Idag har varit en lång dag. Var ska jag ens börja? Jag kan börja med att skriva att jag åkte till Spindelplan och att jag i Spindelplan fick dammsuga ett kontor. Det var lite svårt i början men efter ett tag kom jag in i något slags trans. Efter det så spelade vi Yatsy. Jag och Patrik och den andra Patrik. Tyvärr förlorade jag båda gångerna men jag ska ha revansch någon gång. Jag försökte ringa mamma på jobbet men fick till svar att hon skulle ringa senare. Det blev mycket senare. Efter jobbet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra; om jag skulle gå hem till mamma eller gå till affären. Jag valde att gå till affären och handlade mjölk, mellanmål, bregott, Varma koppen, Coca cola, pajer, någon nötmix som jag inte visste om jag var sugen på eftersom jag inte visste vad jag var sugen på, choklad och glass. Efter det satt jag en lång stund på ICA knuten. Till en början åt jag glass men när den var slut så satt jag bara där. Jag tänkte på hur jag hade haft det på jobbet. Hur det liksom hade mullrat på ytan med något slags missnöje. Medan jag satt där fick jag mycket tid att fundera över mitt liv. Lite väl mycket tid kan jag tycka för så intressant tycker jag inte att mitt liv är. Eller jag har inte skrivit något intressant på mycket länge dock. Jag tänkte på det att vår ledare var gotlänning och jag hade varit på Gotland innan jag började på Brunnsvik. Så då kommer vi in på allt som hände i Brunnsvik istället. Men om jag skulle skriva om Brunnsvik nu så skulle det bara vara öde och övergivna lägenheter kvar. Tomma svarta röda byggnader som blickar ner på en. Skulle jag kunna skriva om Brunnsvik i nutid? Efter ett tag som kändes som en evighet ringde mamma. Hon var fortfarande på jobbet. Hon skulle göra något mer men jag kunde ringa min lillebror. Så jag ringde min lillebror. Och det gick bra att jag gick hem till dem. När jag gick hem till dem så fick jag sitta en liten stund och vänta utanför lägenheten tills Linus kom hem. Och när Linus kom hem kunde jag titta på tv medan han gick och duscha. Där tittade jag på något finskt program och bytte till sjuan lite snabbt där Det okända sändes. Jag bytte dock snabbt till tvåan igen när mamma kom hem. Jag vill inte verka vidskeplig. Även fast det nog är just det jag är. Programmet på tvåan var något K-special program om AI. Det har tydligen blivit en het fråga den senaste tiden. Efter det åt vi mat som min lillebror hade lagat till. Lite pommes frites, korv, kött, beanes, senap och ketchup. Efter det har jag för mig att vi såg på Sverige idag och efter har jag för mig att vi såg på Rapport. Jag kom på nu att det skulle va Uppdrag granskning klockan åtta om demensvården. Jag får påminna mig att se den någon gång. Annars var det inte så mycket annat än att åka hem. Jag hade ju redan handlat så det behövde jag ju inte göra. Jag och Bella gick omkring lite och hon både kissade och bajsade. När mamma plockade upp bajset med påsen och skulle gå och slänga det så följde vi efter en liten bit. När vi skulle gå till bilen så fick Bella mig att gå igenom en häck som var krånglig att ta sig igenom. Sen när vi väl satt i bilen så skulle vi åka till apoteket också för att hämta ut en tandkräm. Men tydligen så fanns det ingen tandkräm att hämta så vi åkte hem till mig istället. Och nu sitter jag här. Jag har skrivit om både en misshandel i Nyköping och ett mordförsök i Nyköping. Jag har känt det på mig att något sådant skulle hända till slut. Jag har känt det missnöjet mullra på ytan på jobbet. Andra personers misslyckande som tar sig uttryck i något mycket fult som man helst bara hade velat sudda bort. Men det finns där och det stör mig något oerhört. Att hon har kunnat leva på det här sättet under så lång tid. Sitta i munktröja och snusa. Tycka att ”Tycker du inte om det här jobbet?”. Det hade hon sagt till mig en gång. Och vad ska man svara på det? Idag var dock missnöjet mer outtalat. Och det man inte uttalar i ord finns ofta inte. Man måste sätta ord på sina tankar. Det finns inget annat sätt att ta sig vidare i livet. Så jag sätter ord på mina tankar. Och säger att jag är rädd men inte förvånad. Att något sådant skulle hända i Nyköping. Att någon faktiskt försökt mörda en annan person i Nyköping. Jag kan inte fatta att det faktiskt har hänt i Nyköping. Men nu börjar det väl bli lite mycket att skriva här. Så jag stoppar innan det blir alldeles för många ord. Tankar. Känslor. Det bara går på och på. I all oändlighet. I all evighet går det. Så vad ville jag ha sagt med det då? Jag vet inte riktigt. Kanske att det har varit en lång dag och att det på långa dagar händer mycket. Nu fick jag skriva om både det jag själv varit med om och det polisen varit med om. Det jag själv varit med om kan tyckas ynkligt i jämförelse med det som polisen varit med om. Men likväl är det lika allvarligt. Man kan tro att jag inte har något att skriva om efter allt det här men tvärtom kommer jag ha så mycket att skriva om att det nästan blir övermäktigt. Och den här tidningen Skriva har jag att läsa också. Det såg jag att det hade kommit ut ett nytt nummer idag. Så nog har jag att skriva alltid. Det gäller bara att veta var man ska börja…