WordPress undrar om jag någonsin uppträtt på en scen eller hållit ett tal. Och det kan jag ju säga att det har jag gjort. Om jag skulle rangordna dem rent tidsmässigt så var den första scenen jag stod på när vi gjorde showen In the name of love med Orsa Ungdomskör. Sedan kom Come together och Vart jag mig i världen vänder. Jag vet inte om det räknas de gånger jag guidade i naturguidesutbildningen men jag antar det och därför räknar jag med de gångerna också. Jag kan dock inte minnas de gångerna så bra. En gång var vi i Fulufjället och en annan gång i Grövelsjön. Då minns jag nog tydligare talen jag höll i Brunnsvik. Eller det var i Ludvika men handlade om Brunnsvik. Första manifestationen hette Bevara Brunnsvik och andra manifestationen Bevara och befria Brunnsvik. Jag blir känslofull när jag pratar om dessa tal jag hade. Där stod alltså jag, precis tagit studenten, och kämpade för att vår skola skulle få vara kvar där den var. Precis som så många andra minnen så har jag svårt att komma ihåg själva talen eftersom jag var så extremt nervös innan jag skulle göra själva talen. Men på något sätt så lyckades jag genomföra talen ändå. Jag hade förmodligen uppbackning av mina vänner i Brunnsvik. Och nån gång var väl min mamma med också. Men mest kunde jag känna att jag fick positiv feedback av publiken rent allmänt. De var där för min skull. Och det var en obeskrivligt skön känsla…

Nu är det evigheter sen jag gick i Brunnsvik. Allt som hänt sen dess har förstört mitt minne. Det är som en glömskans dimma har tagit över och fått mig att glömma de minnen jag vill minnas mest. Eller så var det bara så att jag var med om så traumatiska händelser, som att min farmor gick bort i cancer, att jag helt enkelt inte längre minns när jag höll de här talen. Men de tillhörde ett sammanhang där vi festade och drack alkohol och hade det allmänt trevligt. Det fanns också ett sammanhang där vi lagade mat tillsammans. Vegetarisk så klart. Under den tidsperiod då skolan fortfarande fungerade hade vi även en matsal. Men det är så långt tillbaka i tiden att jag inte längre kan minnas hur det var…