Varor på 400 kr. Stöld i matbutik.

Klockan 13:15, den 30 juli, skedde en stöld i en matbutik i Nyköping. Det var på stenbocksvägen som polisen larmades med anledning av stöld. I en matbutik har en kvinna i 45-årsåldern försökt stjäla varor i en matbutik. Det har upprättats en anmälan om ringa stöld och förhör har hållits. På varorna har ett värde uppmätts på ca 400 kr.

Källa: Polisen.se

Rasmus Karlsson

Vad är nästa bild då? Den är ganska mörk så det är ganska svårt att se. Men det är från trappan och nu har jag gått ur från mitt rum som var fyllt med skräp. Det är något cykelförråd på bilden. Det är i alla fall vad jag har fått sagt till mig. Men där går också en grusväg som går upp till grannskapet. Det gula huset. Där jag också gick förbi när jag rymde hemifrån. Men det var också en väldigt lång promenad. Men den bilden är också så mycket mer. När det är från trappen så kommer jag ihåg alla gånger jag gick upp och ner från den. Övervåningen har jag mycket minnen ifrån. När den byggdes om. När det låg en massa isolering som man skulle akta sig för eftersom det skulle klia om man råkade kliva på den. Glasfiber alltså. Sen så har vi de sista gånger jag var där. Saker som jag inte minns så bra. När mamma skilde sig. Jag hörde något bråk där nerifrån trappan. Men det är en helt annan historia. Jag minns nästan bara bra saker från den trappan. För alla saker jag hade att se fram emot…

Jag börjar med den första bilden. Men eftersom det är en bild som inte säger så mycket då det är en bild då jag och lillebror satt och tittade på tv så tar jag nästa. Som är en bild från en av de fönsterrutor som fanns där. Av fönsterrutan som var så där avlång som en rektangel så när jag skulle ta kort genom den så kom de andra två fönsterrutorna med eftersom jag inte ville ha med rummet som var för mycket och som dessutom hade en massa skräp i sig. Nej då var det nog bättre om jag tog kort genom det lilla fönstret och därigenom se skogen som fanns där utifrån. Den skogen som tallar, björkar och ett träd som jag inte visste vad det var för något. Men de hade brutits av i mitten så det hade börjat växa ut en massa löv där det fanns möjlighet att växa ut löv. Den här skogen var det enda som skyddade mot det som var den trafikerade vägen. Vilket jag antar att den är än eftersom det är den stora väg som sammanbinder Mora och Malung. Men det jag kunde minnas från den vägen var att den förde så mycket oväsen att jag hade svårt att sova vissa nätter. Skogen hjälpte alltså inte att skydda mot det oväsen som trafiken förde. Vilket väl fick mig att önska att jag bodde på ett annat ställe. Men just då bodde jag ju där och jag har ju varit med om oväsen förut som fått mig svårt att sova. Som det oväsen banden förde när de skapade musik i Brunnsvik. Men i Kättbo var det väl ändå lite annorlunda eftersom det var mitt eget rum. Jag kan komma ihåg att jag hade en säng, det måste ha varit en enkelsäng, ett akvarium på byrån och en massa växter vid just de här fönsterrutorna. Och jag kan komma ihåg att jag såg fram emot att börja skolan. Men det tar vi vid nästa bild…

”I natt drömde jag att jag gick någon slags utbildning. Det fanns två delar av den här. Den första var någon slags skrivarutbildning. Den andra var någon slags naturguidesutbildning. Fast jag skulle söka till skrivarutbildningen så lockade de i naturguidesutbildningen att de minsann också kunde skriva. Och de verkade attraktiva och de hade en tjej som verkade attraktiv. Så den utbildning jag hade innan måste varit någon blandning av naturguidesutbildningen och skrivarutbildningen. Medan den senare var en blandning av skrivarutbildning och odlingsutbildning. Eller så var det så att den senare var en blandning av naturguidesutbildningen och skrivarutbildningen. Men vad var då den utbildningen som jag tänkte gå från början?

Det var lite otydligt. Någon slags utbildning måste det ju ha varit. Eftersom jag ville lära mig skriva. Men lärde jag mig skriva bättre om jag gick den senare utbildningen? Jag trodde inte det. Dessutom var lärarna lite konstiga och flummiga. Men så var jag ju kär i en tjej där så jag funderade på det. Att söka dit…”

”Om man tar en bild så kan man använda den som en grund att skriva om. Då kan man ha lättare att skriva om saker som var lite svårare att minnas. Som att det var alldeles för många kort på Nyköping jag tagit. Det krävdes några kort på Kättbo för att jag skulle kunna lägga Nyköping bakom mig…

Med bilder kan jag komma ihåg allting som jag gjort i Kättbo. Jag kan komma ihåg att jag tog kort inne i huset. Och jag kan komma ihåg att jag tog kort på gården…

Men sen kan jag inte komma ihåg så mycket mer. Kanske satt jag och tittade på Stamsites stream som jag brukar göra på fredagar? Ja kanske det. Men vad är nyhetsvärdet i det? Nej jag måste fortsätta titta på dessa bilder. Och nu har de också blivit innerliga bilder. Jag kan tänka på dem utan att tänka på dem. Alltså det är mer omedvetet. Och det som är omedvetet är också undermedvetet. Fast på ett sätt som man inte vet om. På samma sätt som man har sett något i förbifarten som man inte tror sig komma ihåg. Men så drömmer man om det istället. Som i natt drömde jag att jag befann mig på ett boende som var lite magiskt. Det var skyddat med en förtrollning som jag gjorde att det såg mindre ut utifrån, men på insidan var det stort och rymligt. Alla ur personalen var där och den där tjejen jag pratade med igår. Visst var det lite kärlek i luften när jag prata med henne? Jag hoppades det i alla fall. Men sen så vet jag hur svårt det är med relationer. När en relation jag trodde var kärlek bara visade sig vara vänskap. Trotts att vi hade sett på konst och hade gjort andra saker ihop. Så kysste hon en annan tjej. Mitt i en matsal. Mitt framför alla andra. Mitt framför mig. Så det var ju ett konstigt men märkligt sätt att säga att det inte skulle bli något mellan oss längre. Att det var över. Trotts att jag försökte. Och jag försökte och försökte. Men hon var försvunnen i snöstormen. I det omedvetna undermedvetna…”