Skit vilket spel! Det gör verkligen skäl för sitt namn! Det har allt som en dröm ska ha. Märkliga repeterande korridorer. Stora groteska monster. Och slutet hade vad jag hade förväntat mig vad det skulle ha. Men jag ska inte avslöja vad slutet har för det skulle avslöja hela spelet. Det får mig att fundera på hur man själv ser på vuxenvärld. Hur vi använder saker som badkar, tv eller något annat som har med vuxenvärlden att göra. I början var det mycket av de vanliga monstren med läraren med den långa nacken och den extremt tjocka gubben som klättrade på taket som om det vore en larv. Men sedan kom andra element som påminde extremt mycket om filmer som The ring och Slederman. Speciellt Slenderman eftersom den långa gubben hade mycket egenskaper som påminde om den karaktären. Men sedan var det som att det var den själva gubben som man kunde ratta in som en tv och man kunde förändra hela landskapet. Det som såg ut att vara en stad förändrades till ett rum och det rummet förändrades till ett ställe där allt hade rubbats och saker svävade och om man gick fel i dörröppningarna så kunde man finna sig springa på samma ställe om och om igen. Det mest groteska monstret väntar på toppen. Jag ska inte avslöja vad det är. Men jag kan avslöja att det är ett monster man minst förväntar sig ska vara där. Ett oväntat monster helt enkelt…

Har jag glömt en bild? Det verkar ju faktiskt så. Eller kanske inte. Det verkar inte som jag har så mycket mer att skriva om. Men det handlar ju förstås enbart om bilderna. Eftersom minnena alltid kommer va där. I alla fall ska jag enligt beräkningarna va vid anslagstavlan nu. Och anslagstavlan är ju känd för att vara en viktig informationsplats för de som bor i byn. Man sätter upp lappar och hoppas att någon ska läsa den. Ibland kanske det står någon hemsida där också. Som man kan gå in på. Men jag var där för att ta bilder och bilder hade jag tagit på postlådorna, busshållplatsen och vägen också. Och under gårdagen hade vi varit till Tiberget. Det hade gått så fort och varit så turbulent. Men visst är det sådana saker som jag skulle kunna drömma om? Jag vet inte vad jag skulle sätta upp på anslagstavlan men jag tror inte att det skulle vara något intressant för byn. Jag kanske skulle sätta upp en bild från spelet Final Fantasy 9 eftersom jag hade sett någon annan spela det i Kättbo. Och jag skulle kalla det för konst för jag har inte problem att kalla något för konst eftersom jag hade sett på en massa konst i Brunnsvik. Men nu var det inte i Brunnsvik jag var utan i Kättbo. Och i Kättbo höll vi inte på med en massa konst. Vi höll på att arbeta. Men frågan är vad som är värst; att hålla på med konst eller arbeta? Och var kommer drömmar in där? I de djupaste delar av Kättbos skogar kanske. Eller var det kanske så att det var konsten som satte min fantasi ur spel så att jag trodde att det som var dröm var verklighet? För det är ju så jag har skrivit i alla fall. Man brukar säga att man ska vakna upp för att man är så inne sina drömmar. Men jag vet inte vad drömmar är för något. Jag är så djupt inne i dem att jag verkligen skulle behöva vakna upp. Jag skulle kunna tänka mig att de skulle kunna handla om högstadiets korridorer. Jag skulle kunna tänka mig att det skulle kunna handla om hur det var att gå i högstadiet. Om alla människor man såg. Och som aldrig kom åter. För så är det ju alltid. Att folk försvinner. I alla fall; jag har inte så mycket mer att skriva om Kättbo. Man skulle kunna säga att det är ett avslut. På det som jag kallat reportage. Det som vi kallar verkligheten, Nyköping, är det jag ska skriva om. Eller det som jag ska göra, det är odlingen. Och jag ska läsa färdigt Det och Vägen. Och jag ska gå ner till gemenskaphetslokalen och prata om någon intressant nyhet jag läst på polisens hemsida. Kanske att jag inte orkar skriva något mer, då kanske jag spelar Little Nightmares 2 och skräms över dess groteska monsterlika varelser som finns där. Men jag slutar väl aldrig helt existera. Jag bara är mer eller mindre borta. Precis som jag var i Kättbo. När jag rymde hemifrån. Var jag verkligen borta. Men jag ville verkligen inte tillbaka till högstadiet. De metallgråa skåpen var den värsta mardrömmen och jag har fortfarande mardrömmar om trängseln och knuffandes. Kanske en del påhittat kanske en del verkligt. Men det var verkligen, verkligen jobbigt att, vad jag kallar det, genomlida tre år i högstadiet…

Den här personalen som jag träffade nu. Det verkar som han inte kan bli arg. Han är bara så förstående. Förstår allt man säger. Hur snäll ska man vara dock? Det kan väl bero lite på vem man möter tänker jag. I alla fall; igår träffade jag en massa olika personer. När jag var nere i gemenskaphetslägenheten. Jag skulle bara vara social. Men jag måste medge att det är svårt att undvika den sociala gemenskapen. Att låtsas vara sur. När man kör charader. Men i början fick jag lov att ta upp det här som har hänt i Nyköping. Och jag funderar på hur länge till jag själv kan göra det här. Innan jag själv blir attackerad. Men det är bara när man pratar om arbetet som man blir attackerad. I gemenskaphetslokalen fanns det till exempel en som jobbar i Rosvalla. Och jag jobbade på Tonys pizza. Jag är jättearg för att jag inte får jobba på Tonys pizza. Eftersom jag inte fått någon rimlig förklaring till varför jag fick lov att sluta där. Men det verkar som det finns jobb i Rosvalla i alla fall. Om jag någonsin skulle få lust att börja jobba igen. Men det var väl tur att personalen kom och räddade upp stämningen med att börja köra charader. Så att jag slapp tänka på jobb för ett tag. Jag bara önskar att jag slapp tänka på jobb. För ett tag kunde jag bara köra lite charader. Och glömma bort mig själv för en stund. Jag skulle föreställa en orm. När det var min tur. Men roligast var det väl att gissa vad de andra var för något. Vad de skulle föreställa för något. Och idag hade polisen förarutbildning i Nyköping. Inget ovanligt händer. Inte mer än man gör det till i alla fall. Jag har skrivit en del om Kättbo. Men mestadels skulle jag nog vilja skriva om min odling. Den odling som kommer. Det är så grönt. Snart så kommer jag. Få odla. Eller tänkte jag säga något annat där? Jag vet inte var jag får de här snuskiga tankarna ifrån. Kanske en längtan efter närhet eller en länge bortglömd kärlek. I alla fall jag kommer ihåg den. Det är det enda jag lever på. Det är det enda jag kommer ihåg…

Övrigt, Nyköping

I östra delen av Sörmland bedriver polisen idag förarutbildning. Idag bedriver polisen klockan 9:30 förarutbildning i östra delen av Sörmland. Ute på vägarna i trafikmiljön bedrivs utbildningen. Innebära kan detta att trafikanter kan se ett flertal polisbilar som kör efter varandra. Förekomma kan det också att polisbilarna kör om varandra eller andra trafikanter. Under denna utbildningen har polisen, precis som i skarpa lägen, viss rätt att överträda vissa regler i Trafiklagstiftningen, exempelvis att överskrida gällande hastighet. Syftet det övergripande med utbildningen är att utbilda poliser i polisbils- och utryckningskörning. Ingen anledning till oro finns det alltså med anledning av att det idag kan komma en hel grupp polisbilar som upplevs köra fort.

Källa: Polisen.se