Idag började jag dagen med att ta medicin, äta en frukost beståendes av två polarkncäkemackor och pulverkaffe och bädda sängen. Sen väntade jag bara på att bussen skulle gå och jag skulle kunna skriva om vad jag förväntade mig skulle hända på Stora torget idag. Jag förväntade mig att jag skulle bli nedslagen, att platsen vi stod på skulle bli nedriven eller något värre. Som tur var fick jag inte mina farhågor förverkligade. För när jag tog bussen till Stora torget och var framme ungefär kvart över tolv så var det redan några vänsterpartister där och delade ut flyers. Så jag fick en väst och sen var det bara dela ut tidningar och flyers. Eftersom det var Park till park så hördes det musik om vartannat från närheten. Många barn ville ha godis, balonger och pins. De flesta var snälla och inte otrevliga. Det var väl marknadstänkandet som gjorde alla så snälla. En del ville inte ha flyers, en del ville ha det. Vissa stannade till och med till och pratade lite mer. Det märktes att många var upprörda över den politik som förs nu och ville ha ett skifte. Några frågor vi pratade om var kollektivtrafiken som inte fungerar nu och kärnkraften som de vill bygga ett nytt i närheten av nyköping. Men för det mesta fick man inte tillfälle att prata sina hjärtefrågor när folk gick förbi. Och vid tre packade vi ihop. Jag hjälpte Alejandro att ställa in sakerna som vi hade använt när vi stod där vid Stora torget. Och när vi hade gjort det så skjutsade han hem mig. Jag satte på radion, datorn men hoppade att åka ner till stan senare på dan eftersom jag var rätt trött och ville vila i stället. Det gick bra, sa mamma, när jag ringde henne. Men vi planerar att åka till Skärgårdsvåfflan den sista dan så det blir kul! Slutligen vill jag skriva att det inte är helt ofarligt att skriva. Det är så lätt att såra någon och jag känner att jag kanske har gjort. Jag vill säga förlåt i så fall. Det är så viktigt att man skriver det när så många läser det man skriver. Och skrivandet få aldrig bli skuldbeläggande eller skambelagt. Så klart gäller det mig också men just nu känns det som jag skriver för någon annan. Kanske den personen förlåter mig, kanske inte. Kanske bryr han sig inte i över huvudtaget. Då har jag i alla fall fått säga mitt. Mer kan jag inte göra. Nåja; nu kanske jag skriver något helt annat, eller så tittar på Interstelar som jag börjat titta på HBO max, eller så tittar jag på Black mesa på youtube, eller Whataboutit eller så läser jag. Det vore bra om jag bestämde mig, så jag tror jag ser på Interstellar. Tills nästa gång får vi höras när något annat intressant har hänt eller något dramatiskt skett i mitt liv…