Recension: The passion of the Christ

Det var samma film som jag tänkte mig. The passion of the Christ alltså. Den var full av blod och tortyr. Jag kan inte tänka på något annat på grund av det. Vilket är lite jobbigt, men man vänjer sig. Är det inte lite otäckt? Att man kan vänja sig vid att se andra torteras på det sättet? Nu vara det ju inte många andra än just Jesus som torterades men likväl torterades han. Han slogs med piskor som hade som några slags spikar i sig som när de slogs mot honom fastnade i köttet så att en stor bit köttslamsas slogs ur kroppen på honom. Den scenen var nog otäckast. Men det var inte bara hemskt. Det fanns tillbakablickar på hans liv i övrigt. Det var bara det att de otäcka delarna tog över. Så till slut var det de enda man tänkte på. Så det är en film som jag tycker är mycket bra. Och som jag tycker är värd att se igen. Om jag nu skulle göra det någon gång. Vilket jag inte tror blir på den närmaste tiden i alla fall. Jag har för mycket terror att bearbeta efter att ha sett den här filmen. Terror man får av att se tortyr…

Lämna en kommentar