”Saknaden efter mormor, morfar, farmor och Örjan kan ibland bli för stor. Så vad har jag gjort för att hantera sorgen? När jag bodde i Bonäs så bodde jag också med mormor. Så jag tyckte väl att jag lärde känna henne rätt bra under de tre månader jag bodde där. Örjan var lite svårare. Eftersom han var min skrivlärare så var det som det symboliskt var skrivandet som dog i mig. Morfar var också rätt svårt. Eftersom jag hade varit med honom också. Men farmor var svårast. Eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle göra då. Jag gick mest omkring på promenader…

Det här börjar likna ett kyrktal…”

”Jag kan minnas att vi arbetade i skogen. Tillsammans med resten av familjen. Det var det man gjorde när man var hos mormor och morfar. Hur det är nu vet jag inte. Men den tätbevuxna skogen lever kvar i mig. Som en påminelse om att det undermedvetna är en tätbevuxen skog…

För det var en tätbevuxen skog. Och jag hade gått vilse i den. Hur lång tid skulle det ta innan jag hittade rätt igen? Alldeles för lång tid, skulle det visa sig…”

– Sovsäck

– Underkläder

– Underställ

– Första hjälpen

– Vatten

– Tandvårdsartiklar

– Liggunderlag

– Kniv

– Tändstickor

– Mat

Men jag tänker att när jag drömde så drömde jag att jag var hungrig. Jag drömde att jag försökte överleva. Det är kanske det jag ska koncentrera mig på…