Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen grönsak och spelade lite minecraft innan jag tog bussen till jobbet. Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna med bussen till Spindelplan eftersom det klev på så många personer allt eftersom men jag behövde inte vara orolig för jag hann med den. Mamma ringde någon gång på vägen och sa att hon ville följa med på promenaden. Med Bella så klart. Väl på jobbet så kände jag att någon ville prata med mig. För att inte hänga ut någon så säger jag bara arbetskamrat. Och denna arbetskamrat förklarade varför hon inte hade bjudit ut mig till bröllopet. Förklaringen var att det fanns andra på jobbet som hon inte hade bjudit ut. Det gör mig inte så mycket att jag inte blivit bjuden dock. Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det låter ondskefullt dock. I alla fall så pratade vi om mötena som vi ska ha framöver där vi ska försöka lösa konflikten på jobbet. Den då jag är rädd för att bli misshandlad eller nedslagen. Jag kan inte påstå att jag kände mig så trygg när jag satt där. Men jag ska försöka att inte hänga ut någon som sagt. Hunden Bosse var på jobbet också. Och efter ett tag kom mamma med hunden Bella. Så då hade Bosse en lekkamrat och hon var så vild. Sprang precis överallt. Vi tog en promenad längs med ån. Pratade om att jag kunde gå med hunden Bella nästa fredag eftersom mamma jobbade så sent då. Jag berättade att vi skulle till Rhodos kolgrill imorgon. Något jag mycket ser fram emot. När vi hade gått färdigt promenaden så satt vi i arbetslokalen och så på när hunden Bosse och hunden Bella busade med varandra. Ibland skällde Bosse på Bella men hon blev inget rädd. De turades om att gnaga på ett ben. Jag följde med en annan arbetskamrat och tog ut tvätten ur torktumlaren. Jag fick ta bort damm med en borste som låg där. Efter det var mamma och jag och hunden Bella inte kvar så länge till. Vi gick hem och väl hemma hos mamma så var det bara att sätta in klyftade rotfrukter och potatis i ugn. Laxen skulle bara värmas upp i mikron. Medan vi väntade på att rotfrukterna skulle bli färdiga så såg vi på något matlagningsprogram. Mamma hade fått det här pappret från Transportstyrelsen om att jag inte får ta körkort. Det som märkt mig för mitt liv. Så nu har både min arbetsledare och mamma sett det. Så det känns lite bättre. Jag tänkte att jag skulle visa lillebror det också så får vi se vad han säger. Sen har vi det faktum att jag inte har råd att ta körkort. Men det tänker jag får bli ett senare problem. Vi bytte över till SVT och där satt en nazist från SD som fick lite väl mycket taltid så det tycker jag att SVT har en bakläxa att göra. Maten var klar efter ett tag och det blev som sagt klyftade potatisar och rotfrukter men även lax som värmdes i mikron och crème fraiche med dill. Mamma fick välja film på Disney plus som blev Tomorrowland a world beyond men vi tyckte den var för tråkigt så efter ett tag valde vi att se på Star wars A new hope i stället. En film som i övrigt lanserades 1977 googlade jag. Vi såg inte hela dock eftersom jag ville vara hemma innan fem. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade mjölk, chips, Doritos, en stor fanta, Mer äppel- och pärondricka, frusna grönsaker som mamma tyckte var så bra att jag köpte, chicken nuggets, paj, matlåda och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag missade parkourracet men det verkar som det bara var en som spelade det så det kanske inte gjorde så mycket. Jag har sett hela Stamsites stream och varit med på event på 90gq open. Jag har byggt färdigt honungsfarmen på survival vilket inte är som i verkligheten. Vi höll ju på med bin i Skattungbyn. Det var ju länge sen nu men jag minns ju det starkt ännu. Hur vi höll på med bin och slungade honung. Det är nog något jag hade velat göra på min balkong. Det är ju något som känns ger mening i sitt liv. Bin är ju så viktiga. Alltså seriöst; utan bin går vi under. Men minecraftbin är annorlunda. I alla fall; jag vill ju att konflikten ska lösas förstås. Så därför är det väl bra med möte. Det verkar som ganska många ska vara med. Vi får se hur det går. I vilket fall som helst så tycker jag nog att körkortsfrågan är viktigare. Och ja jag vet att jag inte har råd men jag vill inte va stämplad som personlighetsförändrad. Härnäst är det väl min lillebror som får läsa de här pappren. Förresten har jag kollat igenom hela min berättelse som den är just nu. Jag funderar om hela berättelsen ska utgå från den här brinnande svarta jorden. För som det är just nu är det för rörigt i alla fall. Ena stunden är jag på ena stället och på andra på ett andra ställe. Jag beskrev det där med att slå igenom ett antal glasrutor. Det är något jag kan arbeta mer på. Men inte just nu. Just nu behöver jag komma på hur jag ska skriva min berättelse egentligen. Och det går att analysera i all evig tid men om man inte skriver någonting så kommer man ingenstans. Eftersom den här berättelsen ska ha koppling till mina andra berättelser jag skriver, bland annat Allting faller och Pajas Pyjamas, så tänker jag mig att det ska ha liknande ämnen som jag kan skriva om. På vilket sätt vet jag inte riktigt än. Men i Allting faller så har jag till exempel oändliga gräsmarker så något om gräsmarker kanske. Jag tänkte att det skulle börja i ett landskap som brinner. Men hur hamnade han där från första början? Ska Lugero va till den här psykiatrin och ska den här psykologen sen ha den här drömmen? Fast det upplevs ju förstås inte som en dröm. Att brinna upp måste vara en väldigt panikartad känsla. Den här berättelsen är mycket mer elementär än någon annan berättelse jag skrivit om. Och jag har ju inte skrivit någon annan berättelse så jag har ju inget annat att jämföra med. Vad jag kan tänka på när jag skriver den här berättelsen är att få den att kännas som den tillhör ett större universum. Med det sagt så behöver ju det inte betyda att den inte känns egen. Väldigt existentiell. Och svår att ta sig igenom. Då den är trög och att beskriva ett landskap en längre tid är svårare. Oftast skriver jag bara några meningar per kapitel. Men att utmana sig själv kanske är viktigare än något annat jag gjort. Det är synd att jag inte har någon skrivarkurs att se fram emot framöver men jag tyckte de här flödesskrivningarna var bra övningar att skriva utan att riktigt tänka. Jag har också en vilja, och en avgrundsdjup längtan, efter att få läsa ut tidningarna Skriva. Men det får jag ägna helgen åt…