Vägen gick genom en stad som såg ut att nå upp till rymden. Han kände sig så oerhört liten och det kändes som han inte kom någonstans. Det hade inte alltid varit så dock. En gång i tiden hade staden varit liten. Men något hade hänt som hade fått den att växa. Och den växte så oerhört mycket. För varje steg så blev den bara större och större. Någonstans på vägen hade han tappat bort sitt mål för sin vandring. Sitt syfte. Det blev helt enkelt för stort. Och han fick svindel. Av de höga byggnaderna. Svindel och någonstans på vägen tappade han fotfästet. Föll omkull och föll mot asfalten. Men han slog aldrig i den hårda backen. Istället landade han i en säng. Och insåg att han var hemma…