Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Efter det tog jag bussen som skulle ta mig till Spindelplan och väl på Spindelplan var det bara att byta om. Min ledare tyckte väl att det inte var så jättebra att jag kom förkyld men jag hade ju inget val. Jag behövde lämna tillbaka bokcirkelboken. I alla fall så rullade vi ut släpkärran. Vi rullade också ut åkgräsklipparen. Tog ut gågräsklipparna och trimmern. Sedan rullade vi in släpkärran igen. Försökte få igång de olika maskinerna bara för att upptäcka att det var slut med bensin i en av gräsklipparna. Så vi åkte till Preem och tankade en dunk med bensin. Sen så åkte vi tillbaka och tankade i bensin och sen så gick och åkte Patrik omkring med de olika maskinerna och klippte gräset. Det var mest för att testa dem dock och efter ett tag gick vi in i lokalen igen. Jag bytte om och spelade lite My little universe innan jag gick hem till mamma. Jag ringde henne på vägen och det gick bra att jag kom till henne. Hon skulle laga köttfärssås. När jag kom till henne så var hon redan ute med hunden Bella. Hon hade tydligen varit till Öppen hand och handlat lite saker, bland annat en ny kastrull. Bella hade bajsat fem gånger idag så vi behövde inte vara ute så länge till. Väl i lägenheten började mamma laga mat men jag kunde inte hjälpa till eftersom jag är förkyld. Det blev spagetti och köttfärssås med pizzasallad till och när vi satte oss ner för att äta så satte vi på ettan och spolade tillbaka så att vi kunde se Invandrare för svenskar och Trädsgårdstider. Vi tog lite pulverkaffe och samma kakor som igår. Jag skulle både till ICA knuten och biblioteket. Jag började med att gå till affären där jag handlade baguette, Varma koppen, iskaffe, punschrullar, pulverkaffe och chips. Efter det åkte vi till biblioteket där jag lämnade tillbaka Den underjordiska järnvägen eftersom jag inte börjat läsa den än. Efter det åkte vi hem till mig där jag tänkte gå på boendemötet men där jag blev avråd från det eftersom jag är förkyld och riskerar att smitta andra. Väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. När personalen väl kom sen så ville jag att han skulle framföra en önskan från min sida att ha journalistmöte nästa onsdag. Det sa han att han kunde framföra. Men de höll sig på avstånd. Eftersom jag är förkyld. Just nu tittar jag på Harry Potter och halvblodsprinsen och är hundvakt. Egentligen är jag inte i form för att skriva något så jag kanske återkommer senare när jag sett färdigt filmen och hunden Bella är hemma igen… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Eftersom jag började få slut på mjölk så tog jag en promenad till Tempo Humlan. Promenaden gick förbi Rosvalla, fotbollsplan, några villor, Rosenkällaskolan och till slut affären. Väl i affären så handlade jag mjölk, pajer, chips och dricka. På vägen hem så tog jag en lite annorlunda väg. Den gick förbi villorna. Och jag kunde ha svurit på att jag såg Lugero Sömnväktaren gömma sig där någonstans i skogen. Annars är villor och deras trädgårdar väldigt existentiella tycker jag. Ingen är den andra lik. Och den speglar på något sätt den person som äger den. Nu bor inte jag i en villa utan en lägenhet men om jag hade bott i en villa så hade jag tänkt mig att jag skulle odla mycket. I å för sig skulle jag bara koncentrera mig på biblioteket och det skulle va jättestort så att det får plats med en massa böcker. Både debutanter och gamla författare. Det spelar ingen roll. Alla böcker ska få plats i mitt bibliotek. Nu har jag ingen villa och kommer kanske inte ha på ett tag. Jag tänker mig snarare ett hus på landet. Promenaden gjorde mig väldigt svettig dock och därför blev jag kall och därför förkyld. Jag tror inte jag är för förkyld för att vara på jobbet dock. Men det är ett tag kvar tills dess. Har spelat en del minecraft. Och sett Harry