En gång så kom det sig

att när jag var i Eskilstuna

så var vi på ett lasarett

alltså pappa och jag

och när vi var där så hälsade vi på farmor

hon hade förlorat allt hår

och gick inte att känna igen

Hon gav mig en kram

alltså en sån kram där man försöker hålla kvar i det enda levande som finns kvar

jag har varit med om det några gånger

men aldrig på det sättet

det är vad man skulle kunna kalla en dödskram…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag packade ner fantaflaskan och vattenflaskan och tröjan. Tog bussen som skulle ta mig till busstationen och väl där så gick jag in på Pressbyrån och köpte mig en Sollero. Satte mig på en bänk i Teaterparken och tog kort på när jag åt glass och la upp på Instagram i väntan på att demonstrationen skulle börja. Efter ett tag kom det folk och en bil som körde in med några kamrater som jag mycket väl kände igen. Jag hamnade på jobb och fick tejpa handtagen till plakaten. Jag tog några kort ju mer folk som kom och när det väl var dags att gå så var alla nervösa men spända av förväntan. Jag såg några poliser vid gågatan och tänkte att det förmodligen var mycket säkerhetstänk kring tåget. Någon kunde ju attackera oss. Nu gjorde ingen det som tur var. Men risken är stor. I alla fall. Jag skrek mig hes medan jag gick i tåget. Jag skrek för att det är det viktigaste man kan göra en sådan dag som första maj. Hälften av vandringen kunde jag inte skrika längre för jag hade förstört rösten. Men det var det värt. Medan jag gick där i tåget så tog jag något kort. Det sjöngs även lite på spanska. Och jag fick flashbacks från när jag gick i Brunnsvik och affischerade om den demonstration vi hade då. Och tänkte att det alltid finns mer att skriva om Brunnsvik. Alltid något annat ställe. Alltid någon annan sak man gjorde. Eller var på. Vi var inte bara i Brunnsvik. Vi var i Ludvika och Borlänge. Hur jag hade råd med det rent ekonomiskt vet jag inte. Men det var så vi gjorde i alla fall. Och nu gick jag i ett tåg i Nyköping, flera år senare. Jag skriker inte för att jag är vänsterbliven eller dricker rödvin. Jag skriker för att jag är så sinnestrött på orättvisor. När vi kom fram till Gripsholmsparken så blev det en del evenemang där Helena Dalström och Jerk Ohlsson Westin talade. Dessutom blev det en hel del musik av en hittills okänd artist för mig vid namn Johan Johansson. Filmade både Jerks tal och Johan Johanssons musik. Mot slutet blev vi avbrutna av Socialdemokraterna tåg som gick förbi. För ett tag visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag skulle till Propellerteatern klockan tre men det var lite tid innan dess att slå ihjäl. Jag kunde inte åka med någon dock utan fick gå dit. Men det var en skön promenad genom ett soligt Nyköping. Och väl på Propellerteatern så kunde man sitta och ta det lugnt. Vi bjöds på kaffe och soppa och bröd och en massa egenodlade grönsaker som var så gott! När det sen var dags för filmvisning så var det någon som skulle presentera filmen först. Sedan visades filmen och jag hade svårt att hålla koncentrationen för jag började bli så trött. Men det handlade något om Greta Thunberg vilket väl var intressant. Men efter en dag då jag gått en hel del och skrikit mig hes så behövde jag inte tänka på mer elände. Som de utsattes för. När filmen var slut och jag äntligen kunde ta bussen hem så kunde jag äntligen andas ut. Men så drabbades jag av en sån ångest när jag tänkte på filmen och hade sett hur de hade behandlats när de hade åkt till Gaza med Ship to Gaza. Jag kom och tänka på när jag hade besökt farmor och hur hon hade försökt hålla fast mig som att jag var den sista livlina hon hade. Alltså innan hon dog. Men så tänker jag att man inte behöver gå så långt att man ska vara rädd för att dö. Men jag har tänkt att jag ska se på det där videoklippet där Figgehn berättar att han har dödlig cancer. Inte för att jag ska vara rädd för att dö utan att jag ska få känna att jag lever. Vilket jag ju verkligen gör när jag går i ett sådant här tåg som jag gör. Och jag kom hem och hade fullt upp med att dela bilder och filmer från dagen. De texter jag delade då var inte så genomtänkta och styrdes mest av känslor. Så klart kommer jag hitta kärleken en dag! Kanske inte just idag! Och kanske jag kan koncentrera mig på skrivandet nu. Det som jag känner att jag skjutit allt för länge framför mig. Kanske är det så att jag försöker beskriva rädslan för döden i de texter jag skriver? Jag kan inte tänka mig något annat. Eller så är det så att jag vill beskriva känslan av att leva men ändå inte fullt ut. Som att något hindrar en från att utvecklas fullt ut. Det finns det ju så många krafter som gör redan, mestadels från högerkanten, men även från andra kanter i alla delar av samhället egentligen…

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen både till busstationen och Gripenskolan. Tog promenad till jobbet och bytte om. Idag kom ingen mer arbetskamrat så det blev bara jag och Nadja. Frukosten bestod som vanligt av macka, salami, gurka, yoghurt, puffar, musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. Det var en del att dammsuga och moppa och när vi var färdiga så var det inte så mycket mer att göra. Det var inte tillräckligt med kartonger för att slänga så jag värmde på min kebabpaj med vitlökssås och åt den. Efter maten tog vi en promenad och gick in på Granngården. För tillfället är jag nog mest sugen på att köpa mynta eftersom jag vet att det är den kryddväxt som klarar sig bäst. Vi gick vidare runt området och när vi var färdiga så fick jag byta om. Sen promenerade jag in till stan där jag tog ut pengar och gick till Hemköp där jag köpte gröna äpplen, apelsiner och Fanta. Sen gick jag in på Systemet och köpte tre Briskaflaskor med varierande smak och en öl. Efter det gick jag till bokhandel och köpte en bok som jag redan skrivit om. Efter det tog jag bussen hem och satte på radion, datorn och packade upp mina varor. Efter det har jag inte gjort så mycket. Jag har funderat en del på vad jag ska skriva men kommer inte på vad jag ska skriva om. Jag borde skriva på min berättelse men det har inte blivit av på ett tag. Mest har jag velat spela minecraft. Men visst har jag saker att skriva! Jag måste bara sätta igång och skriva det…