En gång i tiden gick jag på en gata som var ej upplyst och därför mycket mörk. Det var som jag gick i blindo och inte visste var jag var på väg någonstans. Men det var just det jag visste för jag var på väg någonstans bortanför allt det hära. Men min hjärna var ansträngd. Jag var så trött. Hade gjort alldeles för mycket på kort tid. Och plötsligt var det som natthimlen grät blod. Det rann som små floder mellan stenarna på kullerstensgatan. Till slut var det som jag badade i blod och kom ingenstans. Ingen annan stans än blodet tog mig och det tog mig till en helt annan stans än jag först hade tänkt gå till. Nämligen bortanför allt det dära som jag kände igen och till ett helt annat främmande landskap…

Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Väl där så tog jag bussen till Gripenskolan och gick resten av vägen till jobbet. Bytte om och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Fick lov att säga till ledaren att jag sovit för dåligt den senaste tiden och att jag funderade på att gå lite tidigare den här dagen. Det gick bra, sa hon. Så jag dammsög och moppade golv. Och sen tog jag bussen till busstationen och gick till Hemköp där jag handlade mjölk, pajer, chips, choklad, Mer päron- och svartvinbärs-/hallondricka. Sen tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Men sen orkade jag inte göra så mycket annat än ligga och vila. Jag har tänkt att jag ska skriva om andra texter också. Till exempel att jag går på en gata och den blir alldeles blodig. Det var en bild jag hade när jag gick från Ung vänster-dagen. Den betyder inget speciellt utan det var en bild jag hade. Sen har vi en bild där jag går i så många trappor. Och en bild där jag befinner mig i ett rum och kan forma rummet som jag vill med mina sinnen. Nästan lite telekinetiskt men det är ju oftast så drömmar är. Eller hur?