades aldrig fixa det. Så vi fick titta på min mobil i stället. Det var ungefär då som maten blev klar. Så vi såg Pole to pole på Disney plus medan vi åt mat. Efteråt så hyrde vi Five nights at Fredys 2 eftersom jag hade velat se den länge. Jag hade sett små bitar av den innan men det var först nu som jag såg hela. Helt enkelt. Efter maten hade vi lite godis i form av bilar och sursockrade bilar och lättsaltade chips. Vi tog även pulverkaffe, bullar och glass. Filmen var så bra som jag hade väntat mig att den skulle va. Jag tycker om den typen av film. Av någon anledning. Den bygger på något sätt på drömmar som jag inte tänkt så mycket på innan. Kanske kan jag lära mig något av det sättet att skriva om drömmar? Men jag tror inte det. Jag har mitt eget sätt att skriva om drömmar och när jag har gjort det så ska jag dela ett kapitel även av det. Men tills dess så såg vi lite på nyheter och Efter fem på tv4. Efter ett tag gick vi därifrån och handlade på ICA i Oxelösund. Jag handlade lite färdigriven ost, bröd, mjölk, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka, mobilladdarsladd eftersom förra gått sönder och påskägg. Efter det åkte vi hem till mig och det enda jag gjort, i princip, är att packa upp mina varor. Det enda jag kan tycka är lite tråkigt är att vara singel. Men man kanske inte kan begära för mycket. Eller det kanske man kan? Att man ska hitta någon? Är det osexigt att skriva? Är det därför jag inte hittat någon än? Eller jag fattar inte. Det får väl va så här då. Tråkigt men vad ska jag göra? Är det osexigt att hålla på med politik? Det är det förmodligen. Oj vad osexigt det är att hålla på med politik! Nåja… Jag får väl vänta då…

Jag vet inte om jag skrivit någon recension för första filmen men då jag är osäker om jag gjort det så kan jag ju berätta att den här filmen handlar om robotiserade dockor. Den onda skurken, pappan, besegrades och allt gick tillbaka till det vanliga. Trodde vi. Men det visade sig att det fanns ett till ställe. Som stängdes ner för att det hade skett ett mord där. Och den här flickans själ levde kvar i dockan marionetten. Som man inte är säker på gick över till andra sidan mot slutet eftersom den där polisen drabbades av den där besvärjelsen. Sen hade vi en massa otäcka, plastiga robotar som inte alls var snälla. Men de besegrades mot slutet också. Den här marionetten besatte människor som den kom över. De fick lysande ögon och någon slags ansiktsmålning och jättelånga fingrar och en randig svartvit tröja. Dessutom hade de ett jätteotäckt skratt och kunde flyga och ville komma in i folks hjärnor. Jag ska inte avslöja hur de besegrades utan det får den som vill titta på filmen ta reda på själv. Men jag kan säga så mycket att det var folk som dog och som fastnade i de där dödliga fällorna som Marionetten gillrat. Marionettens första offer var inne på det här stället. Det var något gäng som skulle utforska stället. Det skulle sedan visa sig att den kille som visade dem runt där var bror till den här polisen. Nästan alla dog förutom den som besattes av Marionetten. Där antar jag att förbannelsen fördes vidare. Men jag kommer inte ihåg riktigt. Jag ser fram emot att se filmen efter den här i alla fall…

Idag var en väldigt speciell dag. Det var min sista dag på Spindelplan. Den började som vanligt med ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Det var sista gången jag tog bussen till Spindelplan. Det var sista gången jag såg landskapet utanför bussfönstret. Nästa gång kommer jag vara på God morning hotell. Det var sista gången jag promenerade till arbetslokalen. Sista gången jag hälsade på mina arbetskamrater. Jag slapp ju byta om i alla fall så det var ju skönt. Vi tog en promenad runt området och hunden Bosse var på jobbet så det var ju en liten tröst. Men det var tungt. Jag sa det aldrig men det kändes som när man ser en person dö. Vilket jag sett morfar göra. Det är samma sorg. Men jag tror det blir bättre på andra stället. Jag tror det. Och blir det inte det så har jag jiu jitsun. En annan grej jag inte tänkt på är att hon som är på Fia-verksamheten låter lite som en moderat. Hon verkar nästan lite omänsklig. Utnyttjar hon personer bara? Jag var ju något på spåret förut men sen jobbade jag bara och ifrågasatte inget. Vad hade alternativet varit? Att jag börjat på Arbetsförmedlingen? Att jag skulle bli vräkt? Jag tror inte hon skulle våga gå så långt. Men jag ska arbeta och inte ifrågasätta. Jag