”Jag kan ju alltid tänka på det teatraliska. Tänkte jag. Var det inte det som Beata höll på med? Eller i alla fall tyckte hon om att klä ut sig. Så vad jag tänkte var att jag också ville klä ut mig. Och därför satte på mig någon slags konstälskande identitet som egentligen inte var jag. Eller var det de? Egentligen finns det inget svar på den frågan. Men jag har drömt så konstigt sen den gången. Och jag har tänkt att om jag skriver ner den där drömmen så kanske jag blir av med den…”