Det här skrev jag på skrivarkursen förrförra lördagen. Uppgiften var att beskriva en favoritplats med fyra sinnen. Mitt självklara val blev Brunnsvik. Går förmodligen att beskriva platsen på fler sätt men här kommer texten i alla fall… 

“Vinden blåser från sjön Wässman. Det luktar mat från matsalen. Solen skiner på mitt ansikte. Det är nästan så att jag kan höra musiken från bandlokalen men skolan har för länge sen lagts ner. Det finns inte längre några skrivarutbildningar, konstkurser eller musikkurser. Det finns inte längre några fester med hög musik och färgglada lampor. Brunnsvik har blivit så tyst på senare tid och min lärare Örjan har dött. Döden är så slutgiltig på något vis. Vi ska alla dö. Men jag hade gjort vad som helst bara för att prata med honom en liten stund.” 

Färgen var turkos. Solen hade börjat gå upp och här fanns så många fler blad att suga vattnet ur. Märkliga växter med märkliga frukter. Mycket godare än det vatten hen hade sugit ur kaktusen för ett tag sen. Och där fanns ett vattenfall och apor som klättrade i träden. Men hen råkade fastna i ett spindelnät. En spindel var på väg mot hen när spindelnätet plötsligt blåste sönder och blåste iväg. Det blåste iväg från djungeln och öknen och landade inte förrän det färdats flera mil från närmaste öken. Ett grått landskap med märkliga fyrkantiga lådor… 

