Vi skulle laga mat i Siknäs. Det var något alla skulle göra. Och något vi fick öva på. Sa de.

Jag var nyinflyttad i Kättbo. Jag hade flyttat från Nyköping och allt var nytt. När vi skulle ha matlagning så hade det gått ett tag dock. Så jag hade lärt känna de flesta på byskolan som det var och som innebar att det var en skola i en by. Jag själv hade aldrig trott att det skulle gå att ha en skola i en by; jag hade ju gått i en skola mitt i en stad och att då börja i en skola i en by var som natt och dag. Saker och ting skedde i lite större klasser; till exempel så hade ettorna, tvåorna och treorna lektion för sig och fyrorna, femmorna och sexorna lektioner för sig. Själv gick jag femman till sexan under den period jag gick på Siknäs skola. Men hann ändå uppleva en hel del. En del saker önskade jag att jag inte hade behövt uppleva också. Det var ju problemet när det var så isolerat också. Det kunde lätt bli en rasistisk och obehaglig stämning om man hamnade med fel personer. När jag lagade mat var jag inte med fel personer i alla fall. Jag tror jag lagade mat med en tjej. Och jag tror vi lagade köttfärssås med spagetti men jag mindes inte riktigt säkert. Vad jag minns är lukten av köttfärs som stektes och värmen från den stora plattan som man lagar mat på. Jag kommer inte ihåg om jag blev svettig men förmodligen var det just det jag blev. Och medan jag skriver det här dyker ett annat minne upp…

Ett minne som ligger mycket närmare i tiden. Jag är på Tonys pizza och diskar plåtar. Även här känner jag värmen men även ångorna från disken. Det var så länge sen men ändå så nära. Precis som matlagningen i Siknäs var länge sen men ändå så nära. Det är ju över tio år sen och ändå minns jag vad det var för mat vi lagade. Och om man går ännu längre tillbaka, till när jag bodde i Stjärnhov, så har jag säkert minnen därifrån också. Jag har ju skrivit en dikt om det också. Och där någonstans, i barndomens minnen, kan jag skriva om saker som jag inte tänkt på evigheter. Som hur jag bet min storebror när jag hade varit stökig. Men i Tonys pizza slutade jag diska plåtar. Jag upptäckte att väggen var av papper och att jag kunde ha sönder den. Ut vällde snö, och ett snölandskap avslöjade sig själv, på andra sidan väggen. Och jag funderade vad som pågick men gick ändå ut. I snölandskapet. I ännu ett vitt rum. Som fortsatte och fortsatte och fortsatte. Tills jag inte kunde gå mer. Tills det tog stopp…

Och en dag drömma att jag lagar mat i Siknäs…