Allt måste få ett slut. Så också dessa texter om Kättbo. Men som nog de flesta misstänkt nu så slutar inte det här vid några foton. Så stor del av mitt liv har bestått av Kättbo att nästan allt handlat om Kättbo. Och ändå har jag inte låtit en tillräcklig del handla om Kättbo. Jag tänker att den här bilden på postlådorna är en bra symbol för det. Att man till vissa skickar många kort och till andra inte så många kort. Så får man en så konstig bild av en person som mindre värd. Men en person har så många minnen från ett ställe som är så fylld av saker att det skulle ta en hel livstid att berätta om det. Och jag har fortfarande saker att berätta om Kättbo så jag tänker att jag inte är färdig än på ett tag. Jag tänker på sånt som dött som någon get man tyckte om eller något annat som tillhör en plats som bara tillhör en dröm nu. Det blir så väldigt psykologiskt och man undrar om det någonsin tar slut. Men jag behöver mer tid så jag låter drömmen ha sin gång och den här gången drömmer jag om får, getter, kaniner, tuppar, hönor, katter, kaniner och fiskar. Listan på djur fortsätter…