Gladiator 2 bjöd på många saker som första filmen inte gjorde. Bland annat en överraskning där det visade sig att Maximus var Lucius far. Filmen beskrev egentligen ett Rom i förfall. Det var infekterat och behövde väl på sätt och vis botas. Lucius hade flytt till en by i Afrika. Han hade varit kär. Romarna kom och tog ifrån honom den kärleken. På vilket sätt ska jag inte avslöja här utan det får den som ser filmen upptäcka själv. Rom var verkligen korrupt. De tog till och med in gladiatorer i finrummen. Där de dödade för sport. Första gången Lucius är i Rom så fightas de med babianer. Lite senare vattenfylls hela arenan och vattnet gömmer sig hajar. Det är helt enkelt många som dör på både det ena och andra brutala sättet. En grej som jag önskade var att verkligen inte såg ut så mycket som filmen. På vilket sätt kan jag beskriva senare, men det har med det här prisandet att göra. I filmen är det väl Lucius som prisas på något sätt. I verkligheten är det en personal som lite för mycket ser upp till mig tycker jag. Om jag skulle beskriva det han sa så skulle jag beskriva det som att jag har lika stor rätt att prata journalistik som att andra har att prata om tvättmaskiner. Jag sa det att jag förmodligen ses som den dryge och tjatige och att jag inte vill det. Inte heller vill någon i bostadsområdet prata med mig. Jag önskar att livet inte såg ut som en film men ibland är jag rädd för mitt. För att någon ska döda mig. Men det blir väl aldrig riktigt som i Gladiator 2. Där blir man skjuten med pil i stället. Men att bli skjuten av en pistol låter på något vis värre. Något jag aldrig tror skulle hända mig. Men jag är ingen Messias. Jag kommer inte med något svar på livets svåra frågor. Jag liksom Lucius vill bara ha fred. Se ett slut på dödandet. I Lucius fall är det dock mer påtagligt. Han faktiskt dödar personer. Flera stycken faktiskt. Han sticker in svärdet i en annan mans mage. Hugger huvudet av en person. Den person som hade ridit på en noshörning. Jag tyckte verkligen om den här filmen! Och skulle rekommendera den som vill gå och se den här filmen att gå och göra det! Det finns inget att vänta på! Bara gör det! För det finns så mycket att lära sig av den här filmen. Bland annat hur makt korrumperar. Hur den infekterar samhällskroppen. Avslutningsvis så kändes det som att slutet på filmen var slutet på en era. Det kändes som det var slut med dödandet då. Efter alla som dött. Man tyckte att den eller den personen inte hade behövt dö. Men ändå gjorde de det. Gladiator 2 är en blodig film. Men den börjar inte i Rom som jag trodde den skulle göra. Däremot slutade den i Rom. Det blev några actionscener i vattnet där det såg hopplöst ut för ett tag. Jag ska inte berätta hur det går. Det får ni ta reda på själva när ni går och ser den här filmen. För det kommer ni väl göra nu? När jag berättat för er om den? Jag tvingar ingen men som vanligt är det en möjlighet, precis som journalistiken är en möjlighet, att lära sig något nytt. Att faktiskt göra skillnad. Och att inte vara en maktgirig person. Såna har vi alldeles för många av som det är. Som Trump och Musk. Men raketer kan han bygga i alla fall. Det ska jag se uppskjutningen av imorgon. Om jag inte missar det för att jag jobbar det vill säga. Men det borde gå att spola tillbaka annars. Slutligen har jag inga mer ord att beskriva filmen och samtiden. Ibland blir det helt enkelt för mycket. Och jag önskade att verkligheten inte såg ut så mycket som en film. Inte som den här filmen i alla fall. Det tror jag inte att den gör. Det är bara mina hjärnspöken som håller på och spökar…