”Jag har så svårt att glömma Helga. Varje gång jag går in på Facebook så möts jag av hennes ansikte, det blir för många känslor i en och samma kropp!

Jag tänker på de få gånger jag träffade henne, men som var guld värda! Jag vet inte om det var rädslan för att träffa henne eller om det bara var som så att vi var vänner. Men det kändes som om alltgick lite på tok när jag skickade ett kärleksbrev till henne och fick reda på att hon var ihop med någon annan. Jag hade nog svårt att ta det, efter våra känslofulla samtal tillsammans. Men jag accepterade det då.

Det var bara som så att det kändes som om Helga själv blev lite ångerfull efter att hon skrivit detta. Hon verkade försöka hälsa på mig några gånger, men jag var svår att nå; jag var ju så deprimerad efter farmors bortgång! Jag blev aldrig mig själv igen, under denna tidsperiod. Dessutom var ensamheten förödande för mig!”