Potter både Den flammande bägaren och Fenixorden. Så jag har nog inte gjort så mycket annat idag. Jo just det; jag kunde ha svurit på att jag såg Lugero Sömnväktaren någonstans där i skogen. Det var ju lite bakom villorna så jag hade svårt att se. Men jag är rätt säker på att jag såg rätt. Sen var det en annan grej också. Medan jag gick där bland villorna så föreställde jag mig hur det skulle vara om allt låg i dimma. Och att den här dimman var så tät att det inte skulle gå att se någonting i den. Det tänker jag annars att jag kommer skriva om i en av mina berättelser senare. Den som är i Mora och jag sitter i Rosa huset och jag har varit på Arbetsförmedlingen och ska på körskolan. På något sätt hamnar jag i dimman sen. Men saker och ting förändras i dimman. Inget är som det ska och det är precis som det ska va. Men varför skulle dimman vara just vid villorna? Nej det fanns ingen dimma där. Mer än en föreställd sådan och något sådant är ju inte verkligt. Eller är det verkligt? Vad är verkligt? Efteråt blev jag i alla fall förkyld men inte för förkyld. Det kändes som jag skulle kunna få feberdrömmar. Sådana saker där man börjar se saker som röda ringar som egentligen inte finns där. Vad hette den där boken som var så märklig? Den där någon hamnade i en värld som var så märklig att ingen begrep sig på den. Inte ens han själv. Jag kan inte komma ihåg vad boken hette men jag kan skriva själv om märkligheterna. Som jag själv upplever. När jag drömmer. Eller skriver att jag drömmer. Skriver om så märkliga saker att ingen kan begripa vad sakerna betyder. Vilket är också som det ska vara. Men det är förstås en utmaning. Att skriva så folk tror en. Eller att skriva i över huvud taget. Det hade varit lättare om man jobbade med bilder eller video direkt. Precis som jag gjorde i Brunnsvik. Men det är länge sen. Inget av det jag gjorde då kommer jag ihåg. Vilket är lite sorgligt på ett sätt. Men det är så det är och det finns inget jag kan göra åt det. Om jag inte skriver om det. Och jag skriver om det. Hela tiden. Vare sig jag vill det eller inte. Skrivandet är sällan lustfullt. Det måste jag erkänna. Men just det faktum att det går att besöka platser man inte besökt på evigheter gör det väldigt lustfullt. Och det ska man inte slarva bort. Känslan alltså. Känslan av att befinna sig i utkanterna av samhället. Allra längst bort där inga bussar eller tåg går. Där fann jag en gång mig själv vandrandes i en skog som var så skrämmande att jag fick skynda förbi den. Och fäboden. Den var stor. Det var så många år sen jag var i en sådan fäbod. I å för sig har jag Rädbjörka men en fäbod där man kan vara för sig själv. Har man sällan. Och det var det jag minns. Att jag var ensam och att jag alltid hade möjlighet att besöka samhället igen om jag ville det. Jag hade också högstadiet att tänka på. Och jag vantrivdes något oerhört. Kanske är det just därför som jag har så svårt att minnas fäboden. För att det är förknippat med dåliga minnen. I alla fall, nu blev det som jag sa att jag var rädd för att det skulle bli. Att jag skulle skriva utan mening och mål. Men det kanske är meningen också. Det kan inte vara meningen att allt i livet ska ha mening? Nej om det skulle ha det så skulle det bli meningslöst och tråkigt. Så jag skriver utan mening för att komma någonstans och jag kommer någonstans och det är bortanför villorna. Längre bort än jag någonsin gått tidigare. Och jag kan se att jag lämnar spår efter mig. Både mentala och fysiska. Det gör jag alltid. Det är så det är att skriva. Man lämnar förhoppningsvis något läsbart… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med pulverkaffe. Jag började se en video av UFOsxm men stördes av att jag skulle göra Varma koppen sparris och att det började bli tight med tid. Jag gick till busshållplatsen i Brandholmen och åkte