Idag började jag dagen med att få medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag gick till bussen som skulle ta mig till busstationen och därifrån gå till God morning hotell. När jag var framme så knackade jag på och kunde se byta om och vänta tills vi kunde ta frukost. Vilket gick rätt snabbt och jag tog det vanliga med hembakt bröd, salami och gurka. Jag tog även naturell yoghurt med puffar och musli. Och till det kaffe. Vi satt i personalrummet och åt frukost. Efter frukosten dammsög vi och moppade och torkade bord. Tv;n var på så jag tittade på lite sport. Efteråt var något som jag antar heter Morgongympa. Varför man skulle behöva det vet jag inte. Jag får otäcka vibbar från trettiotalet då rasen skulle vara ren och hälsosam. Ska vi verkligen gå tillbaka till det? Det är som vi glömt hur vi ska leva. Men svaret på det kan väl inte vara att vi ska gå bakåt i tiden? Jag anser att det börjar bli farligt när vi glömmer vår mentala hälsa. Och bara ska motionera. Det var något man såg på trettiotalet. Och det var nationalsocialistiskt. Jag vet inte om det är anledningen till att jag haft så dålig statistik på min blogg men det kan vara en del av anledningen. Det är ju extremt svårt att slå igenom som författare i dagens samhälle! Om man inte har något häpnadsväckande med en gång så tröttnar folk på mindre än en sekund. Jag ska väl inte klaga dock. Jag kunde bara önska att jag hade något mer att leva på än jobbet. Men håller vi på att bli lite som tredje riket? Den där Åkesson; hur mycket makt har han egentligen? Och vad vinner vi på att kopiera deras politik och klistra in den i SVT? Morgongympa. Det är nog det löjligaste jag hört men ja ja, folk får väl ha sin morgongympa då. Men jag tänker i alla fall inte ha någon morgongympa; vad är det för fel med att vara lite ohälsosam? Äta godis även fast jag inte är så mycket för det. Vi är alldeles för motionsfixerade i Sverige. Och speciellt i Nyköping. Här är det extremt. Men jag ska försöka komma in i det själv. Bit för bit. Vi dammsög och moppade det sista i lobbyn och restaurangen. Vi slängde lite kartonger i returen. Efteråt hade vi lite tid för att läsa och jag måste säga att den här boken Juloratoriet väldigt mycket känns som mitt eget sätt att skriva. Så påhittigt! Jag gillar den skarpt! Och kommer fortsätta läsa den. Jag är dock osäker om jag hinner läsa den till tisdag nästa vecka. Jag får sätta av tid i princip varje dag så borde jag hinna. Vi åt lunch och promenerade. På ett ställe så sa jag att biodlarföreningen var och då sa hon att vi kunde gå förbi där någon gång. Jag bytte om och började gå mot stan. Jag började känna mig som en i mina berättelser där jag bara går och går. Jag har gått så extremt mycket idag. Orkar inte gå något mer den här dagen i alla fall. Detta ständiga gående. I å för sig får jag skylla mig själv när jag inte tog cykeln till jobbet. Men jag ville ju också gå. Är det någon slags planering inför framtida vandringar? En extrem sådan i så fall. Jag tror jag skulle behöva stretcha och gå till någon naprapat eller liknande för att kolla benen. De blir ju inte precis viga av att gå mer om jag säger så. Men jag tog mig till stan i alla fall. Och jag gick till Pressbyrån i Västerport och köpte två Coca cola varav en jag drack på vägen till släktforskningen. Jag hann läsa lite på Stora torget och när klockan närmade sig ett så gick jag för att släktforska. Jag hade inte tänkte skriva något om hur det gick att släktforska mer än att det gick bra och att det var mycket att göra. Jag använder ju ansedelsblocka och kunde forska på min farmors sida också. Efteråt tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion och datorn. Jag tänkte inte skriva något mer idag och det verkar rätt värdelöst att skriva något i framtiden också. Så det här kanske blir ett uppehåll från dagboksskrivandet för ett tag. Jag vet inte när jag kommer tillbaka; som ni kanske märkt så försöker jag skriva andra texter också och det jag försöker fokusera på är att det ska vara häpnadsväckande. Man ska bli paff. Alldeles till sig. I alla fall. Det kan jag inte bli i dessa dagboksanteckningar. Så såvida inget häpnadsväckande händer så kommer det här bli min sista dagboksanteckning på ett tag. Ni får gärna säga till vad ni tycker om det, men det är sällan någon säger någonting så jag förväntar mig inte att ni ska göra det…