Idag började jag dagen med att äta en frukost beståendes av yoghurt, musli, macka och kaffe. Efter frukosten hjälpte jag mamma att klippa och trimma gräset och det var också det mesta jag gjort under hela min tid i Dalarna. Efteråt åkte vi till Bäcka för att bada lite. Och efter det tog vi en väg som gick genom Hansjö mot Skattungbyn där vi svängde av på en liten väg på väg mot Hällorna. Det kändes verkligen som vi var mitt ute i ingenstans och när vi var framme så trodde vi fortfarande att vi var fel eftersom vi inte såg något badställe där. Men så kom några fler turister som sa att det visst var rätt väg att gå. Så efter att ha gått genom sly och över stammar så var vi till slut framme. Jag badade och tog några kort. Sen åkte vi hem igen. Väl hemma hade Micke lagat jättegod mat!

Vet att jag inte skrivit så mycket nu när jag varit i Dalarna. Men har väl känt att det inte varit någon id’e heller. Lite tråkigt att höra att bada inte är något att ägna sig åt. Men jag är körkortslös, så badandet är mitt enda sätt att hantera denna ofrivilliga körkortslöshet. Har någon något emot det får ta upp det med kommunen, jag orkar inte höra det längre. Ibland känns livet så oerhört tungt när man inser vilken situation man befinner sig i. Men snart kommer jag hem till likasinnade, tänker jag, och då förhoppningsvis mår jag bättre. Men de där kommentarerna hade jag kunnat vara utan. ”Vad spelar ni för musik?”, ”Varför badar ni så mycket?”, så idag satt vi i en tyst bil till Tiberget. Man kan ha en tyst bil när man åker till sådana speciella ställen. Man är ändå så upptagen med att utforska det nya landskapet. Så idag var vi och hämtade jord, också en dum kommentar att jag inte orkade gräva tillräckligt med jord. Nåja; nu är jag hemma i alla fall! Nu ska jag gå och lägga mig…

Brottsplats: Lägenheten

Brott: Vara människa

Resultat: Dömd för all framtid. Körkortslös men ej värdelös.

Trigger: Något som hade med relationen mellan en mamma och en son. Men om jag ska vara ärlig så förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Kanske hade det något med de tre månader som vi bodde ifrån varandra på två helt olika ställen.

Ute är det sommar men inne regnar det. Det har det gjort rätt länge nu. Jag kan inte rå för det; jag vill vara ute och njuta av solen men verkligheten tvingar mig ut i regnet. Och till trapporna som leder till dörrarna som vi knackar på och försöker värva medlemar till Vänsterpartiet vid. Så klart handlar det om mer än politik, men jag har börjat undra vad i så fall? För allt är politik, vare sig man vill det eller inte, och inne regnar det. Kanske blixtrar det till och med, men jag tror inte så dramatiskt i så fall. Det är det sällan i mitt undermedvetna. För det är väl det de handlar om?

Om jag hade kunnat sia om framtiden, hade jag gjort det då? Jag är osäker, men det hade helt klart varit kul att prova. Nu när vi går till val hade det kunnat vara bra att sia; går vi mot en fascistdiktatur eller rödgrön regering? Nedmonteringen av välfärden är dock inget nytt; som ungdom har jag fått uppleva vad som händer när man skär ner på resurser i skolan som lärare, elever och trånga korridorer. Och allt detta fick jag uppleva när jag var femton år…