WordPress undrar om jag någonsin oavsiktligt brutit mot lagen. Nu vet jag inte om rymma hemifrån är att ha brutit mot lagen men det har jag gjort i alla fall. Jag kan minnas hur jag kom till en sjö och hur jag tvättade ansiktet i den här sjön. Jag minns inte varför jag skulle rymma hemifrån men det ena ledde till det andra och sedan började jag på naturguidesutbildningen i Älvdalen. Jag kunde känna, när jag hade rymt hemifrån, att jag hade gått för långt och att det inte fanns någon återvändo från det. För ett tag trodde jag att jag skulle dö där. Vilket var en fruktansvärd upplevelse. Och jag kan känna att precis som det fruktansvärda får hända får polisen uppleva det fruktansvärda daglig. Våld, misshandel, ja rena dödsfall. Men när polisen kom och hämtade upp mig så var det ingen av de sakerna de hade åkt ut för. Och när jag kom hem så hade jag varit alldeles vit i ansiktet. Så hade jag i alla fall fått sagt till mig efteråt. Också gick vardagen också var allt som vanligt efteråt. Fast inget var som vanligt. Tänk att det under samma tid som jag gick i högstadiet hade skett ett mord på samma högstadie som jag gick i. Alltså Morkarlbyhöjden. Det är ju hemskt ju. Men det kändes inte så konstigt. Högstadiet fick en att göra några riktigt konstiga grejer. De kala väggarna blängde på mig som att jag var något slags freak. Men jag försökte bara passa in. Och jag hade mitt skåp och jag hade alla mina grejer i väskan. När jag hade rymt hemifrån. Hade jag legat på en myr och tittat upp mot kvällshimlen och insett att jag gått för långt och att det började bli sent. Jag hade utsatt min mamma för något fruktansvärt. Hur kunde jag ens tänka tanken på att rymma hemifrån? Men allt jag hade sett? Den täta skogen, den glesa skogen och kalhyggena. De var alla en del av den upplevelse som det här skulle komma att bli. Men i Älvdalen skulle jag komma att uppleva så mycket. Det är bara det att det glöms bort så lätt. Så går vardagen också är det som inget av det man varit med om hänt. Men visst har det hänt. Jag har sovit ute på en snöhylla i en sovsäck som tålde trettio minus. Jag har sett solen gå upp i ett snöklätt landskap. Jag har varit ute under så många situationer att jag har svårt att hålla koll på alla situationer som jag varit med om. Men det är ju också därför som jag skriver. För att börja minnas igen…