till busstationen. Fast väl på busstationen så ringde Patrik upp mig. De kunde hämta mig på bensinstationen. Så jag gick dit och väntade för ett tag. Efter ett tag hörde jag någon tuta på mig och jag förstod att det var dem. Sedan fick jag förklarat för mig att vi skulle till Björshult för de hade råkat slänga en påse med kläder som var deras. Så vi åkte till Björshult och för ett tag satt jag och en annan arbetskamrat kvar i bilen medan Patrik var ute och försökte hitta sin påse med kläder. Efter ett tag började jag spela My little universe på mobilen men efter ett tag som kändes som en evighet beslutade jag mig för att gå ut för att se hur det gick för Patrik. Det visade sig att han bara hjälpte en där att lassa på kassar med kläder eftersom han ändå inte hade hittat sin kläder. Så vi åkte därifrån tomhänta. På vägen tillbaka så frågade jag Patrik om jag fick gå av hos mamma men fick inget svar. Det visade sig att han inte hörde mig. Men han tyckte att det var tidigt egentligen. Jag ringde mamma i alla fall och det gick bra att jag kom. Jag blev avsläppt utanför mammas hus och jag nämnde det att jag kanske inte kommer imorgon eftersom jag känner mig lite förkyld. Något som jag fortfarande känner mig men jag skulle kontakta honom i så fall. Jag mötte mamma och hunden Bella som var på väg ner för trapporna i lägenhetshuset. Jag tog med Bella ut så hon fick kissa och mamma gick till tvättstugan för att tvätta. Efter det gick vi upp till lägenheten och gjorde iordning lax och potatis som skulle koka. En mäklare skulle komma på besök och då behövde alla grejer stå ifrån väggarna. Eller jag vet inte om det var just på grund av att mäklaren skulle dit, det kan ha varit på grund av att målare hade varit där, men just då stod alla grejer i hög i alla fall och det kändes som man inte fick plats någonstans. Mäklaren kom och förde sina anteckningar och rätt som det var så var hon färdig. Så hon gick. Och maten var färdig. Så jag skalade potatisen och lade på laxen och sås som mamma gjorde i all hast efteråt. När vi väl hade slagit oss ner så tittade vi på Min trädgård och Försvunna släktingar på ettan som var mycket intressant. Efter det tog vi lite pulverkaffe och några kakor som en arbetskamrat till henne hade bakat och som var jättegoda! Efter det åkte vi till ICA knuten där jag handlade oliver, Varma koppen sparris, mjölk, chips, Mer päron- och äppeldricka, pajer och choklad. När jag ändå var där så passade jag på att fylla på reskassa på mitt busskort och fick därmed reda på att det inte skulle gå att fylla på reskassan hos ombuden längre men det var inte förrän i december. Så då har jag väl inget annat val än att ta cykeln trotts allt. Om jag inte blippar bankkortet. Det går ju också förstås. Efter affären fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag har funderat mycket på vad folk vill läsa mest här på Facebook. Jag har kommit fram till att folk nog tycker om bilder mest och texter kommer efter det. Därför tog jag kort på mina pumpaplantor och la upp på Instagram. Sen tidigare hade jag också lagt upp maten jag hade ätit hos mamma. Men även om man lyckas skriva något existentiellt så börjar många läsa den. Det är texten Född på nytt ett bra exempel på. Rubriken är rätt talande. Jag försökte komma på bra rubriker som kunde efterlikna Pink floyds Coming back to life. Pink floyd brukar vara bäst på att beskriva hur det är att vara född på nytt. Även om det gick lite för långt med drogmissbruk och död som levererade låten Marooned. Det är ju lätt att komma efteråt och vara ledsen över de som gått bort. Men just den låten tycker jag beskriver rätt bra sorgen de kvarvarande medlemmarna i Pink floyd känner över de som gått bort. Själva kapitlet i sig skulle nog kräva en omskrivning. Sen vet jag inte om jag ska ha kapitel i denna berättelse som jag