Idag började jag dagen med att äta en frukost beståendes av knäckemackor, kaviar och pulverkaffe. Jag höll på att försova mig om det inte vore för personalen som kom vid halv tio. Vid kvart i elva- tiden tog jag bussen till centrum och där var jag ensam till en början. Jag skickade meddelanden till Alejandro och han sa att jag kunde komma till kontoret. På kontoret fanns två vänsterkamrater som höll på att skruva ihop en vagn som vi kunde dra våra tunga grejer med. Bland annat tältet. Då och då skulle någon hämta något som skulle till tältet men i det stora hela var vi färdiga. Vi stod bredvid SD vilket väl var så där. Någon gång hörde jag dem prata om invandrare vilket knappast förvånade mig. Vid ett tillfälle kom också det som jag antar var Riks. Men i det stora hela lät de oss vara ifred. Det var många ungdomar som kom till vårt tält. Folk som hade någon uppgift till skolan så det kunde jag inte hjälpa till så jättemycket med. Men vi hade en jättekunnig i tältet så det löste sig ändå. Vid ett tillfälle gick jag ifrån och åt min baguette. Var rätt glad att jag hade dricka med mig eftersom man rätt ofta blev törstig. Olika personer kom och gick mest hela dan till tältet. Någon kunde stå där, någon inte. Några hade varit med länge, någon annan var alldeles ny. Men det här partiet ska vara till för alla personer. Det är inte konstigare än så. Vid fyratiden packade vi ihop och gick därifrån. Jag behövde inte gå upp med grejerna utan kunde ta bussen hem. Så sen dess har jag varit hemma. Åt den sista matlådan och nästa vecka lär jag väl få äta rester. Till min överraskning ringde mamma mig. Det var väl på tiden kan man säga. Har inte den bästa kontakten med henne egentligen men det verkar som vi röstar på samma parti så det är väl bra i alla fall! Mer har jag inte gjort idag. Ska gå och lägga mig snart eftersom jag är rätt trött. Kommer jag drömma om sverigedemokrater, affischer och tält då? Eller kommer jag drömma om något helt annat som jag vill drömma om? Jag hoppas på det senare. Men jag vet förstås inte. Det här valet är verkligen det viktigaste någonsin. När det är över kommer jag behöva isolera mig för obestämd tid, känns det som. Men vi får se vilket samhälle vi har efter valet. Jag, i alla fall, tycker det är kul att stå på Stora torget. Och gör det gärna igen. Vilket jag också kommer göra. Förstås. Men nu vill jag mest sova. Inget annat.