”Jag tror jag går och lägger mig nu. Jag tror inte att jag har något mer att skriva just nu. Inte vad jag känner på mig i alla fall. Om jag inte vill fortsätta redigera det vill säga. Men det kan jag göra imorgon. Nu ska jag sova…

Om jag inte vill se Ghostbusters. För det kan jag ju göra annars. Jag har ju börjat se den. Det gäller bara att komma ihåg den sen till imorgon då. Och drömt. Jag vad har jag drömt om då? Kanske om Mora och någon specifik plats jag varit på där. Kanske lägenheten eller stranden nedanför stranden…

…

Vad jag drömde i natt var väl om något slags berg. Jag var på besök med mamma. Men det var inget mer än så. Det var som det var något slags naturreservat. Ett ganska stort reservat. Om det nu var ett naturreservat…

…

Om jag inte misstar mig så känner jag att det bor nazister här…

…

Jag behöver verkligen besök av några andra än personalen här. Men vilka det skulle vara vet jag inte riktigt. Kanske en fest med en massa vänstersympatisörer?

…

I natt drömde jag om något om ett berg. Det var som jag var på besök någonstans. Det måste ha varit min mamma som skjutsat mig för jag vet inte hur jag skulle ha tagit mig dit annars.

…

Ja nu har jag fått det bekräftat för mig också. Det bor nazister här…

…

Det är den existentiella tråkigheten trögheten som jag vill ifrån. Finns det inget ljud så kan man vara död. Tystnaden har tagit mer liv än någonting annat. Folk försvinner och kommer aldrig tillbaka. Man får aldrig vara rädd för att spela högt ljud. Det kan faktiskt vara livräddande…

…

Jag tänkte skriva lite dagbok. Det var ju så länge sen jag gjorde det nu. Igår såg jag ju Scary stories to tell in the dark för säkert tredje gången. Och jag har sett den nya Ghostbusters-filmen för första gången. Den var bra faktiskt. Sen har jag svårt att förstå drömmen jag drömde i natt. Något om ett berg. Jag har drömt om berg förut i mina drömmar. Att jag befunnit mig ovanpå dem. Och kanske hoppat ifrån dem. Då måste jag drömt att jag flugit ifrån den också. För annars skulle jag falla. Men det är väl just det, den där känslan att falla. Som drömmen ville förmedla. Berget var bara en del av den metaforen. Just det faktum att berget var en metafor för att falla var bara väldigt overkligt och jag fick en sån känsla att något saknades hela tiden. Där men då lades det bara till sådant som jag tänkte på för stunden och som inte alls var verkliga. Bara bilden av en stad eller ett villaområde eller en by. Så många bilder. Och allt det här på en natt…

Om jag nu ska skriva dagbok så kan jag väl skriva vad som har hänt mig. Så vad har hänt mig? Jag vet inte riktigt. Personalen är så tråkiga. Att man inte får ha fest här. Men det är klart man kan gå runt och ha tråkigt istället om man vill det. Men varför ska man göra det?

I alla fall; jag har varit uppe så länge på nätterna. I alla fall vissa nätter. När jag spelat. Det är ett bra spel. Jag måste säga det. Både sjuan och nian av Final Fantasy. Så nu ska jag väl spela lite till tror jag. Tills jag klarar av Final Fantasy sju…”