Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se någon video av UFOsxm. Jag har också suttit på balkongen och läst Alejandro. Jag har tyckt det vara så svårt att veta vad jag ska skriva om. Jag har tänkt att jag ska gå på boendemötet ikväll och sen får det vara bra med det. Men jag känner djup oro inför att göra det. Eftersom jag inte var på förra mötet. Och jag vet inte vad som väntar mig när jag går dit. Jag har bara vissa punkter att gå efter. Är inte mycket för att vi skuldbelägger varandra. Hur gör ni om någon gör något kriminellt? Hur beter vi oss mot varandra? Var är chefen? Och nästa journalistmöte? Jag vill bara få det gjort men kan heller inte bara gå och vänta på att det ska bli boendemöte. Jag tyckte jag hörde en smäll alldeles nyss. Borde jag ringa polisen? Den ständiga frågan. Jag vill inte gå runt och vara orolig hela tiden. Jag vill inte det. Men då måste någon börja lyssna på det jag säger. Eller i alla fall försöka. Föra anteckningar hade varit förtroendeingivande. Varför gör ingen det? Sen har jag fått det förklarat för mig att ingen har det som ”intresse” att skriva journalistik. Men då har jag fått förklara att det inte är ett intresse. Det är något annat. Jag kan inte beskriva det mer än att det är något annat. Att det skulle vara ett ”intresse” är för enkelt förklarat. Jag har det knappast som intresse att skriva om trafikolyckor, misshandel och mord. Sen kan det va olika svårt för olika personer men det är en annan fråga. Borde jag tänka så? Att det är olika svårt för olika personer? Det känns inte som jag kommer någonstans annars. Det känns som man bankar huvudet i en vägg. Och jag är rätt trött på att ha samtal som ändå inte kommer någonstans. Jag har också slängt skräp idag. Funderar på att se färdigt Scary stories to se in the dark. Men vill inte riktigt lämna ämnet. Kan det va som så att det är så svårt att prata om journalistik för att det är svårt att prata om sex och samlevnad? Det var ju en period där jag pratade väldigt mycket om det men inte skrev så mycket om det. Jag vet dock inte hur de skulle reagera om jag tog upp det på ett boendemöte. Förmodligen på samma sätt som journalistik. Kanske man till och med skulle kunna ha ett möte om sex och samlevnad? Det har jag aldrig tänkt på förut och vill förmodligen aldrig tänka på det igen. Men jag borde skriva om sex och samlevnad. Även fast jag har så svårt att skriva om det. Jag har ju ingen erfarenhet av det. Och mitt skrivande innehåller knappast särskilt mycket sex också. Det gjorde däremot Alejandro. Det jag läste alldeles nyss var en sexscen. Men det är också ett annat ämne. Så jag har saker att prata om ikväll. Väldigt många saker. Jag är rädd för att någon ska tysta mig för att ämnet jag pratar om är för jobbigt. Det har jag tyvärr alldeles för mycket erfarenhet ifrån. Att bli tystad. De vill bara prata aktiviteter. Men frågan är fortfarande vad skulle de göra om någon gjorde något kriminellt? För om de inte har något svar på den frågan så blir själva anledning till att ha boendemöten värdelöst…