Idag började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor med kaviar på och pulverkaffe. Tittade på en video av UFOsxm och gjorde mig en Varma koppen sparris. Spelade lite minecraft och gick till bussen. Väl på busshållplatsen såg jag ett ungdomsgäng. En bar på en kvist som kändes väldigt obehagligt. Nästan hotfullt. Borde man ha ringt polisen? Eller hur ska man göra i sådana situationer? Tänk om killen med kvisten skulle få för sig att attackera någon med den där kvisten? Det var olustigt minst sagt. I alla fall så slapp jag tänka på vad det där grabbgänget gjorde när jag klev på bussen. Det gjorde jag också när jag åkte till busstationen och till Spindelplan. Väl på jobbet så bytte jag om även fast vi inte hade så mycket att göra idag. Vi skulle göra en brukarundersökning, fast egentligen ville stödpedagogen som kom dit bara ha ett ansikte på oss, så det blev ingen brukarundersökning idag. Vilket var lite synd eftersom vi inte precis hade något att göra. Men när hon hade varit där så gick vi i alla fall till garaget och gjorde inget speciellt. Och gick tillbaka och gjorde inget speciellt. En åkte iväg med sin A-traktor som lät som en gräsklippare och vi beslutade att åka ut på tur. Vi åkte runt i stan. När vi nästan var vid Tonys pizza så tänkte jag på alla de gånger jag diskat plåtar och vikit kartonger för dem. De gick fort vidare. Behöver inte tänka på mig i över huvud taget eftersom de har sitt jobb. Men jag glömmer aldrig. Alla dagar och alla timmar jag slitit på det jobbet. Varför fick jag inte gå kvar där? Jag förstår det inte. Varför fick jag inte gå kvar där? Jag hade inte gjort någon illa och jag hade definitivt inte misskött mig på jobbet. Det kan jag dock säga att den här personen som ville bli av med gjorde. Grovt till och med. Brände degen. Tog mitt jobb. Vi körde även förbi Körkortscenter. Den skola jag mejlat med. Jag försökte verkligen säga något om körkortskolan eller Tonys pizza men jag kunde inte få ord i min mun. Det var som jag hade blivit stum. Kanske för att jag koncentrerade mig på körningen? Kanske det. I alla fall så var vi också till ett ställe där de höll på att bygga hyreslägenheter. Det så riktigt snyggt ut och när vi var färdiga med det så åkte vi tillbaka till arbetslokalen igen. Jag ringde mamma och jag fick komma sa hon. Hon satt i någon slags telefonkö. När jag väl skulle till att gå så ringde mamma igen och då sa jag att jag var på väg. Jag gick hem till mamma och väl där frågade mamma om jag ville äta tacos eller hamburgare. Jag sa hamburgare så det fick det bli. Tydligen hade mamma varit till veterinären med Bella eftersom hon hade ätit något olämpligt. De hade fått lov att få henne att spy så att hon spydde ut det olämpliga. I alla fall satt jag mest och tittade på tv. Det mesta handlade om Estoniakatastrofen. Men det fanns även någon slags livesändning på SVT play om att vi fått en ny överbefälhavare. Mikael Helden tror jag han heter. När det väl var mat så blev det hamburgare med vanligt bröd, sallad, tomater, rödlök, bearnaisesås (som vi hade köpt uppe i Dalarna), dressingar, ketchup och senap. Och lite stekt potatis till allt det där. Vi åt och tittade på det här evenemanget för Estoniakatastrofen. Efter det blev det nyheterna och ett finskt program som har för mig hette Ute på slätten. Efter det var det gudstjänst som ingen tittade på. Vi hade väntat på att lillebror hade kommit hem så att vi kunde åka iväg med mammas bil. Eftersom lillebror tappat bort nycklarna till sin egen bil. Tror jag. Fast när vi skulle åka iväg så sa han att han visste var nycklarna var så han hade kanske inte tappat bort nycklarna trotts allt. Vi var ute och kissade Bella. Åkte till ICA knuten där jag handlade mjölk, pulverkaffe, chips, Mer päron- och apelsindricka