Det finns en ö på mitten av bilden. Det är samma ö som familjen Smedberg tog djuren med båt på somrarna. För det fanns så grönt gräs. För det var så det var. Frågan var om det var så det alltid hade varit? Eller om det var något de hade hittat på…
Om det var något de hade hittat på så var det något som de hade hittat på för stunden. Och något som hade hittats på för stunden kunde ju inte ha skett för alltid. Eller mer så här att det nog inte var så att någon annan hade fått den här idéen. Som familjen Smedberg kom på…
Statsminister Stefan Löfven har nyligen kommenterat den svenska afrofobin och antisvarta rasismen med anledning av DN:s och Niklas Orrenius stora reportage om att vara afrosvensk och svart i dagens Sverige. Löfven är då fortfarande åtminstone västvärldens enda regeringschef (bredvid möjligen Kanadas dito – utanför västvärlden har jag lite dålig ”koll” på hur det talas […]
Under pandemin har landets miljonprogramsområden både plågats av viruset, som proportionellt sett hittills har tagit många gånger fler liv bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund än bland majoritetsinvånarna (bland vilka överdödligheten ”omvänt” inte ens är mätbar/märkbar mätt i siffror), och av en explosiv och skenande arbetslöshet i spåren av pandemin som fr a drabbar just invånarna […]
Jag borde skriva om nästa bild här nu. Jag tar alldeles för lång tid på mig. Men samtidigt känns det som jag glömt något. Jag skriver ju inget om det jag borde skriva om. Så klart. Om de oändliga gräsmarkerna jag hela tiden drömmer om. Men så är det något som blockerar mig. Något som får mig att inte se klart…
Vad är det? Det är en bild. Det här är en bild på bystugan. Där vi brukade vara på aktiviteter på fredagar. Film och sånt. Också en del idrott. Vi var mycket för idrott på Siknäs skola. Och ofta var de som var till Kättbos bystuga också till Siknäs skola. Som om det var något man skulle tänka på när man var där. Men det gjorde man ju inte så klart…
Jag drömmer att jag är tillbaka i Kättbo. Jag drömmer att jag går på Kättbos vägar. Fast utan körkort och bil blir vandringen så väldigt lång. Det är därför som drömmen är så väldigt lång. Det var också det där rymningsförsöket som jag också drömde om den gången. Gräsmarkerna, rymningsförsöket, fäboden och den tätbevuxna skogen. Är alla ställen som går att hitta i Dalarna. Men så den där eken. Som hänger ut över sjön. Och som ser ut att va så väldigt gammal. Finns egentligen i Stjärnhov…
Så egentligen finns ingen ordning i drömmen. Ingen logik. Det är som de säger; drömmar är oftast helt obegripliga. Innan man gett dem en handling…
Skogsnytt 