Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. På busshållplatsen var det bara jag och en person med barnvagn som stod. Kanske var det någon mer också men jag minns inte riktigt säkert. Klart är det i alla fall att det klev på fler personer allt eftersom. Och väl i Spindelplan var det bara att byta om. Det var inte mycket vi behövde göra mer än att gå med några redskap till garaget. Vår arbetshandledare sopade lite grus från gräsmattan som för hade varit full med snö. Annars gjorde vi inte mer ute än att gå en sväng. Vi letade efter en kratta och fann den ståendes mot en husvägg. Vi la in den i bilen och gav oss ut på en tur. Tur gick genom centrum av Nyköping till hamnen och tillbaka. Och väl vid garaget så la vår arbetshandledare tillbaka krattan i garaget. Väl tillbaka i arbetslokalen så fanns det inte mycket annat att göra än att byta om och ringa mamma. Jag kunde känna en viss elektrisk stämning i luften. En person som ville säga att jag borde skaffa mig en aktivitet att gå på. Det behöver inte sägas högt jag kan känna den frågan ändå. Och det är irriterande att den här tystnaden får fortgå. I alla fall så ringde jag mamma och först svarade hon inte. Sedan ringde hon tillbaka och sa att jag kunde gå om en halvtimme så skulle vi möta upp varandra. Så då passade jag på att spela lite Bloons td 6. Jag kan känna att den här personen som jag pratar om har svårt att kontrollera sina känslor. I alla fall är det känslan jag får. Men kanske meningen med livet att man ska arbeta och att man ska dö? De säger att man behöver komma ut i samhället för att hitta någon att dela sitt liv med. Men jag är ju ute i samhället. Och hittar fortfarande ingen att dela livet med. Efter ett tag var det dags för mig att gå i alla fall. Mamma hade ringt och sagt att hon var någonstans under bron nu. Så det var bara för mig att gå och jag mötte dem ungefär lite innan bron. Hon och hunden Bella. Så vi gick tillbaka tillsammans sen. Väl hemma hos mamma sen så satte jag mig ner och tittade på tv. Där sände de Uppfinnarens drömgård. Mamma skulle laga till pasta med köttbullar. När hon hade gjort det så satte vi oss ner för att äta pasta, köttbullar, sås, sylt och grönsaker. Det var så mycket att det knappt fick plats på tallriken. Mamma tyckte att vi kunde se på Peltsis vildmark. Men en liten stund in så ville jag se på Vilda Småland. Ett vildmarksprogram om alla vilda djur som lever i Småland. Det var mycket intressant och jag själv fick lite blodad tand för att själv ge mig ut i vildmarken och leta efter vilda djur. Efter det så såg vi på Peltsis vildmark medan vi drack pulverkaffe. Efter det så åkte vi till ICA knuten och jag handlade Varma koppen, mjölk, memma, grädde, Runda björn, Coca cola, Mer pärondricka och aloe vera-dricka. Efter det fick jag skjuts hem. Jag frågade om vi skulle åka till EKO lite men hon sa att hon skulle jobba natt så kanske inte just precis den här gången. Men senare gick det bra. Mamma hade hämtat ut ett paket med hundmat i affären som hunden Bella var i full färd med att tugga upp i baksätet. Vi fick väl skylla oss själva lite som la det i baksätet bredvid hunden Bella. Men när vi var framme hos mig så flyttade vi paketet till framsätet i stället och jag fick en hundpåse med kartongbitar att slänga när jag väl kom in. Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har tänkt att jag ska skriva. Om Villan demensboende och Mariebergsgården. Om när jag gick där genom skogen, full av hopp, full av förväntan. Vad var det som hände egentligen? Hur kunde det gå så snett? Det hoppas jag att jag kommer kunna ta reda på under en snar framtid. Under tiden får jag brottas med orden och viljan att skriva. Det borde inte vara så svårt att göra. Det kräver bara ett rejält genomarbetat synopsis och sen är det bara att sätta igång. Hur nu det här synopsisen ska se ut. Kanske med att jag går genom skogen…