Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckemackor och pulverkaffe. Jag kommer inte ihåg om jag spelade något minecraft men jag gjorde mig en Varma koppen minestrone i alla fall. När jag tänker efter så började jag skriva på gårdagens dagboksanteckning, så under tiden ni läser det här så har jag nog skrivit klart den dagboksanteckningen. Jag tog bussarna till Spindelplan och det var inte lika stökigt som det gjorde igår. Jag har tänkt det att jag kanske kommer bli nedslagen någon dag av något killgäng. Jag hoppas ju så klart inte det, men jag tror det. När jag kom till jobbet så behövde jag i alla fall inte byta om. Vi satt väl mest och spelade mobilspel. Jag gav förslaget att vi kunde åka till City gross, så det gjorde vi! Först träffade vi på ledaren, sen träffade vi på en av dem som jobbar där. Hon höll på att packa upp schampoflaskor. Jag nämnde det att jag skulle vara hundvakt, både till henne och till Patrik, så vi gav oss av ganska kort efter att jag nämnt det. Det var bara en som skulle köpa en deoderant men jag hade också nämnt att mamma hade åkt till jobbet så kanske var det också därför som vi fick så bråttom därifrån. I alla fall så släppte de av mig utanför mammas lägenhet och när jag låste upp så möttes jag av en överlycklig Bella. Vi gick ut nästan med en gång men hon varken kissade eller bajsade. I å för sig så hade mamma sagt att hon gått ut med Bella så att hon hade fått kissa så det var kanske inte så konstigt. Det tog inte lång tid innan vi gick in igen i alla fall och på tv sände de en intressant grej. EU ska tydligen börja med återvändarcenter. Det lär ju inte dröja länge till att vi börjar med förintelseläger då heller. Efteråt sände de gamla svartvita videor på kvinnor som gjorde arbeten men jag orkade inte se det utan stängde av tv;n. Letade efter en radio och hittade till slut en högtalare. Hade P2 igång och låg och läste Hemma. Jag tror inte jag kommer hinna läsa färdigt den till imorgon dock. Jag har över åttio sidor kvar. Men den är intressant. Det är den. Till mat åt jag i alla fall tacos som var köttfärs, nachochips, sallad, crème fraiche och tacosås. Av och till gosade jag med hunden Bella. Det är nästan så att jag glömt bort skrivarkursen som jag gick igår också. Men jag måste också tänka på den. Tänka på vad jag ska skriva för någonting. Känslor som väder. Och inte bara det utan också omöjliga landskap. Hur nu ett landskap kan var omöjligt vet jag inte men jag antar att ett oändligt gräslandskap är ett sådant omöjligt landskap. Det tog ett tag innan mamma kom hem i alla fall och hon ville också äta lite. Jag hade P2 igång och ibland kan jag tänka att jag är en svår person eftersom jag lyssnar på P2. Men jag tycker verkligen om kanalen P2 och dess klassiska musik. Dess Jazz, opera, blues, och så vidare. Efter det så fick Bella bajsa och kissa i alla fall. Och efter det åkte vi till ICA knuten och handlade Varma koppen, mjölk och chips på de lösa pengar jag har kvar. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag har haft personal här som fått reda på att mitt konto är spärrat och han frågade om jag hade mat och så. Och det svarade jag att ja det har jag. Det var fint av honom att tänka på mig i alla fall. Imorgon ska jag i alla fall ha städning, ta ut ID-kortet, kanske panta burkar och gå på bokcirkel. Jag tror dock inte att jag kommer hinna läsa ut boken innan dess. Men försöka kan jag ju alltid göra. Nu ska jag i alla fall skriva. Skriva om alla möjliga saker. Som jag inte gjort på tio år. Det här att skriva känslor som väder är ju lättare i en dröm. Om det nu är det jag skriver om. Det är ju lite osäkert det också… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor och pulverkaffe. Det mesta av dagen ägnade jag åt att läsa. Men vid kvart över fem-tiden ungefär så gick jag till bussen för att åka till skrivarkursen på Folkuniversitetet. Den här gången fick vi lära oss att skriva miljöbeskrivningar. Men vi hade även med uppläsning av förra gångens uppgift Dörren. En grej som var med nu men som inte var med förra gången var att vi presenterade oss för varandra. Vilket kanske var lite pinsamt eftersom om vi inte ens presenterade oss för varandra, vad var det då för mening att vi gick skrivarkurs? Uppgifter vi gjorde annars var att skriva inköpslista för huvudkaraktären och att skriva om hans favoritplats. En intressant uppgift vi hade var att skriva känslor i form av väder. Det är som en gammal pusselbit äntligen hittat tillbaka igen. Jag fattar inte att jag inte tänkt på det förut. Eller jag har nog tänkt på det men inte gjort något. Varför jag inte har gjort något är för mig en stor gåta. Jag hade kunnat vara en väldigt framgångsrik författare just nu. Som skriver om sina känslor som väder. Till exempel om det åskar så är man arg och när det är soligt så är man glad. Eller så är det bara som så att det är en väldigt stor utmaning alltihopa. Det var i alla fall så det kändes när jag hade den där drömmen. Och alla grejer vi gjorde i Brunnsvik var som en enda stor befrielse från allt det där. Nej jag har nog en hel del att skriva om det där. Får sätta mig ner och skriva om det någon dag. Kanske när jag kommer hem… 

