WordPress vill att jag beskriver en positiv förändring jag har gjort i mitt liv. Kanske att jag har börjat föra dagbok efter varje arbetsdag? Jag har i alla fall börjat göra det och har väl känt det att, sen dess, har jag fått lättare att greppa vad som händer om dagarna. Kanske inte skrivandet i övrigt men dagarna. Och det är väl en bra början ändå? Sen kanske det inte är en så jätteimponerande positiv förändring jag gjort. Med positiv förändring så kanske man menar något annat som att äta hälsosammare och träna. Vilket jag ju inte gjort. Men jag har haft det i tankarna. Jag får se vad jag orkar med efter att jag har arbetat imorgon…

WordPress undrar vilket som är det roligaste sättet att träna på. Ja att simma är hyfsat roligt att göra. Nu var det ett tag sen jag gjorde det också men om jag skulle göra det så skulle jag väl kråla. Sen hade jag önskat att vi pumpade cykeln också. Så att jag kunde ge mig ut och cykla; det hade jag behövt. Men nej; i stället ska det arbetas. Och inte har jag något emot det men jag hade velat kunna cykla också. Kanske inte till jobbet men kanske till badhuset. Eller jiu jitsun. Det var evigheter sen jag var där. Vad hände med det egentligen? Det är väl inget som säger att jag inte kan cykla dit igen. Egentligen. Men sen har jag jobbet att tänka på så kanske det är lite för mycket i mitt liv att tänka. Eller så är jag bara lat. Så kan det ju också vara. Det är ju inget skäl dock till att inte gå iväg och träna. Och sen jag sett hur min mage börjat växa lite grann så har jag känt att jag behövt det också. Kanske jag skulle gyma också? Det finns så mycket att göra att jag inte vet var jag ska börja…

WordPress undrar vilken bok jag kan läsa om och om igen. Den oändliga historien. Helt klart. Nu var det dock ett tag sen jag läste den. Ungefär samtidigt läste jag Guldkompassen och dess tre böcker. Det var alltså när jag gick i högstadiet. När jag bodde i Kättbo. Då hade jag nog en massa andra att tänka på än att läsa bok. Och ändå fann jag tid till att läsa bok. Jag undrar hur jag gjorde det. Och sen, när jag började gymnasiet, läste jag inte alls lika mycket. Jag kan komma ihåg att jag läste Män som hatar kvinnor när vi låg ute på en snöbädd och jag hade fått min sovsäck som klarade minus tjugo. Men annars läste jag inte mycket. Kanske jag inte hade tid. Kanske att det var för mycket att tänka på när jag gick naturguidesutbildningen. Jag vet inte riktigt. Vad jag vet däremot är att jag saknar den utbildningen och att det var ett tungt slag för mig när jag insåg att jag skulle behöva ta studenten. Men sen började jag ju i Brunnsvik och va med om allt som hände där så det finns inte så många anledningar att inte läsa en bok. Det börjar bli allt svårare att skriva om dock. Det som hände i Brunnsvik. Men jag hade heller inte tänkt skynda. Det får ta den tid det tar. Och om jag kommer in på skrivarutbildningen på Jakobsbergs Folkhögskola så har jag alla möjligheter i världen att lära mig att skriva…

Idag började jag dagen med att gör mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se någon konstig video av UFOsxm. Sen gjorde jag en Varma Koppen med grönsakssmak, spelade minecraft och gick till bussen. Jag kommer inte ihåg hur många personer som klev på i Brandholmen, men inte var det trångt i alla fall. Varken från Brandholmen och busstationen. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. Patrik sa att jag kunde rensa upp i landet så då gjorde jag det. Jag drog upp vissna bondböneplantor och ärtplantor. Jag började dra upp ogräs med rötterna men då kom Patrik och sa att vi skulle ut på promenad. Hunden Bosse var på jobbet idag också. Det var en skön promenad i fint väder. När vi gick förbi ån så sa Patrik att det forsade mycket vatten i ån just nu. Jag tänkte nämna något om att jag paddlat kajak en gång i tiden men jag kunde inte finna ord för att säga det. Det var för svårt helt enkelt. För mycket som krävs av en. Körkort och sådana grejer. En grej som jag i övrigt längtar så innerligt efter. Jag är så trött på att bara gå hela tiden. Jag hade velat ha körkort och bil så att jag skulle kunna åka till nån fors någonstans med min kajak och surfa på vågorna precis som vi gjorde när jag gick naturguidesutbildningen. Men nu har