Jag stod i matsalen i Ollars. Jag tittade ut på utsikten. Än en gång hade ingen kommit till skrivargruppen. Jag brukade alltid lägga så mycket energi på de här även fast jag inte insåg att det nog först och främst var journalistiken folk var intresserad av. Inte skrivandet i sig. Inte poesin eller det självliterära. Det kunde vara trögt för någon att vilja ta till sig. Det sjöng ju knappast i någons mun även om låttetxter. Men jag hade ju aldrig fått mina låttexter sjungna. Så den jag skriver för är först och främst mig själv. Och det gör jag både i tystnad. Och mycket folk…