Idag har jag inte gjort något särskilt. Jag började dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe. Tittade på UFOsxm och spelade lite minecraft innan jag gjorde mig en Varma koppen med sparrissmak och gick till bussen. I Brandholmen var det inte många som klev på bussen utan jag tror det bara var jag. Desto mer klev på bussen allt eftersom vi åkte och vi åkte till busstationen där jag bytte buss till Spindelplan. Väl på Spindelplan tänkte jag prata om sex och samlevnad vilket väl gick så där. Det var en person som inte var där och det var en person som jag visste hade en relation med hon som var på jobbet just då. Men så jag var inte så jättebra på att prata om sex och samlevnad som sagt. Har ingen erfarenhet av det. Men en annan var desto bättre på att prata om sex och samlevnad. Han hade till och med en tjej. Vilket jag inte har. Men det sa jag väl inte riktigt. I alla fall bytte jag om och därefter åkte vi iväg. Vi hade inte så mycket som vi kunde göra idag. Varken klippa gräs eftersom det inte växte något nu eller slänga sopor. I stället åkte vi till Brandholmen hem till Veronika. Hon skulle hämta lite grejer tydligen. Jag fick också höra att de hade varit på den nya butiken EKO som skulle öppna idag. Men Patrik ville inte åka dit igen eftersom det var så mycket folk där. Efter jobbet ville en person på jobbet prata med mig om en sak. Jag visste inte riktigt vad dock och när vi satte oss ner för att prata så skrek hon bara på mig. Ett väldigt konstigt sätt att föra en diskussion. Och jag hade ingen möjlighet att skydda mig själv heller. Flera gånger funderade jag på om jag skulle ringa polisen. Allt jag egentligen hade velat prata om är ju sex och samlevnad. Ska det vara så svårt? Tydligen är det de. När hon var färdig så bytte jag om i alla fall. Patrik ville veta vad vi pratade om. Jag vet det knappt själv. Men så när jag satt där, färdig att gå när som helst, så sa Patrik att vi skulle ha möte här på boendet för att lösa den här konflikten. Det känns ju minst sagt olustigt. Ska den här personen sitta med då och när som helst attackera mig? Jag har ju inte något sätt att skydda mig längre. Hade det inte varit bättre om polisen hade tagit hand om det här? Som det är just nu känns det som att jag måste ha skyddat boende eller hemlig adress. Jag fortsatte mässa det att vi behövde ringa polisen men fick fortfarande ingen respons på det. Så jag gick hem istället. Fast först handlade jag. På ICA knuten. Jag han Varma koppen sparris, mjölk, Runda björn, Coca cola, Mer pärondricka, paj, glödlampor och choklad. Jag var lite osäker på att glödlamporna skulle passa när jag stod där i butiken men nu har jag provat dem och de passar perfekt! Efter affären tog jag bussen hem och nu sitter jag här och funderar vad jag ska göra härnäst. Jag kan inte fatta att jag ska behöva möta den här personen på boendet och hade önskat att polisen kunde ha tagit hand om det här i stället. Men nu är det så här det är i det här läget och då ska jag behöva gå omkring och va rädd? För att bli attackerad hela tiden? Allt jag ville prata om var ju bara sex och samlevnad och det är jag så kass på att inte ens det kan jag prata om. Men nu är jag hemma i alla fall. Vad det betyder vet jag inte riktigt. Jag känner en djup rädsla och olust. Jag hade velat slippa känna de här känslorna. Jag hade velat kunna leva mitt liv normalt. Men det har jag aldrig kunnat göra sen den där gången jag bestämde mig för att gå den där journalistutbildningen i Brunnsvik. Visste ni förresten att jag trodde att jag var ihop med en tjej den gången? Vad hände med dessa tider? De föråldrades och glömdes bort. Men jag ska skriva om dessa tider. Jag vet det. För om jag inte gör det så har det inte hänt och det som inte hänt vet ingen om. Förrän man skriver om det de vill säga. Så vad ska jag skriva om nu? Imorgon ska jag till Bella i alla fall. Kanske att jag kan ta med boken då så att jag kan läsa ut den någon gång? Det kan jag göra och när jag ändå är där så kanske jag kan sätta på P2 på radion. Om nu mamma har någon radio. Jag tror att hon har det men vet inte riktigt säkert. Det kan ju vara värt att kolla upp när man väl är där sen. Men så tillbaka till situationen här hemma. Det känns inte som det kommer att lösas alldeles oavsett om vi har möte här eller ej. Just det faktum att vi ska ha möte här gör att det känns som att jag inte har något privatliv här på boendet. Jag hoppas den här konflikten löser sig dock. Alldeles oavsett om polisen blir involverad eller ej…