Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och packade ner boken, matlådan och en del annat som jag tänkte skulle vara en liten hjälp i släktforskandet. Jag tog bussen till jobbet och väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi sopa grus. Det fanns dock inte så mycket grus kvar. Men alltid hittade man något på något ställe. Vi åkte en sväng till Björshult också och slängde några grejer. När vi hade gjort det så åkte vi tillbaka till arbetslokalen. Jag hann läsa lite men jag tror inte jag hinner läsa ut den till imorgon. Det är helt omöjligt. Sen fick jag äta min matlåda beståendes av rostad blomkål, paprika och tahinisås. Efteråt fick jag kaffe och sen kom en annan arbetskamrat till jobbet. Vi sopade lite mer grus och sen åkte vi ut på en tur. Jag fick skjuts till Stadsvakten och kunde släktforska lite. Dem här gången skrev jag om farfars morfars farmors morfar och farfars morfars farmors mormor som också föddes 1764. Så som ni säkert inser är det väldigt långt tillbaka i tiden. Jag har också skrivit om farfars farmor, farfars farmors far och farfars farmors mor. Jag hann inte längre den här gången. Dessutom hade jag boken Vill heta Ruth med mig. Vi pratade lite om personregister och innehållsförteckning men det kändes inte riktigt som de förstod mig. Men nu har jag ett separat exelfil i alla som jag kan skriva namnen i. Men det var inte riktigt det jag tänkte i början. Men aja ja; jag får fortsätta försöka utforska de olika formaten som finns i Libreoffice. Men just då ville jag åka hem i alla fall. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp väskan. Det blev inte så mycket mer gjort den här dagen. Jag fick lov att skriva om Gunnar Lennart och dela på Facebook och WordPress. Mer orkade jag inte göra den här dagen. Jag var helt slut. Så jag kommer skriva mer imorgon…

”Gunnar Lennart, f. 5.3.1909, som den förstfödda i femte generationen i den Ruthska släkten, död 29.8.1972 i Borgå sn. Gift 1936 med Rakel Helena Lundström, f. 23.11.1913 i Sibbo. Dotter till Frans Alvar Lundström, f. 18.8.1890 i Snappertuna, bonde på Norrkulla i Sibbo, död där 17.12.1921, och Ruth Amalia Hellén, f. 29.7.1889 i Sibbo, död där 7.12.1959.

Gunnar arbetade på hemgården från unga år, däremellan hann han gå i Borgå folkhögskola 1927.28 och var även aktivt med i skyddskåren. Längre fram, under krigsåren, fungerade han bl.a. som kompanifältväbel. Gunnar Holmberg blev husbonde på Tallbacka 1937, till en början som sagt tillsammans med Knut. Tre år senare gifte sig emellertid Knut och blev i samband därmed jordbrukare i Mörskom, varför Gunnar och Rakel ensamma tog över ansvaret för Tallbacka. Gunnar anförtroddes även kommunala uppdrag under åren. Han satt bl.a. med i socialnämnden och taxeringsnämnden.

Efter att i trettio års tid varit ägare till Tallbacka såldes huvudparten av gården åt Borgå stad, som var ute efter tilläggsmark. Marielund gård i Illby inköptes emellertid omedelbart, så lantbruksnäringen kunde fortsätta utan avbrott – dessutom i utökad omfattning eftersom det på Marielund finns i det närmaste 100 hektar åker jämte skog. Gunnar och Rakel flyttade i alla fall inte till Marielund utan blev kvar på Tallbacka, då byggnaderna inte ingick i försäljningen. Det var sonen Hans Holmberg som med sin familj bosatte sig på den nya gården, som de ett par år senare blev ägare till. Då var Gunnar Holmberg redan märkt av den sjukdom som han avled i hösten 1972. Rakel bor fortfarande kvar på Tallbacka. Deras barn (VI a-d)”

