Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Sedan fick jag skriva om en trafikolycka i Nyköping för att sedan spela minecraft och göra mig en Varma koppen med sparrissmak. Jag har pratat en del om mitt psykiska mående men jag tror jag får prata om det senare. Efter att jag hade ätit upp min Varma koppen i alla fall så gick jag till bussen och det var inte så jättemånga som skulle åka bussen. Varken till busstationen eller till Spindelplan. Väl i Spindelplan gav jag tipset att vi kunde vara hemma hos mig och äta tårta eftersom jag inte visste hur jag skulle få hem den annars. Efter det bytte jag om eftersom vi skulle grusa. Och vi grusade ingången till två portar. Efter det åkte vi hem till mig och nästan alla kunde äta tårta när vi väl kom hem till mig. Det var någon som jag tror var allergisk mot mandarin och apelsin så det var lite synd. Men han verkade inte fara så illa av det så det var väl bra ändå. De andra verkade tycka att jag bodde fint och det tyckte ju jag också. Sedan var det dags att åka tillbaka igen fast jag tog ett kort på arbetskamraterna för att bevara som ett minne. Väl tillbaka i arbetslokalen så var det dags att byta om igen och någon gång då ringde mamma och frågade om jag skulle komma. Och jag sa att ja det kunde jag göra. Men först behövde jag ta mig ifrån arbetslokalen och det var inte det lättaste. Det var ishalt och jag fick gå med pingvinsteg för att ta mig fram. Efter ett tag, som kändes som en evighet, var jag framme och när jag kom fram till mammas dörr efter att ha gått upp för trapporna för att komma till hennes lägenhet så skulle hon ut med hunden Bella för att kissa och bajsa henne så jag fick snällt följa med ner igen. Sen gick vi upp igen och jag brukar ha som vana att sätta på SVT forum på tv;n. Jag vet inte var den vanan kommer ifrån men jag antar att den är bättre än att sitta och göra ingenting. På tv sände de någonting som jag inte hade så mycket koll på. Jag kommer ihåg att det var en intervju med Parisa Amiri och en afrikansk miljörättskämpe. Sen blev det nyheter och efter det Du är här! Till mat fick vi potatis med stekt falukorv, senapssås och pizzasallad. Det var mycket gott! Eftersom de skulle sända gudstjänst på tvåan så ville mamma se något annat. Så hon spolade tillbaka Vem bor här? Så att vi kunde se det i stället. Jag skickade sms till personalen att jag ätit hos mamma och att jag inte behövde matstöd, som jag brukar göra, men personalen ville att jag skulle skriva på några dokument sa de. Jag kunde inte för mitt liv begripa vad det var som var så viktigt men tydligen var det något samtyckesdokument som skulle skrivas på och jag tycker väl att det hanterades lite slarvigt av personalen. I alla fall så åkte vi iväg, jag och mamma och hunden Bella, till ICA knuten och jag skulle bara handla Coca cola, dricka och paj så det gick fort. Sen åkte vi hem till mig och när jag kom innanför dörren så satte jag på radion direkt och skrev till personalen att jag var hemma. Sedan kom hon med de här dokumenten som hon ville att jag skulle skriva på. Hon ville även att jag skulle skriva på att de kunde gå in till mig med nyckel om de var oroliga för mig, försökt ring mig och inte på något sätt fått tag på mig. Jag hade kunnat skriva på om hon inte kommit direkt efter att jag har varit på jobbet, haft besök, på jobbet igen och sedan hemma hos mamma. Men jag vet inte riktigt hur mycket man ska behöva stå ut med när man bor på ett sånt här boende som jag gör. Finns det ingen tid för egentid här? Har man inget privatliv när man bor på boende? I alla fall så skrev jag inte på något papper just då i alla fall. Sen dess har jag tittat på UFOsxm när han spelar något nytt spel han fått tips om och börjat titta på The Marvels på SF anytime igen. Jag har funderat mycket på mitt psykiska mående. Hur det är med det egentligen. Ena stunden är det bra, andra stunden dåligt. Det går liksom inte att bestämma hur det ska va utan det kommer och går. Men jag hade önskat att jag inte hade ett så himla rörigt liv. Jag har liksom ingen aning om vad jag skriver för något. Jag skulle lika gärna kunna skriva med ögonbindel för ögona. Det är så det känns. Men nånting skriver jag väl? Jag antar det. Jag vet inte vad bara. Och inte blir det lättare för att man blir äldre heller. Tio år har det gått sen jag gick den där skrivarkursen i Brunnsvik. Hur kommer det gå härnäst? Kommer jag få gå den där skrivarkursen på Jakobsbergs Folkhögskola eller kommer jag fortsätta jobba? Grusa gångar, klippa gräs eller moppa golv? Finns många alternativ att välja på där. Men jag måste bestämma mig någon gång. Hur jag ska göra. Eller behöver jag det? Det är väl lite som att kasta sig ut för ett stup. Eller inte. Jag vet inte riktigt. Känns som jag är på lite främmande mark när det kommer till det här att söka skrivarutbildning eller inte. Men det borde inte vara så svårt. Det är bara att fråga om man får söka deras skrivarkurs och får man det inte så får man det inte. Men jag hoppas, förstås, att jag får det. Söka in till deras skrivarutbildning alltså. Men först måste jag, som sagt, höra med dem vad de säger…