Jag hade väl egentligen behövt hjälp med att skriva den här tidningen. Det är lätt att vara efterklok men när någon sa att hon nog hoppar att skriva tidning så hade jag kunnat fråga om hon vill skriva tidning. För om hon vill skriva tidning så måste ju jag lära henne hur man skriver. Men det känns som jag la fram det mesta på mötet igår. Jag la fram allt jag hade om journalistik; läste upp alla nyheter som ägt rum i Nyköping den senaste tiden och pratade om notisskrivandet där man måste hålla sig till 50 eller 200-300 tecken. Jag upplevde dock att jag blev bemött med arrogans. Så här efteråt undrar jag vad hon ville ha sagt med att hon inte ville skriva tidning. Är det så att hon inte orkar eller bara inte vill? För om det bara är som så att hon inte kan på grund av någon outgrundlig anledning så kan jag inte förstå vad problemet är. Det hettade till en liten stund och jag funderade en liten stund om det var läge att ringa polisen. Vi har en person på boendet som har väldigt svårt med sina känslor. Hon blir väldigt lätt aggressiv och högljudd. Om man dessutom pratar journalistik så kan hon få ett utbrott. Det handlar fortfarande om det här om att ha det som intresse eller vilja. Att hålla på med journalistik alltså. Men journalistik har inget med intressen eller viljor att göra. Det är ofta alldeles oglamoröst. Så jag fortsätter skriva journalistik när jag kan. Jag får återkomma om det har visats intresse från annat håll att skriva journalistik…