Idag började jag dagen med att ta medicinen, bädda sängen, stänga av datorn och packa väskan. Jag tog bussen som skulle ta mig till busstationen och bussen som tog mig till Gripenskolan. Därifrån tog jag en promenad till jobbet och bytte om. Jag var inte trött. Kanske var det för att jag hade läst bok föregående natt och fått en naturlig sömn utan datorljus och liknande saker? Jag tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, apelsin, vattenmelon och kaffe. Efter frukosten dammsög jag och för ett tag satt jag bara där utan att veta vad jag skulle göra. Det blev lunch och jag kunde äta min paj. Sen fick jag gå till stan och jag gick till biblioteket. Jag skulle möta min förvaltare och jag trodde han skulle skälla ut mig för något men han var lugn. Medan jag väntade på att det skulle bli kulturnatt så läste jag lite tidning. Jag kommer inte ihåg om jag läste någon bok men jag träffade Axel i alla fall och jag frågade honom om man behövde boka plats på det där eventet som skulle vara på Culturum sen. Han sa att han skulle kolla med dem och när han kom tillbaka sa han att man inte behövde det. Det var bara att komma. Så när klockan närmade sig fyra så gick jag upp till konsertsalen. Jag var först dit, men det började inte prick fyra, som vi trodde att det skulle göra. Det spelades musik i alla fall och när det väl startade så började det med ett föredrag om det svåra förortslivet. Om livet, döden och en broders kärlek. För denna broder gick sen bort i cancer. Efteråt kastade han ut rosor och jag lyckades fånga en så det var lite kul. Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände. Jag tror att det var något gym som var på besök så vi fick träna lite vilket jag ju också behöver eftersom jag gått upp lite i vikt. Efter det så gick jag och åt min baguette. Jag tror det var dags för poesi då men jag hann se lite poesi efter att jag ätit baguetten. Och efter det var det någon känd som sjöng. Jag visste inte vem det var men det verkade alla andra göra. Efteråt bjöd de på hamburgare från Max vilket känns lite köpt men gott var det i alla fall. Jag tog ju ingenting men jag nöjde mig med en dricka som jag tänkte dricka senare. Jag satt och försökte ladda mobilen lite. Sen var det dags för Tamam och jag såg Alejandro där också. Så det var lite kul. Jag satte mig tillrätta och var beredd på allt. Det började med någon slags trailer för en film som de skulle släppa senare. Sen så hade de någon slags performance eller teater om det svåra förortslivet. Vad som krävs av en och det var ibland nästan lite läskigt att inse hur svår balansgången är mellan det som är rätt och fel. När allt man vill är att leva. Men då var Tamam en bra tillflyktsort sa de. Och det håller jag verkligen med om! Betydligt bättre än det kriminella, mycket, farliga livet! Efter performencen så blev det musik och de slutade med trailern också. Efter Tamam gick jag ut och bländades av det starka solljuset. Det var evenemang både vid S;t Nicolai kyrkan och Stora torget. Och torget jag fick förbi när jag gick mot Bryggeriet. När jag var framme i Bryggeriet så trodde jag att det var den plats jag var på som de skulle sjunga. Men det var betydligt längre bak i Bryggeriet. Så det var åtminstone tre ställen som folk sjöng på. Och jag tog kort och spelade in lite videos. Gick in och kollade lite på fårfällar, laddade mobilen, kollade på ännu mera konst. Och på ett ställe var de full fart med att skapa konst med en maskin. Jag gick ner och fick se hur man gör gelmålning eller akrylmålning. Hon som pratade var så entusiastisk så nu kanske jag går hos henne och målar. Eller inte. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Jag har ju ett väldigt färgrikt bildminne så det känns ju inte som det är någon brist på det. Men det känns ändå som att måleri är för andra. Eller är det? Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka om det än…

Jag gick ut och då det började bli lite kallt så satte jag på mig jackan och tog även den här drickan som jag hade tagit från Max tidigare under dagen. När musiken började så tänkte jag på ett gäng personer som stod framför mig. Det kändes verkligen som personer som jag inte hade velat möta egentligen. Hur vet jag det? Killen var snaggad, hade tatueringar och något örhänge, tjejen hade färgat håret svart och var piercad. Killen kändes väldigt fanatisk, som att han kunde göra något väldigt kriminellt väldigt snart. Jag tror till och med att jag fick en lite knuff när jag stod där, som ett sätt att säga att; här har du inget att göra jävla vänstermupp! När jag hade sett färdigt på musiken så skulle de åt samma håll. Vid det laget var jag så trött att jag inte orkade bry mig. Och på ett ställe spelade de Dire Straits. Det var det sista jag mindes innan jag tog bussen hem och skulle somna, lite förkyld, men framförallt full av intryck. Vad jag kan tycka är tråkigt är personer som väljer en nazistisk livsstil. Och jag kan undra varför de gör det. Nåja; det är ju en dag imorgon också. Då kanske allt har förändrats. Eller så har det inte det. Oftast har det inte det. Jag vill inte ha en förintelse igen bara! Kan inte folk slut vara så nazistiska typ? Det är oftast på grund av den här rädslan som det känns som jag skriver för sista gången; som att det ska komma någon och skjuta mig i ansiktet. Men jag är obotligt optimistisk; vill tro gott om människan. Så jag lever mitt liv och jag lever det till fullo! Jag kan inte bestämma vad andra personer ska göra även fast jag hade önskat det! Det är väl problemet med att bo i Nyköping; att det finns så mycket nazism här. Men jag orkar inte tänka på det längre! Måste sova! Så jag återkommer när världen blivit bättre och folk har blivit lite mindre dum i huvudet…