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet så behövde jag inte byta om och vi gick iväg nästan med en gång. Det var en massa hundar på jobbet också! Jag tror det var fyra allt som allt. Vi pratade om den nya praktikplatsen jag skulle till och vi kom överens om att jag skulle dit redan på onsdag. Så då får jag vara på Spindelplan på måndag och tisdag i alla fall. Och har lite tid att förbereda mig i alla fall. Efter promenaden så gick jag med en gång till ICA knuten. Väl där så handlade jag mald spiskummin, torr timjan, kikärtor, Yakisoba, fetaost, babyspenat, blomkål, vitlök, citron, två röda paprikor, mjölk, iskaffe, gröna linser, pumpakärnor, chips, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. De gröna linserna och pumpakärnorna fick jag lov att fråga personalen för att hitta. Sen var det bara att ta bussen hem och jag såg bussen åka ifrån mig. Men det gjorde inget för tio minuter efter kom nästa buss. På bussen till Brandholmen så satt något killgäng och pratade. Jag kände nästan sorg för mänskligheten när jag hörde dem. Men jag sa inget. Jag var nära till gråt lite då och då under hela min promenad hem. Varorna var så tunga och jag var ensam. Men jag kom hem till slut i alla fall. Och jag satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg färdigt ett avsnitt av Daredevil och hade matstöd men fick aldrig riktigt ord i mun om vad jag tänkte mest på. Nämligen att jag är trött på att vara singel. Jag körde parkourrace och tittar på Stamsites stream. När personalen kom på medicinstöd så fick jag ord i mun i alla fall. Jag är så trött på att vara singel. Så sinnessjukt trött. Och jag blir så ledsen när den här personen som jag känt så länge egentligen inte har något svar på den frågan. Han ger bara en massa tips som att gå in på dejtingappar. Att gå på krogen däremot tror jag är en mer lyckad dejtingplats. Om jag ska hitta någon så tror jag att jag gör det där. Om jag någonsin gör det. Jag kanske dör innan. Någon kanske vill se mig dö. Vilket jag verkligen inte hoppas. Jag har så mycket att skriva först. Och nu ska jag fortsätta skriva. Jag återkommer med hur det gick med cykelturen till God morning hotell senare…

Flödesskrivning

Vad jag skrev på Skrivresponsen…

”Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men en naturkraft som åska är mäktigt. Kanske finns med i det jag skriver? Jag vet inte. Jag tror inte det. Men det finns ju så många andra väder man kan skriva om. Som en sommarhimmel. Eller mulet väder. Och om det ska beskriva känslor så får vi en helt annan bild av vädret. En bild som var något helt annat än vi först trodde att det skulle va. Vi brukar inte lägga in känslor i vädret. Men gör vi det får vi en mycket livfullare beskrivning av något som först inte tycktes så speciellt. Men jag vet inte. Jag bara brottas med orden. Man försöker skriva något meningsfullt i alla fall. Också hoppas man att någon annan vill läsa det man skriver. Även om det för tillfället inte handlar om väder och vind. Utan vardagen i Brunnsvik…”

Vad jag skriver hemma…

Förvisso är det otydligt om vad jag skriver om nu. Jag brottas med vardagen i Brunnsvik och olika fester jag gick på och det journalistiska skrivandet som är själva anledningen till att jag skriver en sådan berättelse som jag gör nu. För jag fick alltid lära mig att hålla mig efter vissa regler när jag ska skriva journalistik. Jag tänker att samma regler är användbara när man skriver en sådan berättelse som jag skriver nu. Jag återkommer när jag skrivit mer…

Kreativt skrivande

Gräsäng

Helveteseldar

Blodådror

Raggarbil

Nattsvart

Vad jag skrev på skrivarresponsen…

”En sunden var jag på en gräsäng. Andra stunden bland helveteseldar. Tredje gången inuti blodådror. Fjärde gången i en raggarbil. Sen vaknade jag och insåg att det var nattsvart ute.”

Vad jag skriver hemma…

Jag befann mig på en sommarvarm gräsäng. För en liten stund sen brann mitt hus upp i helveteseldar. De gjorde mina blodådror synliga och jag var rädd för att de skulle börja koka. Men sedan hamnade jag i en svalkande raggarbil. Och sedan vaknade jag så då behövde jag inte vara något rädd för blödande blodådror eller en avgrund som är lika mörk som en nattsvart himmel…

Poesi till prosa

Jag gick uppåt genom trång ravin. På sidorna växte vita blomrankor. De är sällsynta och vi vet inte om de får skådas. Bakom slöjor av vattenfall syns hala klippor som försvårar ingången. Men det är en helig dörr och klippformation. Det sades vara en förbindelse med det underjordiska folket. Det är den andra världen. På fjället under tunn lav knakar benknotor av renskelett. De är offer från länge sedan kanske av idag. Och man undrar; är denna plats för oss? Det skulle visa sig ta månader senare och svaret var fåordigt. Men ja, då kommer svaret, den andra världen, den skänktes även oss.