Efter skrivarkursen åkte jag hem med åttabussen. Det var totalt knäpptyst när jag kom hem. När personalen kom så sa jag det att de vet väl om att man ska ringa polisen om man misstänker brott. Hon svarade att ja det visste hon. Sen sa jag att jag inte kunde stå ut med den här tystnaden i det här området. Hennes svar var att det bor många barnfamiljer här och att de ville ha det tyst. Det var egentligen inget svar som jag var nöjd med och jag sa det till henne också. När hon inte ville förstå så sa jag att jag inte visste hur jag skulle förklara det för henne. Om hon trodde en sak så var ju hon övertygad om den saken. Det fanns inget jag kunde göra för att ändra hennes uppfattning. Vilket var synd men jag tror hon fattade i alla fall att det inte är normalt med en sån tystnad som är i det här området. Så, så slutade den här dan. Men jag tror inte det blir lika tyst framöver. Imorgon ska jag i alla fall till jobbet för första gången på länge… 

Kreativt skrivande 

Flödesskrivning 

Allting löser sig. Eller det är så jag vill tro i alla fall. Hur ska man annars orka leva? Man måste ha något att se fram emot. Något som man tycker om att göra. Det kan va svårt när man har ett jobb 8-5 varje vecka. Men det ger ju en liten boost det också. Att arbeta. Nu var det ju ett tag sen jag arbeta. I fredags var har jag för mig. Och inte gjorde man mycket arbete då heller… 

Inköpslista 

– Mjölk 

– Bregott 

– Knäckebröd 

– Konserver 

Jag tänker mig att han köper många konserver. Han har ju inget kök så förmodligen får han lov att laga mat på ett trangiakök. Jag kan inte se framför mig att han skulle vilja laga köttfärs eller pasta på det här trangiaköket. Utan jag tänker mig att han vill ha färdiga rätter i konserver eller Varma koppen. Jag vet inte om han får sitt trangiakök från utbildningen han gått men förmodligen är det just där han fått den. Då krävs t-röd också. Och tändstickor. Och en förmåga att hantera många lösa delar som ett trangiakök är. Inte ihoppackat förstås. Det måste ju gå att packa ner den. Men det är ett pussel att sätta ihop alla delar; det vet jag nu… 

Istället för att skriva i Jag-form; skriv om honom! 

Favoritplats – syn, lukt, känsel, hörsel och smak 

Lugeros favoritplats ligger i Njupeskär. På toppen av vattenfallet. Det är dock alltid mörkt när han är där. Han kan känna de hårda stenarna mot sin rumpa. Han kan höra dånet från vattenfallet som är konstant. Han kan känna vattenångorna åka upp mot hans ansikte. Och han kan känna lukten av vattnet som är väldigt frisk. Det är en väldigt exotisk plats han befinner sig på. Egentligen är han en väldigt mytologisk varelse så egentligen åker han inte och handlar mat. Om man skulle dra en jämförelse så är han ungefär som Tor eller Loke. Moon Knight har varit en stor inspirationskälla men egentligen är han väldigt egen. 

Känslor i form av väder 

Det åskar. Det är soligt. Det är dimmigt och molnigt. Det regnar. Och är jättetorrt. Det är orkan. Och det är tsunami. Det är jordbävning och allting faller. Som ett korthus, allting faller. Faller ner i en stor svart avgrund. Tills du märker att allting bata har varit en dröm. 

Det är lite som jag försökt skriva förut. Jag har ju försökt men inte riktigt kommit till skott. Jag har ju en tydlig bild inom mig. En soldränkt äng. Men det är inte så sommarlyckligt utan mer ökentorrt och mardrömslikt. För vad gör man om man inte har körkort och blir avsläppt mitt i ingenstans? Jo man börjar gå. 

Jag vet inte vad mer jag har att skriva om denna berättelse. Jag tror jag får återkomma och skriva en längre text om känslor som väder. Det väckte något inom mig… 

Tills nästa vecka 

Vad är det som gör en text bra? 

Ord. Mitt huvud är fyllt av ord. Visst kommer det bli bra igen? Jag vill ändå tro att det blir bra igen. Oavsett hur mörkt det ter sig. Saker och ting brukar lösa sig i slutändan. Och det är inte första gången jag haft ekonomiska bekymmer. När jag gick gymnasiet så hade jag ingen aning om hur jag skulle ha råd att betala hyran. Då lånade jag från en släkting i Enviken. Och när jag gick i Brunnsvik fick jag också låna. Det har nog inte varit så illa som det är just nu. Men även i det här läget vill jag välja att se det på den ljusa sidan. Allt löser sig. Inom sinom tid. Det finns inget att oroa sig för. Inget att bekymra sig för. Oavsett hur många andra som vill att man ska bekymra sig över saker och ting. Man behöver inte lyssna på dem. Man behöver inte göra som dem. Man behöver inte vara som dem. Jag tycker om att skriva, visst? Ja men fortsätt med det då! Och strunta i vad alla andra tycker. De är ändå inte hela dit liv. Hela din själ. Hela ditt allt. Det kan bara du vara. Och du; jag läser jättegärna dina texter! Oavsett vad någon annan har sagt! Jag tror på dig! Glöm inte det! En annan grej jag tänkt på; det verkar som vi behöver många upplyftande ord i dagens samhälle. Det känns som vi har lätt att falla i glömska eller desperation. Jag vill höja ett varningens finger för ondskefulla krafter som nazism och rasism…