Tanken var väl inte att jag skulle åka på akuten. Men jag spydde imorse och mamma blev orolig så vi fick lov att göra det ändå. Men innan dess så var dagen typ som vanlig. Jag åt youghurt med musli till frukost och idag var också sista dagen som Tomas var i Fyriberg/Rädbjörka. Själv gjorde jag inte mycket. Mamma var iväg och hämtade vatten och jag diskade lite. Efter det skulle vi bada bastu och jag kände väl inget just då i alla fall. Jag fick lov att ta med mig en bunke utifall att jag skulle spy. Men det gick bra att basta i alla fall och jag spydde inte någon gång. Det viktiga var väl att jag blev ren i alla fall. Allt annat fick vänta. Så jag duschade och klädde på mig. Och gick och satte mig. Hunden Bella var besvärlig tidigare idag. Gnällde och höll på. Men när mamma var och bastade så var hon lugnare. Det var någon gång därefter, efter att mamma hade bastat färdigt, som vi beslutade oss för att ringa 1177. Mamma beskrev det som koalugerat blod men jag tror inte att det var det. Rösten på andra sidan sa i alla fall att jag skulle åka in på akuten så då fick vi göra det. Jag fick inte med mig så jättemånga grejer. Mobilladdare och medicin. Jag har fortsatt läsa boken även efteråt men när vi kom till akuten var det så mycket att tänka på så då var det bara att hänga med i svängarna. Det skulle kollas blodtryck och de stack en nål i mig för att kolla blodet. Någon gång kräktes jag igen och rätt rejält också. Jag träffade någon ny läkare som fick lov att ta hand om det där. Slänga det i soporna och sådana grejer. Och det var när jag skulle lägga mig ner som jag blev illamående. Läkaren kände i alla fall på magen och en massa andra ställen. Lyssnade med stetoskop men tyckte inte att han hörde någonting. Då gav han förslaget att vi skulle röntga magen så då gjorde vi också det. Jag har varit så många vändor i den här sjukssängen att det känns som att det är mitt hem nu. Men jag skulle få vara kvar här över natten så att de fick ta blodprover och så vidare. Så det är bra med mig. Det börjar bli riktigt spännande i min bok. Men det kanske inte är det enda ni vill höra. Hur blev det som det blev? Och det har jag ingen aning om. Man kanske borde vara mer försiktig med kroppen. Nu fick jag i alla fall ett ställe att sova på. Så natten verkar löst…