Oj oj oj… nu pratar vi landskapsbild… här finns en massa saker att skriva om… saker om Kättbo… eller inte…

När jag började med den här reportageserien så var tanken att det skulle vara seriöst. Men det är svårt att ta det seriöst när ingen annan tar det seriöst. De här bilderna är det enda jag har för att jag ska kunna utgå från i alla fall någonting. Som man kalla reportage eller självbiografi. Kanske snarare självbiografi. Eftersom vissa av de här bilderna kan jag minnas att vissa personer har bott som jag kände. Och dessa bilder är det lättare att skriva om…

I alla fall på den här bilden kan man se någon slags grusväg. Några hus och Kättbosjön. Som är så stor att den nästan sträcker sig bort mot horisonten. Men där tar istället en mörkgrön tallskog över. Vad som gömmer sig där har jag ingen aning om…