Jag ska försöka skriva lite om vad jag gjort idag. Jag har inte gjort något särskilt idag egentligen. Men jag är hemma hos pappa. Ska hem imorgon. Tog någon promenad med pappa. Meningen var att vi skulle plocka svamp men vi hittade ingen svamp så vi fick ta en promenad i stället. Efter det tittade jag lite på UFOsxms videos. Läst lite. Ätit god mat. Först lasagne och sedan fisk. Nu tänkte jag inte bara skriva om vad jag har gjort idag utan även om vad jag gjorde för tio år sedan. För tio år sedan var jag och min kompis Jon ute på promenader i Brunnsvik. Jag hade precis gått ur Naturguidesutbildningen och kände väl att utomhusmiljön mer var min miljö. Vi var på en massa olika ställen och pratade skrivandet rent allmänt. Inte trodde vi då att skolan skulle vara på väg flytta. Och inte visste vi då att vi skulle få lov att protestera för att få va kvar. Numera är dessa minnen suddiga och det faktum att min lärare Örjan Svedberg gått gör att det svider extra mycket att tänka på dessa minnen. Men jag måste tänka på dessa minnen. Jag måste minnas hur det var att gå där i det landskap som tillhörde södra Dalarna. Reflektera över vad jag vill skriva om dessa promenader. För vi gick promenader. Och vi gick många promenader. Annars är det ju något jag brukar göra med pappa. Många är de gånger då vi gått genom Sörmländsk natur. Genom Stjärnhovs skogar. Men promenaderna i Brunnsvik var annorlunda. Jag vet inte om jag berättade om min tid i Älvdalen för Jon men om jag hade gjort det så kunde jag i alla fall inte minnas det längre. Vad var det jag hade för skrivprojekt då? Myrens guld och Pajas Pyjamas? Men jag skulle vilja ta dessa promenader och göra något av dem. Det är inte bara En natt i Brunnsvik utan det är också en promenad i Brunnsvik, en utbildning i Brunnsvik, En skola i Brunnsvik. Fast det blir nog lite för mycket om jag skriver allt det. Det får räcka med En natt i Brunnsvik. Men jag var inte bara i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Jag var också på promenad i Brunnsvik. Och jag skulle vilja skriva om dessa promenader. Hur de påverkade mig. Vad jag gjorde under dessa promenader som fick mig att minnas min tid i Älvdalen. För jag tänkte nog väldigt mycket på Älvdalen när jag gick i Brunnsvik. Så pass mycket att det började bli övermäktigt. Och samtidigt hade jag en döende farmor och en krisande ekonomi att tänka på. Men ingen av de grejerna behövde jag tänka på när jag var ute på promenad med Jon. På sin höjd några skrividéer men inte mer. Jag tänker att vi börjar där, kanske lägger till något landskap som abstrakta korridorer, eller något helt annat som mer passar in i landskapet jag befinner mig i. Jag är inte färdig med Brunnsvik. Inte på långa vägar. Och ju mer jag skriver desto mer upptäcker jag att jag har mer att upptäcka. Kanske hände något på dessa promenader som fick mig att ifrågasätta mitt tidigare livsval? Att bli naturguide? Jag undrar vad det skulle kunna va i så fall. Att få va med andra skrivande människor, att faktiskt få skriva, var obeskrivet lättande för mig. Tidigare hade jag bara skrivit i anteckningsblock, antecknat i mobilen eller antecknat i datorn när jag väl hade fått den. Men det var en speciell känsla att gå med en person som hade samma framtidsplaner, samma mål, som en själv hade. Jag fick också en speciell känsla av att höra hemma där när jag lyssnade på Mike and the mechanics och låtar som ”All i need is a miracle” och ”Everybody gets a second chance” vilket jag anknöt till skolledningen. Att de kanske kunde få en andra chans. Men det fick de inte. De ville bara att vi skulle flytta och det ville vi inte. Vi ville vara kvar och protestera och manifestera. Jag kan knappt komma ihåg att jag själv höll tal på en sådan manifestation. Det var så länge sen. Jag pratade om skogen och att jag kom därifrån. Men mestadels talade jag om ledningen som en stor fors som vi nu gick emot. Jag kan komma ihåg att jag fick rungande applåder efter talet. Att det faktiskt betydde något att jag talade. Men jag undrar vad dessa promenader betydde för något när jag gick i Brunnsvik. Tänkte jag att jag skulle bli bättre på att skriva genom att gå promenader eller kände jag bara att jag behövde tänka på något annat för en stund? Det är osäkert vad syftet med dessa promenader var. Men att jag gick dem är säkert. Så mycket som har hänt sen jag gick den där skolan i Brunnsvik; jag flyttade till Mora, flyttade till Skattungbyn, SD kom in i Riksdagen, flyttade till Bonäs och flyttade slutligen till Nyköping. Och efter det har jag varit på otaliga Ung Vänster-evenemang. Men aldrig har jag berättat vad jag gjort i Brunnsvik en gång i tiden. Jag vet att jag trodde att jag var ihop med en person men att det sen visade sig att jag inte var det. Kanske en promenad med Jon hade hjälpt mig ta mig igenom dessa mörka tankar? I stället gick jag omkring med mörka tankar som nästan var mordiska i sina uttryck. Det är inte bra att gå omkring med sådana tankar, jag vet det nu. Men det är lätt att vara efterklok. Kanske var farmors bortgång det som fick bägaren att rinna över och jag flyttade från Brunnsvik tillbaka till mamma. Min tanke var att jag skulle skriva om Rosa Huset i Mora men det utesluter ju inte att jag skriver om promenaderna jag gick i Brunnsvik. Jag märker att jag har många idéer på vad jag ska skriva härnäst och tänker så här att jag får skapa mappar där jag sorterar allt utefter vilka idéer jag har. Promenaderna i Brunnsvik kan ha en mapp och Rosa Huset i Mora kan ha en mapp. Så får jag arbeta utefter det. Inget behöver vara skrivet. Allting kan vara föränderligt. Föränderligt så pass till den grad att landskap förändras och flyttar på sig. För det var ju det som hände i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Och det jag behöver skriva om är det som hände efter den gången. Minnen från drömmen kommer konstant dyka upp. Jag vet det. Och är beredd på det. Jag utelämnar läsaren med en massa lösa trådar genom att göra på det här sättet men jag måste börja någonstans och jag tänker mig att jag kan börja med en promenad i Brunnsvik…