jag inte det och det gör mig så frustrerad. Nästan desperat. Resten av promenaden gick bra i alla fall. Vi gick till där de släpper på vatten och av någon anledning började vi prata om hur fort en barkbåt skulle åka där om man släppte ner dem där. Då nämnde jag att vi hade haft en sån båttävling när jag bodde i Nyköping mellan tvåan och fyran i mellanstadiet. Jag kommer inte ihåg vad man vann om man kom först men jag kan komma ihåg att jag gjorde någon slags propellerträbit och trodde att den skulle gå fortare om den hade som en propeller bakom sig. Jag tror inte den släpptes ner i vattnet ens. Vad jag inte nämnde var när vi flyttade till Kättbo och hög ved. Men jag vet inte varför jag skulle berätta det. Passar väl bättre att skriva om det i en självbiografi. Och jag skulle verkligen vilja berätta om min tid i Kättbo. Jag vill verkligen. Jag behöver bara komma till skott att göra det också. Alla människor man mött. Alla platser man besökt. Är i en och samma person. Jag. Och just då var jag på en vandring i Nyköping. Har jag förresten nämnt hur trött jag är på att gå hela tiden? Det blev en lagom lång promenad. Och efter promenaden fortsatte jag att rensa ogräs i landet. När jag var färdig så satt vi alla ute i solen. Tills det började regna och vi fick lov att gå in igen. Något väckte mig ur verkligheten. Kanske var det när en arbetskamrat smällde i dörren. Varför var det viktigt då? Jag vet inte riktigt. Men det väckte mig ur verkligheten i alla fall. Jag trodde att vi bara skulle vara snälla mot varandra. Men arg var hon även när jag frågade efter en vattenkanna. Kanske det är så hon är så som person? Kanske det inte var något att bli uppspelt över? Kort därefter gick jag i alla fall och jag gick till ICA knuten där jag handlade nachochips, dip, mjölk, bregott, pulverkaffe, tvål, frukt, Doritos, Mer apelsindricka, aloe vera-dricka, pajer, matlåda, glass och choklad. Så nu har jag gott om mat att klara mig på för ett tag. Glassen köper jag i storpack och isglassar som man kan suga på länge. När jag skulle med bussen sen så missade jag första bussen som jag såg avgick från busshållplatsen som är där. Så jag fick snällt stå där och vänta i tio minuter på nästa buss. Har jag nämnt att jag är så trött på att gå förresten? Jag är så sjukt trött på att gå. Väl på bussen så satte jag i alla fall i hörlurarna i öronen och satte på P3. Det faktum att de hela tiden går sönder är ett annat problem som jag har att hantera i framtiden. Det är de mjuka platsdelarna som hela tiden lossnar så man hela tiden får sätta dit dem och sen gäller det att man inte råkar dra i sladden till hörlurarna för då kanske allt lossnar igen. På bussen till Brandholmen satt i alla fall några tjejer. Men när jag gick till min lägenhet så var jag ensam. Och ensam var jag också när personalen kom. Jag fick repetera det faktum att man måste ringa polisen om man misstänker något brott. Hon sa att ja men det hade jag ju sagt redan. Men då sa jag att man behöver repetera det. Det kändes fortfarande inget bra. Jag värmde min paj. Nämnde att jag saknade någon att dela mitt liv med. Hon nämnde att hon inte riktigt visste hur det funkade i dejtingvärlden just nu och då nämnde jag att det finns Dejting i Facebook. Men jag kan inte fatta var alla tjejer är. Jag kan inte fatta det. Jag kan inte låta bli att tänka på His dark materials förresten. Hur den slutar. Det kan jag minnas var ett av mina starkaste läsupplevelser när jag var liten. Eller liten och liten; jag gick på högstadiet. Men hur Lyra separerades från Will var så sorgligt. De var ju från två olika världar. Kunde inte va tillsammans. De fick inte ha några fönster öppna för då skulle stoftet lämna världen och människor dö. Just nu kommer jag ha fullt upp med att se på Stamsites stream och köra parkourruns. Men jag har börjat se på ett avsnitt av Moon knight och ska fortsätta läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Så jag antar att jag kommer hitta tillbaka till skrivandet någon gång i alla fall. Min skrivarlärare sa att jag skulle fortsätta med Pajas Pyjamas och jag håller på och redigerar den texten så den kommer jag förhoppningsvis lägga ut i framtiden. Jag håller också på att redigerar Kaspers resa i En natt i Nyköping. Men jag kan