Idag började jag dagen med att göra två mackor med ost på och pulverkaffe. Jag håller på och ser medan Boloxed spelar Black mesa Xen. Det är rätt behagligt om man inte vet vad man ska göra. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak och tog bussen till jobbet. Jag har för mig att det var ganska mycket folk på bussarna men att jag ändå lyckades hitta något säte att sitta på. Väl på jobbet så skulle vi bara ta en promenad. Patrik ville visa mig något dock. Jag tror det var genomförandeplanen. Han ville att jag skulle godkänna den. Så jag godkände den. Sen gick vi ut på promenad. Hunden Bosse var med. En grej jag tänkte på medan vi var ute på promenaden var att det var som att vara i en dröm. Med skogen och villorna och den risiga vägen. Jag har nästan aldrig skrivit om en sådan dröm dock. Jag vet inte vilket tillfälle som skulle ha varit bäst men nu är väl ett tillfälle som är bäst! Jag får fundera ut något fram över i alla fall. Om jag ska beskriva vägen vi gick i alla fall så gick den genom en lite risigare del av Nyköping. Många ställen var överväxta och hade inte tagits omhand om på evigheter. Lite som den tätbevuxna skogen i morfars skog. Det är ju därför jag skriver om den skogen; för att den väcker något väldigt grundläggande i mig. Efter promenaden satt jag och spelade lite mobilspel i alla fall. Vår arbetshandledare sa att jag fick gå efter ett tag. Jag ringde mamma men när hon svarade så sa jag att jag funderade på att gå hem istället. Eftersom jag redan har en maträtt att äta. Och det gick bra för mamma. Så när jag gick till ICA knuten handlade jag vitlökspulver, tomatpuré, ketchup, köttbuljong, krossade tomater, mjölk, matlagningsgrädde, äpplen, chips, Mer äpple-, päron- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma så packade jag upp alla varor, satte på radion och datorn. Den här gången hade jag gott om tid att starta upp minecraft inför parkourracet så det gjorde jag. När det var matstöd sen så kunde jag äta matlådan jag hade gjort igår. Eller som Igge hade gjort igår, rättare sagt. Han hade gjort det mesta av matlagningen. Och efter det körde jag parkourracet där vi var mindre folk än någonsin. Högst tre så jag kom på pallplats. Så det var alltid kul. Mer än det har jag nog inte gjort idag. Jag tänkte köra event på 90gq open men eftersom de började med survival games så gav jag upp med en gång. Istället har jag tittat på när Stamsite spelat minecraft. Jag funderar mycket på vad jag ska skriva och varför. Men den här dagboksanteckningen har jag nog skrivit färdigt i alla fall… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost och salami och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube utan gjorde nästan med en gång en Varma koppen med sparrissmak. Jag spelade lite minecraft och gick sen till bussen. Den här gången hann jag med bussen både till busstation och Harg. Det var närapå att jag inte skulle hitta någon plats att sitta på men hittade till slut en plats bredvid en kille. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. Kunde inte byta om eftersom byxorna satt för tajta. Däremot så fick Patrik ett samtal om en som vill ha hjälp med gardinstänger så vi åkte det. Det var ganska nära. Och jag vill väl inte beskriva lägenheten allt för mycket av rädsla för att inkräkta. Men jag kan säga så mycket i alla fall att det inte var min typ av lägenhet. Efteråt fick vi ta med oss all pant vi hade så nu har vi väl gratis kaffepengar för ett tag i alla fall. Jag ringde mamma nästan med en gång när vi kom tillbaka till arbetslokalen och hon hade precis vaknat. Jag fick i alla fall gå kort efter det och jag gick hem till mamma. Väl hemma hos henne så fick jag ta ut hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa. Sen fick jag gå upp igen och på tv sände de om skolskjutningen på tv4. Mamma lagade mat och det blev kokt potatis, kött och någon slags sås jag inte kan namnet på. Och till det kokta morötter med gelé. Jag bytte över till SVT för jag trodde att de skulle sända något annat. Men de sände samma sak. Skolskjutningen i Örebro. Och statsministern pratade och kungen pratade och det var minnesgudstjänst. Och sen var det slut och för att lyfta upp stämningen så satte jag på sista avsnittet av Drömproduktioner på Disney plus som jag har en hel del att prata om men som kanske kräver en annan text än den här. Eller det handlar om det här skapandet av drömmar. Hur det går till. Jag skapar de inte riktigt på samma sätt som de gör i Drömproduktioner men kan ju fortfarande ta inspiration av dem. Det här med scenskapandet och filmandet och effekterna. Och, just i det här avsnittet, hur vakendröm går till. Något jag inte upplevt på mycket länge. Jag tror jag drömde en vakendröm från tvåan till fyran när jag var liten och bodde i Brandkärr. Men det var ju så länge sen att jag inte kan minnas vilken typ av dröm det var eller varför jag hade den. Jag kommer skriva mer om drömmar senare. Efter det tog mamma, jag och hunden Bella en promenad till den nya hundparken i Oppeby. Vi släppte lös henne och hon fick leta godis. Två personer med en större hund kom så då fick vi lov att koppla henne igen och gå vidare på vår promenad. Den tog oss över bron, längs med vattnet, in i ett villaområde, nästan till mitt jobb och tillbaka över bron. Jag skulle kunna skriva något om mörkret också men jag tror jag gör det efteråt. När jag är färdig med den här dagboksanteckningen. Vi tog i alla fall bilen direkt efter promenaden och vi åkte till ICA knuten där jag handlade köttfärs, citronkrydda, krossade tomater, Varma koppen, vitlökspress, mjölk, bregott, spagetti, chips, Mer äppel- och pärondricka, paj och choklad. Efter det åkte vi hem till mig och mamma och hunden Bella följde med in i lägenheten. De skulle hjälpa mig slänga sopor. Men först satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Sen gick vi och slängde sopor och det är jag oerhört tacksam för att mamma hjälpte mig med. Att slänga sopor är något av det tråkigaste jag vet men man mår psykiskt mycket bättre om man slängt sina sopor. Efter det så var mamma kvar ett litet tag tills jag fick fråga om hon skulle gå. Så nu är jag ensam och personalen kom ovanligt sent. Jag nämnde det att det hade varit stöld i Nyköping, att det är något man bara brukar se i diktaturer, att man ignorerar journalister, och att det är mycket allvarligt, att jag kommit in på skrivkursen på folkuniversitetet vilket jag är mycket glad för och att jag funderar på att gå ner på kaffe i gemensamhetslägenheten klockan fyra imorgon. Annars vet jag inte hur jag ska föra vidare mina kunskaper i journalistik. Men det är väl en bra början i alla fall att gå dit. Jag hade några texter att skriva för tillfället också. Något om Lugero Sömnväktaren och var han bor, om en gammal stuga jag såg en gång i Venjan och något om en villa som står högst upp på en klippa med raviner på alla sidor och ett hav som stormar där nedanför. Men mitt huvud är så fullt av ord att det inte skulle förvåna mig om jag skulle börja skriva om något helt annat. Men det tar jag då i så fall…