och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har pratat lite om körkortet med mamma men jag är osäker på om jag kan ringa den där körskolan imorgon eftersom jag ska träffa god man på banken imorgon. Och medan jag är nere på stan så kanske jag vill köpa någon av debutanterna på bokhandeln. Jag kommer i alla fall ihåg att den ena hette Däggdjur. Men jag har inte gjort så mycket annat idag. Sen jag kom hem så har jag spelat minecraft. Men jag spelade mer minecraft igår när jag byggde slimefarm. Jag känner väl att jag borde läsa igenom de där bankpapprena jag fick från banken så att min god man inte blir sur på mig. Och tidningen Skriva. Men det känns som jag slösar bort mitt liv när jag gör det. Slösar jag inte bort det mer genom att spela minecraft? Eller så kan jag spela Black mesa. Det spelet tröttnar jag aldrig på. Jag skulle vilja skriva men vet inte vad jag ska skriva. Igår skrev jag om nakna kroppar och idag känner jag bara för att skriva om mörka vatten. Jag vet inte varför men det känns som det är där jag hamnar efter att jag varit i snölandskapet. Och efter det mörka vattnet kommer Hålletskogen och de höga höghusen. Någonstans där så tappar jag min verklighetsuppfattning fullständigt om jag nu hade en sådan till att börja med. Jag vill beskriva känslan av att vara så oerhört liten att man känner sig som en liten lus. Som att byggnaderna når upp till rymden där man står. Och valmöjligheterna ger en svindel. Vilken byggnad ska man egentligen gå in i när alla ser likadana ut? Och vad finns det i dem? Från utsidan ser de rätt lyxiga ut. Som att det är en rik person som byggt dem. Men det vet vi ju att det bara är det undermedvetna som byggt dem. Och de står där för att någon har byggt dem någon gång. Med sina sinnen. Omedvetet. Skapandes. Det är en tom stad men det behöver inte betyda att det är en livlös. Det var bara så oerhört länge sen som några människor bodde här. I de röda byggnaderna. Som plötsligt träder fram. Och sätter allt ur balans. Vågar jag närma mig de minnena igen? Allt är så dött. Brunnsvik är dött. Min lärare dog för ett tag sen. Och förmodligen är fler som jag kände från den tiden avlidna. Jag trodde att jag skulle kunna närma mig de minnena. Men nu är jag mer osäker. Platsen bär på en tung historia. Och den historian har tyvärr blivit en del av mig. Mina försök att skriva ifrån mig den historian har varit svår. Men missta mig inte; Brunnsvik är ett bra ställe att börja på. Men sen vill jag skriva om allt annat. Som Kättbo, Stjärnhov, Fyriberg, Älvdalen. Fast mest vill jag nog bara sörja de döda. Det går inte att göra något annat. Man förlorar så mycket när en människa dör. Deras personlighet och stil. Örjan tyckte om att lyssna på arbetarsånger. Men jag kan inte sluta lyssna på Batman begins av Hans Zimmer. Vad mer kan jag göra? Kanske att jag ska passa på att spela Black mesa trotts allt. När jag ordnat upp i röran. När jag har hittat det stilla nedåtgående ljuset som är en solnedgång medan jag kämpar för att hålla mig ovanför vattenytan. Eller vad är en dröm? Egentligen? Kanske att jag skulle skriva om något annat men vad ska jag skriva om i så fall? Skulle jag ha låtit bli att lägga in egna minnen i de där texterna? Vilka minnen kanske ni tänker? Nej för jag har ju inte skrivit om dem än. Men jag ska! Ta det lugnt! Jag lovar! Jag behöver bara lite tid för mig själv. Och reda ut bland mina tankar. Jag har inte gjort det på väldigt länge. Faktiskt inte sen jag gick i Brunnsvik. Och vad är det; tio år sen? Och hur mycket hinner inte hända på den tiden? Nej jag har mycket att reda i. Men jag kanske kan börja med en idé. En tanke. Att jag har något på gång men inget avslöjat. En cliffhanger om man så vill. På så vis håller jag er på hölster. Och vinner lite tid att reda ut allt som är i oreda…