tänkte skulle heta Lugero Sömnväktaren. Och psykologen tänkte jag döpa om till Kasper. Jag hade velat heta Kasper. Men vet inte hur det ska gå till. I alla fall. Nu kanske jag ska skriva något annat och kanske dela ett kapitel från min berättelse. Det känns som saker och ting är på gång i alla fall vilket ju alltid är bra. Men den där existentialismen kommer ju inte självmant förstås. Man måste öva fram den. Och även om jag trodde att det skulle bli lätt att skriva den här berättelsen så kräver den att vara logisk. Eller att det är någon form av logik i den. Jag har funnit mig själv skrivandes saker som jag inte begripit ett dugg utav. Kanske borde jag läsa igenom dessa texter igen. Drömmar vet man ju att de oftast inte har någon logik i sig. Så det kanske inte är så konstigt att det känts som att det jag skrivit inte haft någon logik i sig. Men jag känner mig lite ensam i det här. Ibland känns det som jag dragit det här för långt. Som att ingen någonsin kommer att läsa det här. Jag hade behövts påminnas från stund till annan varför jag skriver. Om man inte går någon skrivarkurs eller liknande så är det inte mycket som påminner en om varför man skriver. Men jag hade börjat läsa en bok en gång som hade varit så där märklig och tänkt att så kan jag också skriva. En dag. När allt det här eländet är över. Hade jag haft en miljon så hade jag åkt till Afrika och skrivit där. Nu har jag ingenting och jag får ta en dag i taget. Så på ett sätt är det inte skrivandet som är som mest krävande just nu. Det är ekonomin. Jag ska skämmas för att jag gjort av med mycket pengar. Kanske blivit lurad. Jag ser inte många ljuspunkter framöver men mina drömmar talar om för mig att det finns ett annat liv. Ett utanför staden och det kan va träsk men det kan också vara fjäll. Men det jag hade velat se igen, det är, det där blodröda. Det som finns på hösten. Och som är så existentiellt; är vi ensamma i universum? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Klockan halv tolv skulle vi ha möte och både chefen och god man kom. God man var rädd att jag skulle “hänga ut honom på fejjan”. Han tänkte vara rak och tydlig men jag tror jag var argare på honom än han var på mig. Jag sa saker som att jag måste “stå ut med honom” och “att jag inte fattar hur han fått det här jobbet”. Ord som jag lite kan ångra så här efteråt. Jag tror han blev rätt paff. Han sa inte så mycket i alla fall. Men vi kom fram till att jag inte får bank-ID. Chefen försökte rita någon slags beskrivning där jag hade gasat för mycket och att de nu måste sätta stopp. Problemet är bara att jag inte kan göra någonting utan bank-ID. Jag kan inte resa eller prenumerera på Disney plus. Min god man sa att vi skulle lösa det på något sätt men jag fattar inte hur det ska gå till. Efter mitt vredesutbrott ville de inte prata mer. Jag fick brev från Traikstyrelsen. Jag fick inte ta körkort. Jag är psykotisk och har paranoida vanföreställningar. Jag kommer nog överklaga både beslutet om att ta körkort och valet av god man. Eller kanske inte så mycket valet av god man men i alla fall vissa saker som står där. Saker som att jag skulle gått in i appar och blivit lurad på det sättet. Det blir uppenbart för mig att de inte har en aning om vad det här handlar om. Men jag kan inte berätta så mycket mer. Tyvärr verkar det som mycket kan bli sämre och jag är rädd för att någon kan bli suicid på grund av det. Hon verkar inte det nu men hon gav varningstecken förut. I alla fall. Jag är inte suicid i alla fall. Men jag kommer få mycket svårare att leva utan bank-ID och körkortstillstånd. Jag blir ledsen när jag får höra att vissa tror att jag är psykotisk och har paranoida vanföreställningar fortfarande. I alla fall. Efter mötet så var jag och Igge och åt hamburgare på Bastard burgers. Efter det var jag till Hemköp och köpte