De första gångerna jag var i Tiberget var jag inte så liten längre. Jag har för mig att jag började högstadiet och vi hade skaffat får och en massa andra djur. Jag vet inte hur vi hamnade i Tiberget från första början. Jag tror det var en i Venjan som ägde en stuga i Tiberget och därför tyckte att vi kunde vara där. Jag tror han heter Gunnar. Den största uppståndelsen skapades när vi skulle gå från Kättbo till Tiberget vilket skulle ta hela dan. Vi skulle gå med hästen, fåren och getterna. Jag, Micke och Yvonne. Vi hade väl med oss en liten matsäck men inte särskilt mycket. Jag kan minnas somrarna i Tiberget. Det var ett välkommet avbrott från högstadiet. Jag brukade läsa mycket när jag var där. Förutom att ta promenader, gå längs med stenrösen, känna historiens vingslag. En sak jag kan komma ihåg alldeles särskilt mycket var den där vändhållplatsen i början av fäboden. Av någon anledning är det den som blivit en stor del av berättelsen. Men inget annat. Var tanken att jag skulle fortsätta vandra in i fäboden? I vilken bok då? En natt i Mora? Skattungbyn? Bonäs? Känns som jag har mycket att gå igenom. Men En natt i Nyköping tänkte jag skulle vara en nystart för mig. Jag tänkte i början att det nästan enbart skulle handla om Nyköping. Men nu när jag tänker efter så skulle det kunna vara lite Stjärnhov och kanske lite Tiberget i det. Jag vet inte hur jag ska implementera det bara. Jag vet inte. Vad vill ni att jag skriver? Tråkigt blir det om jag inte får ha något journalistmöte imorgon. Men jag kan ju alltid skriva dagboksanteckning efter varje arbetsdag. Vill ni att jag skriver det? Jag har inte fått så mycket respons på det jag skrivit hittills. Men jag skulle så klart bli glad om jag fått det. Så vad var det jag tänkte skriva om egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag antar att jag får återgå att göra något annat som spela minecraft eller läsa tidningen Skriva eller liknande…