Har läst Johannes Anyurus Omega. Det gick ju mycket fort eftersom det inte är så mycket text. Men det är sprängfullt; man undrar ibland vad han får uttrycken ifrån. Vissa saker verkar komma från hans eget liv, andra som något han hittat på. Det är vilket fall väldigt mäktigt och man känner sig som en väldigt liten människa i detta kosmos kallat livet. Det ger mig lust att fortsätta läsa. Mycket. Vilket jag också gör. Juloratoriet verkar ha ett liknande språk vilket ju är kul. Eller nu är det någon som mest talar i dialekt. Änt de kul? Eller något liknande. Jag kommer fortsätta läsa men kanske inte just idag. Det finns så mycket jag vill göra mest hela tiden och jag hade velat veta vad det är jag skriver för något egentligen. Innan jag blir galen…