All denna skog. Denna blandade skog. Så mycket skog. Bara skog…

Måste bryta genom marken. Måste gå igenom den. För att komma till underjorden. För att komma till det undermedvetna. Till jag kommer till den plats jag längtar efter…

All denna skog. Denna blandade skog. Så mycket skog. Bara skog. Bara ett sätt som det här kan sluta. Det visste du väl? Att det bara finns ett sätt som det här kan sluta…

Men det måste väl finnas något mer? Det måste väl finnas något mer?

Det gör det inte. Det finns inget mer. Och det gör dig galen. Det gör dig panikslagen. Att det inte finns något mer. Än skogen som du har runt omkring dig…

För det är så innehållslöst. Så tomt. Det saknar ett innehåll. Det saknar ett innehåll…

Man blir galen av alla denna skog…

Men vad finns det att skriva om denna skog? Absolut ingenting. Det finns absolut ingenting att skriva om denna skog. Så varför ska man vara i den då? Om den är ångestframkallande? Och man funderar vad som skulle hända om man går bort sig i den…