ska ju ha min lön också. Om jag har någon. Nåja; när jag skulle gå sen så fick jag en lång, lång kram av Patrik. Det var nog något av det intimaste jag gjort mot någon person. Men den var varm och gav mig energi. Ville aldrig gå därifrån. Ville bara befinna mig i den kramen. Ville att inget skulle förändra. Men det är ju så livet är. Och jag tror det blir jättebra om jag börjar på jiu jitsu igen. Så jag promenerade till ICA knuten där jag handlade sill, Yakisoba, bananer, päron, äpplen, mandariner, mjölk, iskaffe, chips, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka, pajer och choklad. Skippade påskägg eftersom jag tänkte att det blev för mycket. Tog bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Men tomheten har kommit ikapp. Idag var alltså sista dagen jag var på Spindelplan. Jag hann inte trimma eller klippa gräs. Men i stället så kommer något nytt som jag också tror är bra. Men just nu är jag bara ledsen. Jag vet inte vad som skulle kunna trösta mig nu. Känner mig otröstlig. Det kanske är ett utmärkt tillfälle att skriva lite. Det är lite det som är jobbigt också. Att jag fastnar i huvudet. Just därför är såna saker som jiu jitsu livräddande för mig…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag satt på balkongen och åt frukosten. Det var mycket skönt men jag behövde ju bevis att jag hade varit ute så jag tog några kort och la upp på Instagram och Facebook. Men sen blev det lite stressigt när jag skulle bädda sängen och packa lite. Men jag hann ju med bussen så det kanske var lite onödigt. Idag var jag ensam på jobbet. Ja förutom arbetsledaren då. Så vi sopade lite grus. Och när det var gjort bytte jag om. Tog bussen hem och försökte väl läsa innan bokcirkeln senare. Åt vegetarisk matlåda och tog bussen till biblioteket. Träffade Axel och något som heter Revolutionära kommunistiska partiet. Tråkigt nog ville de inte vara med och starta ett Ung Vänster. De tyckte att Ung Vänster var för mesiga. När bokcirkeln började så fick jag reda på en massa saker som jag inte visste eftersom jag inte läst ut boken än. Så det var väl lite tråkigt. Men jag får väl skylla mig lite själv. Jag pratade om att jag var i den del av boken där Edith ville ha barn. Man insåg också att det var en väldigt psykologisk bok när Edith plötsligt började skratta när hon sa att hon aldrig skulle komma till Europa och brast i gråt för att hennes vän förmodligen skulle dö. Det finns många såna märkliga stunder i boken så jag ser fram emot att fortsätta läsa den. Väl hemma så hade jag inte så mycket att göra. Spelade mest minecraft och gick och la mig…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och packade ner boken, matlådan och en del annat som jag tänkte skulle vara en liten hjälp i släktforskandet. Jag tog bussen till jobbet och väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi sopa grus. Det fanns dock inte så mycket grus kvar. Men alltid hittade man något på något ställe. Vi åkte en sväng till Björshult också och slängde några grejer. När vi hade gjort det så åkte vi tillbaka till arbetslokalen. Jag hann läsa lite men jag tror inte jag hinner läsa ut den till imorgon. Det är helt omöjligt. Sen fick jag äta min matlåda beståendes av rostad blomkål, paprika och tahinisås. Efteråt fick jag kaffe och sen kom en annan arbetskamrat till jobbet. Vi sopade lite mer grus och sen åkte vi ut på en tur. Jag fick skjuts till Stadsvakten och kunde släktforska lite. Dem här gången skrev jag om farfars morfars farmors morfar och farfars morfars farmors mormor som också föddes 1764. Så som ni säkert inser är det väldigt långt tillbaka i tiden. Jag har också skrivit om farfars farmor, farfars farmors far och farfars farmors mor. Jag hann inte längre den här gången. Dessutom hade jag boken Vill heta Ruth med mig. Vi pratade lite om personregister och innehållsförteckning men det kändes inte riktigt som de förstod mig. Men nu har jag ett separat exelfil i alla som jag kan skriva namnen i. Men det var inte riktigt det jag tänkte i början. Men aja ja; jag får fortsätta försöka utforska de olika formaten som finns i Libreoffice. Men just då ville jag åka hem i alla fall. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp väskan. Det blev inte så mycket mer gjort den här dagen. Jag fick lov att skriva om Gunnar Lennart och dela på Facebook och WordPress. Mer orkade jag inte göra den här dagen. Jag var helt slut. Så jag kommer skriva mer imorgon…