Idag började jag dagen med att göra mig ett par toastmackor. Jag gjorde någon pulverkaffe också. Jag läste lite av Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Någon gång åkte vi iväg till Kättbo. Jag hade gott om tid att läsa på min väg till Kättbo. Väl framme i Kättbo tog jag många kort. Vi lagade till potatismos med falukorv. På plats fanns Micke, hans tjej, Linus, mamma och jag. Så vi var fullt hus i Mickes hus. Plus att hunden Bella var där och hon ville hälsa på katterna men katterna ville inte hälsa på henne. Jag tog lite fler kort och vi fick åka i lillebrors nya bil. Eller så ny kanske den inte var men han hade fått den av sin pappa i alla fall. Vi åkte till Siknäs där jag tog ännu mer bilder. Efter det åkte vi tillbaka till Kättbo där Linus stannade kvar och mamma och jag åkte tillbaka till Rädbjörka. Till mat åt vi korv med potatis. Jag har sett både förfesten och ser själva Eurovision. Jag noterar att inte så många tittar på Eurovision. Eller har reagerat när jag lagt upp bilder på Instagram. Det gör mig lite nedstämd faktiskt! Och ensam. Trotts att jag är i Rädbjörka. Eller just på grund att jag är i Rädbjörka. Jag får fortsätta titta på Eurovision själv. Mamma var för trött för att göra det. Jag hade velat prata om Jakobsbergs folkhögskola och min barndom. Med min pappa. Nej nu ska jag fortsätta Eurovision. Nedstämd får jag vara senare. Eller varför ska jag vara nedstämd för? Är inte Eurovision ett konstigt jippo? Jag saknar att lyssna på Batman Begins av Hans Zimmer. Tänk att min lillebror tog körkort före mig. Det blir nog mitt nästa projekt. Att ta körkort. Så kanske jag kan åka var jag vill då. Eventuellt åker vi till Brunnsvik på söndag. Då kan jag ta kort på vardagsrummet, bokstugan, utsikten, de röda byggnaderna. Nu kom förresten mamma och satte sig med mig och tittar på Eurovision! Så kanske jag inte är så ensam trotts allt!