knäckebröd och fanta och efter det var vi till Systembolaget och jag köpte öl och något som jag inte vill säga eftersom jag är rädd att någon ska komma och hälla ut det åt mig. Efter att vi hade varit på stan så kom jag hem och jag såg färdigt Harry Potter och den flammande bägaren. I stället för matlagning så hade vi städning och jag har inte gjort mycket efter det. Har inte tänkt göra mycket efter det. Det är lätt att glömma göra saker som man brukar göra. Som att lyssna på filmmusik. För ett tag lyssnade jag bara på Mares och det funkar ju det också. Men jag känner väl att det blir lite för mycket bandmusik. Man tröttnar så fort. I alla fall tänkte jag inte skriva så mycket om den här dagen som nu också blev två dagar. Jag kom på att när de spärrar det här kortet också så kommer jag inte kunna ha HBO max heller. Så mitt liv blir bara fattigare och fattigare. Och det känns bara som alla har misstankar och fördommar om mig. Jag hoppas verkligen att vi kan skaffa bank-ID för jag vet inte hur jag ska kunna leva utan det… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen sparris och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och vi gick omkring med våra sopkvastar. En sopbil åkte förbi och gick sönder mitt framför oss. Så de fick lov att kolla vad det var för fel på den. Ungefär samtidigt fick jag höra att jag inte var bjuden på bröllopet av en arbetskamrat. Kanske är det för att vi varit i konflikt tidigare men jag tycker att jag åkt på lite väl många motgångar den senaste tiden. Jag är ensam i påsk, jag får inte gå på bröllop och jag kan inte byta god man. Som tur är kommer jag ha möte den närmaste tiden. I kväll blir det journalistmöte men imorgon klockan halv tolv kommer min god man och chefen Björn-Ivan. Jag antar att Björn-Ivan kommer hjälpa mig att klara av Staffan eftersom han brukar vara rätt omöjlig. Själva ämnet är väl att jag vill ha bank-ID så att jag kan ha Disney plus. Jag vet inte hur det ska gå till eftersom det är så mycket ledigheter den senaste tiden. Men förhoppningsvis går vi till banken på fredag och kan då skaffa bank-ID. Jag kan inte understryka nog mycket hur mycket jag saknar Disney plus. Där finns Daredevil, She-hulk och Hawkeye. Och jag såg att en ny film kommit ut också som heter Mufasa. På jobbet så gjorde vi inte så mycket annat dock. Jag pratade med Patrik om att jag inte är bjuden på bröllopet men det var ju för att jag hade en konflikt med henne. I alla fall så dröjde det inte länge innan det var dags att byta om igen och sen gå. Det var lite vemodigt dock eftersom jag vet att jag ska vara ensam i helgen. De önskade god påsk i alla fall så de tänkte väl på mig i alla fall men jag har svårt att komma ifrån den här känslan av bottenlös ångest. Kanske promenaden till affären hjälpte mig att resa mig lite men sen då? Sen har jag ingenting att göra. I alla fall gick jag till ICA knuten och handlade blodpudding, pannkakor, sill, nudlar, memma, grädde, mjölk, chips, Mer päron- och äppeldricka, pajer och choklad. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Förmodligen kommer jag ha mer att skriva om efter att jag varit på journalistmötet. Men jag tycker det är så tråkigt med den här konflikten vi har på jobbet. Och att jag inte får gå på bröllopet för det. Jag har ju varit rädd för att bli hotad, misshandlad eller dödad. Det är ju på grund av journalistiken. Men man måste kunna skilja på verk och person. Och journalistikens uppgift är inte att uppfylla någons önskemål. Tvärtom så får man ofta skriva om saker som folk inte vill läsa om. Ond bråd död. Så det är jätteviktigt att man håller sig efter reglerna. Nu vet jag inte hur många som kommer komma ikväll men lite kul ska det väl bli också. Förutom formaliteterna. Det är ju så det är att skriva journalistik. Man vet aldrig vad som kommer hända härnäst…