Brand, Nyköping

Vid rondellen Norrköpingsvägen/Västerleden i Nyköping brann en bil. Klockan 14:28 befann sig en polispatrull vid rondellen Norrköpingsvägen/Västerleden i Nyköping när polispatrullen noterade en bilbrand. Till platsen kallades räddningstjänst och ambulans. Några uppgifter har polisens presstjänst inte fått om att någon person ska ha skadats. I samband med händelsen misstänker polisen inget brott. Under släckningsarbetet påverkades trafiken men trafiken ska flyta på som vanligt igen.

Källa: Polisen.se

Bråk, Stockholm

Vid Västerbroplan kontrollerar patruller flera unga personer. Ofredat har de och bråkat med förbipasserande. Att ungdomarna varit i bråk med andra ringer flera personer om och att någon har haft ett pistolliknande föremål i byxlinningen.

Källa: Polisen.se

Olaga hot, Nyköping

Mot grupp man gripen för olaga hot. På söndagskvällen vid 21-tiden blev polisen kontaktade av Nyköpings kommun på grund av ett hot som riktats mot Nyköpings gymnasium. Ett meddelande rörde det sig om som kan uppfattas som hotfullt och allvarligt. En förundersökning inledde polisen gällande olaga hot mot grupp. En person kunde efter ett tag pekas ut som misstänkt gärningsperson och flera utredningsåtgärder vidtogs. I ärendet kopplades åklagare in och en man i 20-årsåldern blev anhållen i sin frånvaro. Personen greps under måndagseftermiddagen som misstänks vara avsändaren av meddelandet. I Södermanland skedde gripandet. Anhållen är mannen och ärendet leds av åklagare Fredrik Beijar på Åklagarkammaren i Nyköping. Eventuella frågor från media hänvisas dit.

Källa: Polisen.se

Något jag tänkt skriva en bok om är väl min farmor. Något jag råkade skriva om i min berättelse…

”I mitt fall var det nog bokstavligt talat eftersom min farmor fick cancer och gick bort. Fast inte i Brunnsvik. Det var ett ställe som hette Eskilstuna. Farmor hade legat i ett vitt rum utan något hår på skallen. Jag kunde inte alls känna igen henne från hur hon brukade va. Alltså hennes hår hade gett henne en så stor del av hennes personlighet. Och nu när hon inte längre hade det håret kvar så var det som att hon hade blivit alldeles ynklig och hjälplös. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna även fast hon sa att det var lugnt. Det var alldeles omöjligt för mig att hålla tillbaka tårarna och gråta när jag fick se henne så här. Och jag ville inte att hon skulle hindra mig. Jag ville inte att hon skulle hindra mig från att gråta. Även fast det kändes som vi var där på ett kort besök. Hon hade läst mina texter och tyckt de va bra. Men jag ville nog helst inte åka därifrån. Jag tänkte det att det jag nog skulle komma ihåg från det besöket var när vi satt på pizzerian efteråt. Och att jag tyckte det kändes så orättvist att någon inte skulle få lov att leva på grund av någon dum cancer…

Men vi hade suttit där i alla fall. Jag och pappa. Och ätit pizza.”

En annan grej jag tänkt på är att det här inte är någon Krimroman. Det är väl en storhet i sig. Även om den här storheten är svårare att luska ut så är den äventyrlig av sig vilket lägger den i kategorin Äventyrlig…

”Jag kunde fortsätta längs med älven och komma till ett villaområde. Jag kunde också vända och gå in staden igen. Det kanske var det han mena att jag skulle göra. Men vad skulle jag se där? Jag kunde bara minnas det dystopiska landskap jag hade lämnat bakom mig. Med vulkaner och jord som låg i högar. Så om det inte bara var jord så kanske det var död. Döda människor som låg och ruttnade under jorden. Jag hade tänkt på det på det sättet förut men så klart kunde det hända att det fanns döda människor där eftersom det hade funnits lava där. Om det fanns lava kvar där så skulle det inte gå att gå där eftersom man skulle smälta bort på en sekund. Men att dö en sådan död måste nog också vara den värsta. Att känna den hettan medan man brinner för att till slut bli ett kolnat lik. För att till slut bli till aska som blåste med vinden. Av någon anledning tänkte jag på Pompeji men de hade inte blivit till aska. Däremot var skeletten kvar så man kunde se vad de hade gjort i sin sista dödsstund. Men jag var på väg in till stan nu och var beredd på att se vad som helst. Det var en bit att gå från Hållet till centrum men till slut var jag framme. Och det var precis som han hade varnat mig för. Det fanns lik där. Kolnade. Men jag gick bara förbi dem. Jag var bara avtrubbad. Kunde knappt känna några känslor längre. Jag kunde bara tänka att jag behövde komma till havet. Jag behövde komma till havet och där kanske jag kunde komma ifrån allt elände jag precis hade upplevt. Om jag hoppade i så kanske jag kunde transporteras till ett helt annat ställe som kanske var en sjö i Kättbo. Jag hoppade i och hamnade i en sjö i Kättbo. Jag hamnade bredvid båthuset som fanns där. Och kom på att det var ju dit jag var på väg när jag senast var i Kättbo. Eller när jag senast transporterades till Kättbo. Jag visste inte riktigt vad de här övergångarna skulle kallas. Jag låg i vattnet och bara njöt. Jag hade brukat kalla dem gränsen mellan dröm och verklighet men just nu visste jag inte. Just nu ville jag bara ligga i vattnet och njuta av ett avsvalkande dopp…”