”De var på en båt. De hade båda tagit ledigt för det här. De befann sig på en båt och de befann sig långt ute på havet. De hade tagit ledigt för det här och de låg och pussades. I varsin solstol. Solen sken och himlen var alldeles klarblå. De var så kära i varandra…

Och de kunde göra vad som helst för varandra. Vad som helst för att vara tillsammans med varandra. Det hade varit mannens pappa som hade lånat ut sin båt. Så de behövde inte tänka på att lämna tillbaka den. De bara lånade den för obestämd tid. De visste inte vad som skulle hända på den båten. Vad de skulle upptäcka. Med varandra. Vad de skulle upptäcka med varandra. Det fanns så mycket att utforska. Och de hade inte varit med om något liknande…

När de låg under täcket på kvällen. Låg de och gned sig mot varandra. Och det hände utan att han kunde hindra den. Att han förde in den. Och hon stönade och stönade. Det var en eufori, det var en fontän. Tills han kom och det var över. Och de låg under täcket. Tillsammans…

De tittade i varandras ögon. De var så kära. De hade tagit ledigt för just det här. De var så professionella på sina jobb. Men här var de bara ett par. Ett älskande par. Och snart skulle de tillbaka till sina jobb…”