BKB sedd med en lokförares ögon

Profilbild för lokforarenI huvudet på en lokförare

71894999_10220536139342820_4035978925510230016_n”Blekinge Kustbana efter breddningen” är namnet på en bok som skrivits av lokföraren Bengt Gustavsson, 66, och som nyligen givits ut av museiföreningen Östra Skånes Järnvägar. Bengt har tjänstgjort längs BKB i snart 40 år, som bland annat biljettförsäljare, tågklarerare och lokförare, och är dessutom uppväxt bara en lång växelkvast från själva spåret i Sandbäck. Han började fotografera järnvägsmotiv redan 1970 och har under hela sin tid vid banan haft kameran nära till hands. Då som nu. Bengt har visserligen gått i pension från SJ, men kör fortfarande Öresundstågen åt Transdev lite då och då. I hans knappt 70-sidiga bok får vi följa med under hela resan från ånglokstiden fram till dagens moderna drift med Öresundståg och Traxxlok. Persontrafiken och godstrafiken beskrivs ingående. Liksom alla banjobben, alla fordonstyper och hela spelet om Kustbanan. Bland annat får vi veta hur dåvarande Kristianstads Länstrafik i början av 1990-talet gjorde allt för att…

Visa originalinlägg 171 fler ord

Det bistra och ödesdigra…

”Jag skulle nog inte vara förvånad om det var just dessa härbren och fjös som jag drömde om i början av drömmen. Jag mindes att det var något fjösliknande ställe, men sen var det som det gick uppåt i drömmen. Där det va en skog på baksidan av mormor och morfars gård gick också en väg. I drömmen som gick in i en skog på baksidan av mormor och morfars gård. Men det är ju där jag ska ha de övergivna ängarna och öde åkrarna istället. Som är samma övergivna ängar och öde åkrar som finns i Bonäs även fast man inte säger att de är övergivna och öde. Man säger bara att de inte har använts på väldigt länge. Och så fortsätter livet som vanligt…”

Allt har en ände… — Debutantbloggen

… till exempel bokmässan, som jag överlevde utan att vare sig gå vilse (okej, lite grand vid ett par tillfällen), dra på mig mässpesten, eller bli fullständigt avskräckt även om det kändes lite fan-vet-om-jag-orkar-en-sån-här-grej-nästa-år-igen under en kort stund framåt lördag eftermiddag. Mest på grund av långa stå stilla-pass som gav ont i höft med broskbrist, […]

via Allt har en ände… — Debutantbloggen