inte sluta tänka på min självbiografi. Hur den ter sig. Jag har bott i Stjärnhov, Nyköping, Kättbo, Mora, Älvdalen, Brunnsvik, Mora, Skattungbyn, Bonäs och Nyköping. Jag kan se framför mig hur vissa scener är tydligare än andra. Hur jag tar mig igenom det här gräslandskapet som jag fantiserade ihop en gång. I mina drömmar. Det går inte att utspringa sina drömmar. De kommer alltid i kapp en. Alltid…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på någon konstig video av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma Koppen med sparrissmak, spelade lite minecraft innan jag gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Bussen från Brandholmen var inte så full på folk men bussen från busstationen fick jag lov att stå upp. I alla fall till några gick av och jag kunde sätta mig ner. Väl på jobbet så var det bara en till där förutom Patrik och vi pratade lite innan jag gick och bytte om och vi började jobba. Han brukar prata rätt mycket. Min andra arbetskamrat. Om allt möjligt egentligen. Och det är bara att nicka och se glad ut. Det går inte att veta allting. Men lite kan man försöka ta till sig i alla fall. Jobbet vi gjorde i alla fall var att sopa grus. Och det kändes som vi sopade mindre grus än vi gjorde i måndags men förmodligen sopade vi lika mycket grus. Och efter jobbet satt vi bara där. Det kändes riktigt segt att sitta där och göra ingenting. Men min andra arbetskamrats taxi skulle inte komma förrän halv fyra så det var väl inte mer än rätt att sitta där och vänta med dem för ett litet tag. Men det kändes riktigt segt. Till slut får man slut på idéer på vad man ska göra. Efter ett tag bytte jag om i alla fall och efter det gick jag till affären. Jag gick inte till mamma eftersom hon ska till storebror imorgon och jag tänkte att jag inte ville störa henne. Jag gick till ICA knuten och handlade mjölk, onion rings, Coca cola, Mer apelsindricka, aloe vera-dricka, paj och choklad. För att hinna med bussen smet jag över där det inte fanns något övergångsställe vilket gick eftersom det nästan inte var någon trafik där. Men det rekommenderas inte om man är rädd om sitt liv och inte vill bli av med det. På bussen så ringde mamma och frågade om jag var hemma. Jag berättade att jag satt på bussen till busstationen och jag pratade med henne medan jag tog min väska och min påse och klev av bussen. Hon berättade att hon skulle packa lite så det var nog lika bra att jag åkte hem. I bakgrunden gnydde hunden Bella som också ska följa med till Pontus min storebror. Jag hann med bussen till Brandholmen och sen dess har jag inte gjort så mycket. En nyhet fick jag skriva om ett inbrott som skett i Nyköping. Men annars vet jag inte vad jag ska skriva om. Egentligen borde jag ligga och läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Samtidigt tittar jag på videoklipp. Ett var en trailer för den nya Joker-filmen. Ett annat ett klipp från en gammal Batman-film. Batman returns tror jag att den heter. Funderar på att se den. Funderar också på att fortsätta se på Ronja på Netflix. Det är också det enda jag ser på Netflix. Och på SVT play kan jag fortsätta se på Jens i vildmarken. Men förmodligen kommer jag bara sitta och spela minecraft. Jag har inte så många andra idéer på vad jag ska skriva. Jag är så inne i Min hand i min att jag inte vet vad jag själv ska skriva. I å för sig så har jag ju min egen självbiografi att skriva. Den då jag bodde i Stjärnhov, Nyköping och Kättbo. När jag separerades från min pappa och sprang ut för att jag inte ville lämna pappa. Hur jag fick lov att separeras med min pappa mot min vilja. Hur jag bet min storebror för att han bar bort mig för att jag hade varit strulig. Jag hade heller inte haft någon lätt barndom. Det kanske är lite därför som jag skriver. För att lilla Rasmus ska få upprättelse. Min fantasifulla lilla hjärna var full av berättelser redan då och jag trodde att jag skulle bli en isbjörn. Både dator- och tvspel påverkade drömmarna till den grad att de till slut blev helt obegripliga. Kanske det är det jag försöker skriva om? Eller så vill jag bara skriva om En natt i Nyköping eller Pajas Pyjamas. Som sagt så kommer jag nog ägna den senaste tiden åt att läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min…